KRÖNIKA. Snart är den borta; kometen med det kryptiska namnet C/2022 E3 ZTF. Inte för alltid. Men ingen idag levande person kommer att återse den med dess avsmalnande gröna svans. Förra gången den sågs var för 50 000 år sedan, när våra anmödrar fraterniserade med neandertalmänniskorna.

Det dröjer med andra ord 50 000 år innan kometen har tillryggalagt ytterligare ett varv runt solen och återigen blir synlig. En lång tid i mänsklighetens historia men en kort tid i kometens och solsystemets 4.5 miljarder år långa existens. Om jag har räknat rätt har kometen hitintills hunnit med hisnande cirka 90 000 varv runt solen.

Enbart i vårt solsystem rusar drygt 6 000 kända kometer i hastigheter mellan 20 km och mer per sekund. I Aristoteles (384 – 322 f kr) världsbild utgjorde kometerna ett främmande inslag i ett annars fulländat kosmos. Hela världsalltet, med dess då fem kända planeter, cirklade i perfekta sfärer runt jorden. Utanför den yttre sfären fylld av stjärnor befann sig Gud. Aristoteles hedrade människan med en central plats i hans geocentriska världsbild om än med en orubblig rangordning. Slavarna hade sin givna plats under herremän av olika slag. Slavar som revolterade mot outhärdliga villkor bröt mot den gudomliga ordningen. Kometerna med dess oförutsägbarhet bröt också mot den kosmiska perfektionen och uppfattades därför som allvarliga hot som förebådade ond bråd död genom svält, pest och krig.

Aristoteles världsbild var perfekt för att legitimera aristokratins brutala klassherravälde. En världsbild som också passade kristendomen utmärkt, när den inte främst var en religion för de fattiga utan också för aristokratin. För makthavare, som i likhet med Aristoteles, ansåg att revolterande bönder begick allvarliga brott. Att ifrågasätta Aristoteles teorier var förenligt med en dödsdom från den katolska kyrkan under medeltiden.

Kometerna var givetvis omöjliga att straffa. Men det var däremot inte trilskande bönder som Martin Luther 1483 -1546, ansåg förtjänade straff av bibliska proportioner. För att skarprättarna inte skulle drabbas av ånger när de torterade, stympade och avrättade bönder skrev Martin Luther: ”Och icke människor utan Gud, steglar, halshugger, dödar och krigar.”

Visserligen har vetenskapen avfärdat kometskräcken som en villfarelse. Men det finns trots det en liten men ändock befogad anledning till oro. Inte på grund av avvikelser i ett gudomligt konstruerat universum, utan för att det far omkring överblivna rester från solsystemets födelse som hotar att utrota allt mänskligt liv vid en kollision med jorden. Och forskningen oroar ­­­­­ – risken för en ödesdiger kollision är större, om än liten, än vad man tidigare har trott.

Gay Glans