På landet kostar maten ingenting

Urban Önell

KRÖNIKA. ”Du får ingenting gratis här i livet.” Jag antar att du också hört någon säga det. Även om det inte är sant. Än så länge är det i alla fall inte någon som tar betalt för luften vi andas, eller för blåbären och kantarellerna vi plockar i skogen.

Men visst är det mycket vi måste betala för. Det blir man påmind om så här i slutet av månaden när man ska betala sina räkningar. Den som har låg inkomst får rentav vända på slantarna när den saken är avklarad. I vilket fall som helst är det både en god vana att syna prislapparna i butiken och att vara tacksam för det som är gratis.

En kvinna som hade dålig koll på saker och tings värde var väl hon som uppmanade sina barn att äta med god aptit när de gästade släktingar. Hon hävdade att ”på landet kostar maten ingenting”.

Vilken villfarelse! För det spelar ju ingen roll om maten på bordet är egenodlad eller inköpt i butik – nog har den väl ett värde, nog hade den väl sitt pris att ta fram? Om inte annat genom träget arbete av bonden eller hobbyodlaren?

Nu för tiden är det många som tycks tro något liknande om journalistik, i alla fall den som är tillgänglig via nätet: Att allt som publiceras där är gratis eller borde vara det.

Till viss del stämmer det ju. Frilagt har till exempel inga betalspärrar. Men det ligger mycket av målmedvetet arbete bakom artiklarna. Även om Frilagt inte betalar för papper, tryck och distribution, så är det förenat med kostnader att driva nättidningar. Just nu är det bara två personer som har betalt för att arbeta med den. De borde väl få en anständig lön?

Det är också viktigt att påminna om att sajten i dagsläget bara delvis är annonsfinansierad och att läsarintäkterna är viktigast för oss. Vi har inte heller tyckt oss kunna prioritera en arvoderad annonssäljare. Därför vädjar vi än en gång till våra läsare om frivilliga stödprenumerationer. Det är med Frilagt som det brukar vara i kyrkan, går vi dit betalar vi inget inträde, men förväntas istället ge en frivillig gåva i kollektboxen.

Har du hört berättelsen om pojken som brukade följa med sin farmor till kyrkan och reagerade på att det i regel samlades in pengar från besökarna? Han undrade om det verkligen skulle behövas. Så till sist frågade han: Är den där Jesus alltid pank?

Tack för ditt bidrag till Frilagts lokala, granskande journalistik. Det är läsarna som ger redaktionen resurser att fortsätta sitt arbete, som är viktigare än någonsin nu när vi närmar oss höstens val.

Urban Önell

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com