KRÖNIKA. Det behövs fler händer i vården! Så sant, och ändå inte. Låt mig förklara hur jag tänker!

Att det är brist på både läkare, sjuksköterskor och undersköterskor är ingen hemlighet. Det behövs händer, men det måste vara varsamma händer. Vi arbetar med människor och då duger inte vilka händer som helst.

Här kommer ytterligare några exempel på vad vårdpersonal behöver vara utrustade med.

Jag arbetar i hemtjänsten, och kan intyga att man måste ha både ögon och öron med sig på jobbet. Så att jag kan bilda mig en uppfattning om hur tant Agda mår idag. Är allt som det brukar? Ska jag undersöka hälsoläget närmare räcker det antagligen inte med att vara utrustad med febertermometer och blodtrycksmätare. Jag kan ju behöva använda munnen också, för att ställa frågor till henne om hur hon känner sig. Det är viktigt att behärska språket och att vara bra på att kommunicera.

Upptäcker jag några varningssignaler måste jag använda huvudet – och när det behövs konsultera en sjuksköterska.

Att det ofta kan vara stressigt i vården är väl känt. Därför måste vårdpersonal ha benen med sig. På den punkten ligger ofta den lite äldre vårdpersonalen i lä, eftersom de inte har lika mycket spring i benen som de yngre. Mera erfarenhet kan däremot vara en tillgång hos dem med fler anställningsår.

Dessutom är det oerhört viktigt att vi har hjärtat med oss i mötet med människor. Det går inte att göra ett bra jobb om man inte har hjärtat på rätta stället. Om man saknar empatisk förmåga ska man definitivt söka sig till en annan bransch.

Kort och gott måste vårdpersonal vara mångsidigt utrustad. Därför reagerar jag när jag hör politiker antyda att i stort sett vilka människor som helst, såsom arbetslösa i största allmänhet borde kunna hoppa in och jobba i vården.

Varför inte vända på frågeställningen och istället fråga oss vad vi måste kunna ställa för krav på politiker och andra beslutsfattare som styr vården? Ja, de behöver nog inte själva vara lika raska i benen och ha samma varsamma händer som vårdpersonalen. Men öron som förmår lyssna på oss som jobbar ute i verkligheten är ett måste. Det räcker dessutom inte att enbart höra vad våra högt uppsatta chefer säger.

Lyssna även på undersköterskor och vårdbiträden. Använd sedan er skarpa hjärna till att fatta rätt beslut. Och sist – men inte minst – lyssna till vad hjärtat säger!

För om ni inte har hjärtat med er när ni fattar beslut som berör gamla, sjuka och andra utsatta människor, då undrar jag om ni inte ska syssla med något annat.

Urban Önell