KRÖNIKA. Ska man skratta eller gråta? Eller rentav bara bli arg? Alltför många diktatorer, förtryckare och galenpannor tillåts styra vår värld. Hur kan de få fortsätta att härja utan att bestraffas?
Även på lokal nivå, här i Hässleholm, ser jag alltför ofta hur egenintressen och särintressen tillåts gå före medborgarnas bästa. När så sker måste våra makthavare ställas till svars. Vi medborgare måste ständigt vara beredda att stå upp för de grupper i samhället som har svårast att slå vakt om sina rättigheter, exempelvis barn, sjuka och äldre.
Företag som prioriterar kortsiktiga vinster kan också reta upp mig. I Dagens Nyheter läser jag om PFAS, som används bland annat i teflonstekpannor och som brandsläckningsmedel. PFAS är en grupp hälsovådliga ämnen som inte bryts ner på naturlig väg. Att det var så visste forskare redan på 60-talet. Men bolagen valde att tiga om saken.
Tobaksbolagen har gjort i stort sett samma sak. De har i årtionden mörkat riskerna med rökning, för att kunna fortsätta att tjäna pengar. Skamligt smussel, är det minsta man kan säga när man medvetet laborerar med människors hälsa.
På lång sikt vill nog de flesta av oss tro att sanningen ska komma i kapp ansvariga. Så att var och en får stå till svars för sitt agerande när det skadar andra människor. Jag undrar om det där uppe på samhällets topp alltför ofta saknas självbevarelsedrift och om dessa höjdare med smutsig agenda inte tänker på sitt eftermäle? Historiens dom kan bli hård.
Jag är barnsligt förtjust i Electric Banana Band. I en av EBBs låtar lyckas de på ett humoristiskt sätt göra djuren till en förebild för oss. Djuren har vett nog att bry sig om och ta hand om sin avkomma. De utmanar oss att göra detsamma:
”Men det finns ett talrikt och underligt djur. En korkad och tanklös tvåbent filur, som krigar och bråkar och inte förstår att man måste bry sig om hur ungarna mår.”
Det är jobbigt att bli arg och känna att man inte kan göra så mycket åt det man tycker är fel. Men samtidigt är det ju sunt att reagera. För det är väl ett tecken på att jag bryr mig, och tänker på mer än mig själv och mina intressen?
Jag vill ju ge mina barn och kommande generationer ett så gott liv som möjligt. När jag blir upprörd blir jag påmind om att jag har ett ansvar som räcker längre än min egen livslängd. Även om mina möjligheter att göra något är begränsade så får jag försöka göra det jag kan. Jag är övertygad om att ju fler som tänker och handlar så, desto mer hopp finns det för världen.
Urban Önell
