Få svenskar har blivit så mytomspunna som Dag Hammarskjöld. Nu granskas den idealiserade bilden av honom i en nyutgiven bok.
Hammarskjöld väljs till FN:s generalsekreterare 1953. Han får ta över ”världens omöjligaste jobb”. Detta enligt företrädaren, norrmannen Trygve Lie, som inte utan bitterhet lämnar över stafettpinnen.
Det visar sig att Hammarskjöld lyckas bättre med uppgiften. Även om det blir tufft och arbetskrävande. Till sist står han likväl inför ett problem som verkar olösligt: Kongo. Mitt i krishanteringen tar framgångssagan slut i en tragisk flygkrasch.
Julhelgen 2023 släpptes filmen om Hammarskjölds sista tid i livet med Mikael Persbrandt i huvudrollen. För den som missade biopremiären är det värt att tipsa om Staffan Carlssons bok, Helgon och maktspelare. Dag Hammarskjöld som politiker. Författaren är pensionerad diplomat, men skriver både rafflande och initierat. Det är ofta så spännande skildrat att det är svårt att lägga boken ifrån sig.
Författaren närmar sig Hammarskjöld med öppna ögon och utifrån ett rikt källmaterial. Även om bilden av ett helgon inte visar sig hålla hela vägen, framstår Hammarskjöld på många sätt som en beundransvärd person och ett föredöme.
Hammarskjölds strävanden belönades efter hans död med Nobels fredspris. Men pacifist var han inte. Tanken att FN kan upprätta fredsbevarande styrkor föds och realiseras under Hammarskjölds tid som generalsekreterare i samband med Suezkrisen 1956. De blå baskrarnas insats i Kongo var dessvärre mindre lyckad och mer blodig än den behövt vara. Det framstår tydligt i historiens ljus.
För oss svenskar är Hammarskjöld inte bara en förebild att se upp till. Vi är nog också lite stolta över vad han – vår landsman – lyckades åstadkomma i en svår tid.
När Hammarskjöld väljs råder kallt krig mellan supermakterna, USA och Sovjetunionen. Visserligen har Stalin dött en månad tidigare, men ryssarna har blockerat flera tidigare förslag till generalsekreterare. När de till sist accepterar Hammarskjöld så tror de nog att de släppt fram en diplomat som inte ska vara så initiativrik som den de sedan får att tampas med.
Nu är det inte bara i skuggan av kalla kriget som Hammarskjöld verkar. De gamla kolonialmakterna, med Storbritannien och Frankrike i spetsen tvingas steg för steg att dra sig tillbaka, inte minst i Afrika.
Hammarskjöld tolkar generalsekreterarens mandat friare än företrädaren. Britterna gillar det inte och ger honom öknamnet ”Påven vid East River”. Hammarskjöld vill också ge de små medlemsstaterna större inflytande. Men den ambitionen kräver samtidigt ett mått av pragmatism i relation till stormakterna med vetorätt i säkerhetsrådet. Det är en balansgång som blir allt svårare att gå för Hammarskjöld.
För det mesta lyckas han i relationerna med USA, både under Eisenhowers och Kennedys tid i Vita huset. Även med Kinas premiärminister Zhou Enlai lyckas han skapa en god relation som leder till att tillfångatagna amerikanska piloter friges.
Frankrikes och Sovjetunionens ledare, Charles de Gaulle respektive Nikita Chrusjtjov, är det betydligt svårare att resonera med. Kongo-Kinshasas premiärminister Patrice Lumumba frestar tålamodet till bristningsgränsen, hos den annars så lugne och saklige generalsekreteraren.
När Hammarskjöld försöker hitta en diplomatisk lösning på konflikten i Kongo störtar hans plan nära Ndola, i nuvarande Zambia. Var det en olycka eller ett attentat? Det är än i dag inte klarlagt. Staffan Carlsson tar givetvis upp saken, men gör klokt i att inte fördjupa sig i spekulationerna om vad som egentligen hände.
Hammarskjölds andliga sida var inte så synlig under hans levnad. Den sidan är betydligt mer framträdande i manuskriptet till den bok som hittades efter hans död. Vägmärken publicerades 1963 och innehåller Hammarskjölds personliga reflektioner.
Den vittnar om höga ideal och en längtan efter att leva efter dem. Men i praktiken tvingades han ofta kompromissa och bortse från principerna, för att i någon mån kunna lösa de problem som hamnade på hans bord. Han var i första hand inriktad på att åstadkomma resultat.
”Blott den förtjänar makt som dagligen rättfärdigar den.” (Vägmärken, 1951)
Urban Önell
Helgon och maktspelare. Dag Hammarskjöld som politiker.
Staffan Carlsson.
Albert Bonniers förlag 2023.
Fotnot:
FN:s högkvarter ligger vid East River på Manhattan i New York.
