Gruppen-3a-328x120

Keramikens operfekta skönhet på Hovdala

Keramikens operfekta skönhet på Hovdala

David Louveau är den beresta konstnären nu bosatt i Bjärnum som med keramik och teblad som medium vill skapa sammanhållning med naturen, historien och medmänniskorna. De huvudsakliga inspirationskällorna är historiens namnlösa keramikhantverkare såväl som de sydostasiatiska keramiktraditionerna. ”Keramikens operfekta skönhet” är nu installerad på ovanvåningen i resturangbyggnaden på Hovdala. Vernissage där konstnären bjuder på te äger rum lördag den fjärde juni kl 14-15. Utställningen pågår till den 31 augusti.

Principen ”se men inte röra” är satt på undantag: det är fritt fram att fingra på konstverken.

David Louveau ser rörd ut när han kommer in i utställningslokalen.

Det är hans första separatutställning sedan han för fem år sedan lämnade Paris för att flytta till Bjärnum och Sverige. Konstpegagogen Mimmie Bon kurerar utställningen som en del av sitt examensarbete till curator vid Uppsala universitet.

Mimmie Bon utbildar sig till curator.

Konstnärens verk, mestadels ett färgstarkt galleri teserviser i sydostasiatiskt snitt står inte avgränsade i montrar eller på pedestaler. Det är fritt fram, även för barnen, att med fingertopparna utforska kärlens brokiga exteriör.

– Man kan lyfta upp dem, titta och känna efter, studera mönstren i glasyren, säger Mimmie Bon.

Davids konst har sin bakgrund inte minst i 1920-talets mingierörelse i Japan, en motreaktion på modernitetens och massproduktionens intåg som framhävde skönheten hos traditionellt framställda vardagsföremål – anonyma men unika.

Verken i utställningen är resultatet av tre månaders arbete. Alltsammans brändes i den gångna veckan i en vedugn, vilket tog tre dagar. Det var inte självklart att allt skulle gå vägen.

– Jag var lite nervös, erkänner David.

Pandemin innebar ett uppehåll, men också en möjlighet att varva ned och arbeta med nya, mer tidskrävande tekniker som bättre förkroppsligar det konstnärliga uttryck han söker. Han väljer idag bort drejskivan till förmån för knipteknik, att forma leran med fingertopparna.

– Det är långsamt och meditativt. Mindre produktivt, mer konstnärligt, säger han.

Konstnärens sambo har vävt tyget till hans tröja efter traditionella svenska mönster och metoder.

Spontanitet, anspråkslöshet och acceptans är ledmotiv för David, oavsett det gäller hantverk eller en god kopp te.

– Inga åtbörder, bara stunden, säger han.

Att bränna leran i vedugn sätter krav på förmågan att släppa kontrollen och acceptera resultatet.

– Man har någon tanke på hur man vill ha det, men när man öppnar ugnen är resultatet ett helt annat, säger han.

– Men när man tagit en kopp te, och sovit på saken har visionen förändrats till något annat, och man dömer inte längre. Så är det att vara människa, vi växer och förändras.

Att leva i närhet och harmoni med naturen och att inte orsaka föroreningar eller slöseri med material har blivit viktigare sedan han flyttade till Sverige. David är stolt över sin nya vedugn, som han vill kalla ekologisk.

– Det bildas ingen rök, all energi från veden förbrukas, säger han.

Annat var det när han brände keramik i Japan, där 15 ton ved förbrukades inom loppet av sju dagar. I Bjärnum räcker två kubik, cirka ett ton, gott.

Materialet han använder är delvis importerat, men på sikt kommer han helt att gå över till lokala råvaror. När han i juli månad fyller vedugnen med en andra omgång keramik är tanken att processens alla ingredienser skall vara hämtade från närområdet.

Med bakgrund i hela världen

Att utställningen innebär en nystart innebär dock inte att David Louveau är ny i konstvärden. Innan han flyttade till Sverige hade han under tio års tid en studio i Paris. Hans konst visades i Korea, Berlin, Paris, New York och Sverige.

Hans bakgrund är lika skiftande som keramiken.

Han föddes i franska Karibien, men växte upp i Nya Kaledonien, en fransk koloni i Oceanien. Keramikens hantverk lärde han sig av en japansk läromästare som han lärde känna i Japan för trettio år sedan, och sedermera studerade under i Kanada.

Utöver konsten har han ett förflutet som akrobat, och senare som brandman.

Hans huvudsakliga utgångspunkt är den japanska keramiktraditionen, men för att förverkliga sitt hantverk inom den behövde han också ta till sig andra sydostasiatiska traditioner, som den kinesiska, koreanska, och vietnamesiska.

Blandningen låter spretig, men enligt David finns det kopplingar och likheter i teknikerna och formerna i alla historiska keramiktraditioner. Ett exempel är den mexikanska traditionen.

– Det är egentligen samma tekniker som de gamla vikingarnas, säger han.

Teets konst ligger i mötet, inte i ritual eller akademisk diskurs

David är väl förtrogen med den östasiatiska tetraditionen, men dess ofta högtidliga och komplicerade ritualer står inte helt i samklang med hans egen konstnärliga gärning.

– Jag följer inte någon skola. Samtidigt förstår jag, det skapar frid i sinnet, men är för stelt för min smak, säger han.

– Jag gillar inte alltför mycket högtidlig ceremoni kring mitt tedrickande. Det skall vara en enkel sak.

Te är för somliga lika mycket vetenskap som konst, något han visserligen uppskattar.

– När du plockar, hur du plockar, hur du torkar bladen, om och hur du fermenterar dem, såväl som huruvida du ångar dem eller inte, allt spelar roll, säger han.

– Att göra den rätta teblandningen är också en svår konst.

Själv föredrar han dock fortfarande det vardagliga, okomplicerade tedrickandet han mött runt om i världen och som skapar verklig kontakt människor emellan.

– Det akademiska är svårt för oss som inte är akademiskt lagda, säger han.

– Det är den gemensamma erfarenheten som gör att man förstår, som skapar närhet och gör att man slappnar av.

På senare tid har han börjat experimentera med örtteer, vilket är vanligt och folkligt i vår del av världen, som annars mest befolkas av kaffedrickare.

På vernissagen den fjärde juni 14-15:00 bjuder konstnären på te.

Det mänskliga mötet har också varit det som väglett och motiverat honom genom hans karriär som konstnär. Så var det när han fick upp ögonen för keramiken. Det handlade inte om tekniken, utan om människorna.

– Det var inte så mycket leran i sig, som det var läromästarens karisma som lockade mig.

Att det var den kontaktyta som konsten skapade med andra som gav honom motivation blev också tydligt i hans tid i Paris. Hans första kunder blev personer han kände sedan tidigare, men inte fått verklig kontakt med, som sina lärare.

– Jag var usel i skolan, säger han.

– Nu fick vi en annan närhet, blev vänner.

– Hantverket är viktigt för samhället, det förenar.

Davids citat återges översatta från engelska. Han erbjuder kurser och möjlighet att köpa hans verk via sin hemsida. Davidlouveau.com. Han arrangerar också japansk, kinesisk och taiwanesisk teprovning på Hovdala under sommaren.

Text: Jonathan Önell
Bild: Bebelyn Placiente

Uppskattar du Frilagt?
Frilagt behöver ditt stöd för att fortsätta granska!

Bankgiro: 
597-6535
Konto: 8403-8, 33 403 635-7
Swish: 0708938399
Kontakt: prenumeration@frilagt.se
HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com