Snart kan grävmaskiner störa friden i den skira grönskan i bokskogen mellan Guldkusten och Tormestorps båthamn. Planen är att en backe ska schaktas ur för att göra stigen, stranden och en ny fiskebrygga tillgängliga för personer med funktionshinder. Men handikapporganisationerna är inte informerade och projektet kan vara rent farligt för en rullstolsburen person.

Projektet  verkar okänt för de flesta, men en del av bryggan ligger redan och väntar på land vid båthamnen. Flytbryggan, som är tänkt att bli hela 60 meter lång, är smal, en och en halv meter, och ska bara ha räcke på ena sidan. Stigen från parkeringen är delvis brant och det är långt till bryggan. Här blir det inte lätt för en rullstolsburen person att själv ta sig fram.

– Jag tror inte att vi kan räkna med en sådan anpassning så att de som har rullstol kan klara sig själva, de kan behöva hjälp, säger Per-Ole Asklund, bygglovsingenjör på stadsbyggnadskontoret.

Han har beviljat dispens från strandskyddet för åtgärderna i vattnet. För anläggning av stig och parkeringsplats har det varit samråd med initiativtagarna i Finjasjöns Fiskevårdsförening, markägaren Hibab och kommunens ekolog Lars-Erik Williams.

Kommunalt bidrag

Finjasjöns fiskevårdsförening har fått 150 000 kronor i bidrag av fritidsnämnden till projektet.

– Jag blir upprörd när jag hör att folk har synpunkter, det här är en grej som enbart är positiv för allmänheten, särskilt för funktionshindrade och invandrare som ofta är väldigt intresserade av fiske men som inte har tillgång till båt, säger ordförande Mats Bengtsson.

Han förklarar att bryggan måste ligga just här, vid Solhemsdungen. Finjasjön är en grund sjö, men utanför den lilla udden finns en djuphåla med mycket fisk. I en första etapp blir bryggan 24 meter lång. Skåneledens  cirka 100 meter långa befintliga stig från den planerade parkeringen med två-tre handikapplatser ska breddas, grusas och kompletteras med en 40 meter lång sträckning ner till sjön .

Enligt Mats Bengtsson ska stigens lutning som brantast vara 1:12. Stigen måste därför schaktas ner cirka 0,5 meter på ”ett kort parti i backen”.

Ingen information

Bengtsson säger att handikapporganisationerna är informerade, men ingen av de representanter Frilagt talar med har fått någon information. Bland dem finns Helen Larsson som är ordförande i organisationernas gemensamma samrådsgrupp i Hässleholm och också med i kommunens nystartade tillgänglighetsråd som har sitt första möte på torsdag. Två av HIF Klintens styrelseledamöter känner dock till projektet eftersom de råkar ha en arbetskamrat som sitter i fiskevårdsföreningens styrelse.

– Det kan visst vara intressant för oss, men jag sa att jag ville ha skriftlig information till styrelsen för att kunna ta ställning och vi har inte fått något, säger Kennet Rosen, ordförande i HIF Klinten.

Föreningen Hovdala vänner anser sig också förbigångna. Hans-Inge Lindulf var dock med på ett möte med Hibab där bryggan nämndes i förbigående.

– Mötet handlade egentligen om kommande skogsavverkningar, berättar han.

Karolina Celinska, ombudsman på DHR, Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder, betonar att plan- och bygglagen är tydlig med att nybyggnationer ska göras så att människor klarar sig på egen hand.

– Det är inte alla som har möjlighet att ha någon med sig. Det har blivit allt svårare att få sådan hjälp i samhället, säger Karolina Celinska.

Lagen är dock inte sträng och inte alltid så specifik i detaljerna. Exempelvis är lagkravet på lutning 1:12.

– Det är inte felaktigt att bygga 1:12, men 1:20 är lämpligare, säger Karolina Celinska.

DHR har tillsammans med bland andra Skogsstyrelsen utarbetat riktlinjerna Tillgång till naturen för människor med funktionshinder. Där anges att lutningen på längre sträckor inte bör vara mer än 1:40 för att en ensam rullstolsburen person ska ta sig fram på ett säkert sätt.

Om lutningen är 1:20 bör det finnas viloplan på två meter med fem meters mellanrum. Helst bör höjdskillnaden totalt inte vara mer än en halvmeter utomhus.

Bristande kunskap

Bredden på en brygga bör vara minst 2,4 meter och för fiske bör det inte vara mer än 25 meter till parkeringen. Stigen bör vara särskilt jämn och plan med tanke på att fiskeredskap ska bäras. Vid stranden bör finnas både tillgänglig toalett och vind- och regnskydd.

– Jag vet inte varför de inte gör enligt riktlinjerna, säger Karolina Celinska.

Hon konstaterar att många kommuner har bristande kunskap om tillgänglighet och användbarhet.

– Det finns tillgänglighetskonsulter att anlita. Myndigheten för delaktighet har nog en lista om inte annat.

Karolina Celinska betonar att lokala organisationer också kan hjälpa till och ofta vet vart man kan vända sig för att få rätt information.

– Framförallt när kommunala medel tillskjuts borde det inte vara någon tvekan om att riktlinjerna ska följas, säger hon.

Hon tycker att det är olämpligt att säga att en plats är tillgänglig och användbar om den sedan inte är det.

– Om de säger så får de göra det ordentligt och absolut inte utgå ifrån att alla har någon med sig. Människor med funktionsnedsättning ska kunna klara sig på egen hand vid en sådan här aktivitet om de annars klarar sig själva.

Berit Önell