Gruppen-3a-328x120

Vikingar nådde Ukraina med hjälpsändning

Vikingar nådde Ukraina med hjälpsändning

Hjälpsändningen lastades av i Lviv i Ukraina.

Hjälpsändningen från vikingabyn Vittfarnas utanför Sösdala nådde Ukraina strax efter söndagens ryska attack mot en militär träningsanläggning nära gränsen till Polen. Oddvar Lönnerkrantz och Nisse Nilén berättar att de därför i samråd med ukrainska vänner valde en annan gränsövergång. Nu är de på hemväg efter att ha lastat av välling, barnmat, varma filtar, hygienartiklar med mera i den ukrainska staden Lviv och hämtat en mamma med två barn på det polska flyktingcentret. Vittfarnas bed and breakfast ska nu bli flyktingboende.

Vittfarnas organiserade resan med hjälp av vänner i en vikingaförening i Ukraina. Många sponsorer i Hässleholmsområdet har bekostat förnödenheterna och även service på bilarna. Oddvars fru Maral Otetileu, som drev ett eventföretag i Dubai, har också flera ukrainska tidigare anställda som återvänt till sitt hemland. En kvinna med ett litet barn som har blödarsjuka reste redan i helgen till Sverige och bor nu på Vittfarnas.

Vittfarnas valde en annan gränsövergång än planerat på grund av söndagsmorgonens attack i västra Ukraina.

Oddvar och Nisse tyckte att resan till Ukraina gick bra.

– Vi turas om att köra och sova i bilen, berättar Oddvar medan Nisse kör genom Polen på väg till Gdynia där de ska ta nattfärjan till Karlskrona ikväll.

I Ukraina var det sämre med sömnen.

– Flyglarmet gick hela tiden, förklarar Oddvar.

Han och Nisse, liksom många andra, valde att sova utomhus efter att ha lastat av förnödenheterna på ett hjälpcenter i staden Lviv nära polska gränsen.

– Det kändes tryggast, säger han.

Han berättar att många av barnen de mötte verkade traumatiserade och hoppade till om någon bara smällde i en bildörr.

Det fanns vägspärrar runt staden och skyttevärn hade byggts upp av sandsäckar. Oron har ökat betydligt i västra Ukraina efter attacken mot militäranläggningen nära gränsövergången i Gielda Wschod som de flesta flyktingar passerar innan de kommer till det polska flyktingcentret i Przemysl. Oddvar och Nisse hade planerat att köra den vägen till Ukraina, men valde av säkerhetsskäl en övergång längre norrut.

Vägspärrar med skyttevärn uppbyggda av sandsäckar fanns runt hela staden.

Oddvar berättar att tacksamheten för gåvorna var stor. Särskilt livsmedel var efterlängtat.

– I Polen får hjälpcentret hela tiden grejer, men inne i Lviv börjar allt ta slut. Det är där alla samlas för att ta tåg och buss ut ur landet, säger han.

Hjälpcentret i Lviv hade stort behov av förnödenheter, inte minst livsmedel.

Men även på det polska hjälpcentret, där de stannade på hemresan, är förhållandena svåra eftersom det kommer så många flyktingar.

– Vi gick in i en sal, stor som en idrottshall, och en volontär frågade om någon ville följa med oss till Sverige. Alla ville åka med, berättar Oddvar.

Han tyckte först att det var omöjligt att välja, men sa till sist att de yngsta barnen som var där skulle få följa med. Det blev familjen Butkevych med systrarna Daryna, två år, och Oleksandra, nio år, och deras mamma Olga. De kommer från Dubrowycia nära gränsen till Belarus.

Maken är kvar i hemstaden och tjänstgör som vakt vid en vägspärr. Olga berättar att staden utsattes för ett ryskt anfall, men att den ukrainska armén stoppade det. Hon vågade inte stanna kvar.

– Jag är rädd. Jag har två barn och vi vet inte vad som ska hända imorgon, säger hon.

Hon hade redan tvingats stänga sin klädbutik eftersom ingen längre handlade.

– Folk har inte pengar, de köper mat istället, förklarar hon.

Nisse Nilén, till vänster, och Oddvar Lönnerkrantz är nu på väg hemåt. Med i bilen finns en flyktingfamilj, Olga Butkevych med döttrarna Daryna och Oleksandra.

De reste först med egen bil till Lviv, en resa på cirka fem timmar. Sedan fick de lämna bilen eftersom bensinen tog slut och det inte fanns mer att köpa. De hade tur och kom med en buss som gick till Polen. Till skillnad från flyktingar som tar tåget över gränsen fick de också med sig sin lilla resväska.

Olga vill gärna komma till Sverige, men vet ingenting om landet och vågar just nu knappt tänka på morgondagen.

Oddvar säger att han vill försöka hjälpa så många flyktingar som möjligt och ställa i ordning så att fler kan bo på Vittfarnas, men också förmedla kontakter till andra platser i Sverige. Planen är närmast att resa till Ukraina igen så fort som möjligt med två bilar och mer förnödenheter. Då kan också fler flyktingar följa med tillbaka. Vittfarnas restaurang kommer fortsatt att vara öppen, men bed and breakfast stänger alltså tills vidare.

– Har man plats så ska man använda den till något gott, säger Oddvar.

Han har också fått förfrågan om att ta hand om hästar från Ukraina.

– Många har inte sett någon annan möjlighet än att bara öppna stalldörren och släppa ut hästarna. Då är det bättre att vi tar dem till Sverige. Det vill vi göra tillsammans med goda vänner i hästvärlden. Det står på planeringen, säger han.

Nisse fick förfrågan om att bli volontär på det polska flyktingcentret. Under den korta tid de var där ryckte han in och hjälpte till med koordination med mera. Hans kunskaper i tyska och några ord ryska kom också till nytta.

– Om allt går som det ska stannar jag där en vecka eller två. Men det skulle behövas hundratals personer. Alla går på knäna där. Man måste ha sett det för att förstå, säger han.

Berit Önell

Uppskattar du Frilagt?
Frilagt behöver ditt stöd för att fortsätta granska!

Bankgiro: 
597-6535
Konto: 8403-8, 33 403 635-7
Swish: 0708938399
Kontakt: prenumeration@frilagt.se
HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com