Gruppen-3a-328x120

Lagar krockar när kyrkan vill göra parkering på grav

Lagar krockar när kyrkan vill göra parkering på grav

Kyrkan vill göra om graven till handikapparkering. Men två instanser har sagt nej på grund lagen skyddar kulturarvet på kyrkogården. Samtidigt kräver en annan lag bättre tillgänglighet till kyrkan. Kyrkoherde Sara Ericsson tycker att kyrkan hamnat i ett olösligt dilemma och hoppas på prövningstillstånd i kammarrätten.

Tillgänglighet står mot kulturhistoriska värden när kyrkan vill använda en återlämnad grav till handikapparkering vid Västra Torups kyrka. Kyrkoherde Sara Ericsson betonar att det är svårt för personer med funktionsnedsättning att ta sig uppför den branta backen till kyrkan och att lagstiftningen kräver att tillgängligheten förbättras. Men både länsstyrelsen och förvaltningsrätten säger nej med motiveringen att de kulturhistoriska värdena på kyrkogården påverkas för mycket. Tyringe församling har nu beslutat att överklaga till kammarrätten.

– Vi vill ha prövat vilken lagstiftning som ska vara starkast, säger Sara Ericsson.

Det är redan idag möjligt att köra bil uppför backen och parkera intill kyrkan, men det är enbart begravningsbyråer som gör det. Alla klarar dock inte det, vilket orsakar arbetsmiljöproblem för kyrkogårdspersonalen som då får dra tunga kistor uppför backen på en katafalk, en vagn.

Branta trappor leder upp till kyrkans huvudentré. Den grav som församlingen vill göra om till parkering ligger på högra sidan.

Förslaget från församlingen är att graven tas bort, liksom en del av gräset och två häckar så att grusgången kan bli bredare och en parkeringsplats kan anläggas på graven. Personer med rullator, rullstol eller permobil skulle då kunna åka bil ända fram till kyrkan istället för att stiga ur nedanför backen.

Den aktuella graven är från mitten av 1900-talet. När den återlämnades 2005 skrev de anhöriga uttryckligen att de ville att gravvården skulle tas bort. Den är inte i sig bedömd som kulturminnesvärd utan tvisten handlar om hela miljön på den äldre delen av kyrkogården och direkt söder om 1100-talskyrkan, en plats som av hävd varit mest eftertraktad att begravas på. Symmetrin där grusgången delar sig intill kyrkan går också förlorad. Platsen är visserligen vid långsidan av kyrkobyggnaden, men väl synlig från vägen eftersom den ligger så högt. Kyrkans huvudentré ligger mot vägen och nås via en brant trappa.

Domstolens slutsats är att det allmännas intresse av att bevara kyrkogårdens kulturhistoriska värde intakt väger tyngre än församlingens intresse av att anlägga en parkeringsplats på begravningsplatsen.

– En allmän utgångspunkt måste vara att ju högre kulturhistoriskt värde en begravningsplats har, desto mer bör krävas för att tillstånd ska kunna ges till ingrepp, står det i domen.

Domstolen menar att i den avvägning som ska göras mellan de olika intressena måste tyngdpunkten enligt kulturmiljölagens syfte ligga på det kuturhistoriska värdet. Sara Ericsson skulle hellre se att tillgängligheten vägde tyngst.

– Den dag människor inte kan komma till kyrkorummet kan vi inte heller bevara kulturarvet. Vi måste också utveckla kulturarvet för att kunna bevara det. Kyrkogården har hela tiden förändrats, säger hon.

Hon konstaterar att det finns en konflikt mellan två lagar och att det blivit kyrkans dilemma när krav på både tillgänglighet och bevarande av kulturhistoria krockar.

– Domstolen utgår från kulturmiljölagen och har egentligen inte tittat på den här kollisionen, säger hon.

Därför anser hon att det är principiellt viktigt att frågan avgörs på högre juridisk nivå.

Enligt länsstyrelsen och förvaltningsrätten störs miljön närmast 1100-talskyrkans södra sida där det av hävd varit mest eftertraktat att bli begravd.

Hon förstår inte länsstyrelsens och förvaltningsrättens förslag att hårdgöra gången och lägga parkeringsplatsen nedanför backen.

– Jag kan inte se att det skulle förbättra tillgängligheten särskilt mycket, säger hon och påpekar att grusgångarna helst ska vara lösa för småkryps och insekters skull.

Hon vill inte kommentera länsstyrelsens oro för att tillgängligheten ändå inte skulle förbättras eftersom det kan vara för svårt för berörda att klara bilkörningen. Enligt länsstyrelsen finns risk att backa på kyrkans fasad, köra över andra gravar och även köra över en hörna med en meters höjdskillnad nedanför backen.

Länsstyrelsen har tidigare godkänt att en parkeringsplats anlades ovanpå gamla gravar vid Finja kyrka som numera också ingår i Tyringe församling. Sara Ericsson har förstått det som att det avgörande var att den berörda delen av Finja kyrkogård låg längst från kyrkan och därför hade lägre kulturhistoriskt värde.

En annan debatt pågår om ett enligt Sara Ericsson liknande dilemma: hur återlämnade gravar som inte har särskilda kulturvärden ska hanteras. Bara fem eller sex av totalt cirka 1 000 gravar i Västra Torup är kulturminnesmärkta.

– Om vi skulle plocka bort alla de andra skulle vi tömma kyrkogården. Kammarkollegiet har sagt att vi inte får sköta dem med begravningsverksamhetens pengar. Länsstyrelsen säger att vi inte får ta bort dem utan tillstånd. Men vi kan inte använda församlingsmedlemmarnas medlemsavgifter. Detta läggs också på vårt bord, men vi har inte beslutanderätten, säger Sara Ericsson.

Berit Önell

Uppskattar du Frilagt?
Frilagt behöver ditt stöd för att fortsätta granska!

Bankgiro: 
597-6535
Konto: 8403-8, 33 403 635-7
Swish: 0708938399
Kontakt: prenumeration@frilagt.se
HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com