KRÖNIKA. Årets sommar var alltför lång. Jag skriver alltför lång trots att jag gillar den utdragna skånska sommaren. När man kan motionera i linne och kortbyxor och läsa utomhus. Men för varje år som går får jag en känsla liknande den jag fick när jag som yngling såg Hitchcocks skräckfilm Fåglarna på Tyringes sedan länge nedlagda biograf – en ödesmättad hotfull stämning inför framtiden.
I skrivande stund är det bara några veckor sedan meteorologerna avskrev årets sommar i Skåne. Inte högsommaren utan den meteorologiskt definierade utifrån en dygnsmedeltemperatur på minst tio grader. Så sent som den 24 oktober uppmättes 19.5 grader i Kristianstad. Rekord så sent på året i Sverige. Hässleholm var inte långt efter.
Även om snön har hunnit ligga vit under ett par dagar riskerar Vivaldis hyllning till de fyra årstiderna att reduceras till tre; till vår, sommar och höst. I varje fall vid den skånska sydkusten där vintern allt oftare helt uteblir.
I Helsingborg och långt upp i Sverige dog ett oroväckande stort antal sidensvansar av alkoholförgiftning. Andra bröt nacken när de flög berusade in i glaspartier och dog. När det är så här varmt jäser rönnbären extra mycket på träden, sa enhetschefen på Park och gatumiljö i Helsingborg till Aftonbladet den 4/11. Men jag har aldrig varit med om detta förut, fortsatte hon, att fåglarna dör av alkoholförgiftning.
En konsekvens av den långa sommaren? Av klimatförändringarna?
Dessvärre är det nog så.
Att sidensvansar riskerar att dö när de kalasar på sina favoritbär utgör inget hot mot vår planet, det klarar den. Men med stor sannolikhet utgör det ett av många orostecken inför framtiden. Jag kommer att tänka på ett avsnitt i Stöld av Ann-Helen Laestadius. När en äldre renskötande same blickade ut genom fönstret och med tårar i ögonen upprepade: Det regnar i februari. Om det regnar i Sàpmi i februari i stället för att snön ligger kall och pudermjuk så att renlaven blir lättåtkomlig för renarna, då är det något som är fel.
Forskarna är tämligen överens om att de långa skånska somrarna och att det regnar i Sàpmi i februari beror på civilisationens klimatpåverkan. En påverkan som riskerar att leda till en total klimatkollaps om vi inte sätter stopp för rovdriften av människor och natur. Greta Thunberg anser att det är det ekonomiska systemet som är orsaken till rovdriften eftersom det kräver ständig tillväxt för att inte hamna i kris. Om produktionen har uppnått tre procents tillväxt ett år, måste det öka än mer nästa år och nästa och nästa. En spiral som Greta Thunberg hävdar inte tar hänsyn till klimatet och att jordens resurser är begränsade.
Trots att forskningen är överens om allvaret i klimatkrisen och vad som behöver göras, tycks världens inflytelserika ledare förminska allvaret. Under Coop 27 mötet i Sharm el – Sheikh skällde FNs generalsekreterare Antònio Guterres på världens ledare; vår planet brinner, utbrast han, vi är på väg mot ett klimathelvete. Ord som de 600 barn och ungdomar, som stämmer den svenska staten för att bedriva en olaglig klimatpolitik, säkert stämmer in i.
För några minuter sedan, när jag var i färd med att avsluta den här krönikan flög ett mindre gäng råkor förbi mitt fönster. Förmodligen för att rensa marken ren från allt ätbart som annars hade lockat fram råttorna ur sina gömmor. Numera har de flesta råkor blivit stannfåglar. De spiller inte längre onödig energi på att flyga söderöver till mildare klimat eftersom det går bra att leva ett hyfsat behagligt liv också under vintern i klimatförändringarnas Skåne.
Gay Glans
