INSÄNDARE. Den 29 november har av FN utvalts till den dag då världen ska visa solidaritet med det palestinska folket – varje år. Det hör givetvis samman med att det var just den 29 november år 1947 som FN antog Resolution 181 som innebar att det historiska Palestina skulle delas i en arabisk och en judisk stat. Den senare fick 55 procent av området med bland annat den attraktiva kuststräckan och städerna Haifa och Jaffa.
Svensken Folke Bernadotte som var utsedd av FN att medla insåg orättvisan i delningsplanen och arbetade fram ett annat förslag som presenterades i en rapport under hösten 1947. Han sköts till döds av israeliska Sternligan dagen efter rapportens publicering och någon rättvisa blev det inte tal om. Vad palestinierna fick var en dag av solidaritet – en per år.
Idag, 75 år senare, finns staten Israel men inte staten Palestina. Det som var avsatt för den är nu ett område som är helt perforerat och bestående av osammanhängande öar. Resten har ockupationsmakten Israel lagt beslag på för att låta sina egna invånare bo där i rejäla bosättningar eller mindre så kallade utposter. De är båda enligt FN olagliga då det enligt internationell rätt är förbjudet för en ockupationsmakt att flytta sin egen befolkning till ockuperat område. Men de finns och de tillåts växa och utökas. Idag bor cirka 600 000 israeler i bosättningar på Västbanken. Mark har också tagits i beslag för att ge plats åt bland annat militära övningsområden, industrizoner, breda vägar enkom för bosättarna samt den så kallade separationsbarriären, Muren, även den till största delen illegal då den byggts i huvudsak på palestinskt område. Verkligheten nu är en helt annan än den skulle blivit om delningsplanen från november 1947 följts. Den var orättvis men detta är långt värre.
Enligt Resolution 181 skulle Jerusalem stå under internationell kontroll, ett Corpus Separatum. Av det blev noll och intet. Israel annekterade först Västra Jerusalem, ockuperade sen Östra Jerusalem för att senare olagligt annektera även den delen av staden. Fördömt av FN, men utan konsekvenser för Israel. Inte en enda sanktion.
Listan kan göras längre och även omfatta blockaden av världens största utomhusfängelse: Gaza. Ett fängelse som dessutom bombas med några års mellanrum.
Det är fint men lite futtigt med en solidaritetsdag per år. Det behövs mera och annat för att ge palestinierna rättvisa och kompensation för deras många förluster. FN:s nya specialrapportör för de ockuperade områdena i Palestina, Francesca Albanese, riktade i höstas skarpa uppmaningar till världssamfundet: vad som krävs är inte fler förhandlingar mellan Israel och Palestina utan ett omedelbart slut på den olagliga israeliska militärockupationen och på stödet till de illegala bosättningarna.
Vi håller fullständigt med Albanese i hennes tydliga krav – på Solidaritetsdagen med det palestinska folket – och alla andra dagar.
Gudrun Eiriksdottir, Gunnar Neymark, Kerstin Dahlberg
Palestinagruppen i Hässleholm/Kristianstad
