Bakterier som finns i avloppsvatten och som kan sprida sjukdomar finns i dagvattendammarna mellan villaområdet vid Hassellunden och reningsverket i Hässleholm. Här och i Sötekärrsbäcken i närheten finns också höga halter av mögelsvampar och andra svampar. Länsstyrelsens limnologer har nu bedömt resultaten av prover de tagit eftersom kommunens miljökontor inte agerat. Kommunen tvingas utreda vidare.

Stanken från vattnet är nu nästan outhärdlig i området kring bron över bäcken nära utloppet i Finjasjön. Här passerar Skåneleden och mer än en vandrare har reagerat.

Både miljökontoret och länsstyrelsen har under våren fått in flera anmälningar om misstänkta föroreningar i dammarna och bäcken. Svampliknande formationer, så kallad smutsvattensvamp, finns på flera ställen. I bäcken har märkliga färgskiftningar, obehaglig lukt, bubblande gasutsläpp från bottnen och döda grodor rapporterats. Färgen släppte inom ett dygn från en målad bräda som lades i bäckvatten.

Länsstyrelsens limnologer vill inte dra för långtgående slutsatser av provtagningen, men kommer före semestrarna att kalla till ett möte med kommunen för att diskutera vad som ska göras.

-Om det behövs fler prover får kommunen ta dem, vi har tagit våra för att se om det låg något i anmälningarna, för att kunna skilja ja från nej, säger länsstyrelsens miljödirektör Annelie Johansson till Frilagt.

Svaret var alltså ja. Annelie Johansson förklarar att kommunen bland annat måste utreda vad bäcken har för tillflöde.

Borde gå baklänges

-De borde gå baklänges för att se vad det är som kommer dit, säger hon.

Hon vill inte säga att vattnet är direkt farligt.

-Men det finns ämnen som inte ska vara där och det är nog inte bra om hundar dricker det. Människor går väl inte ner och badar på sådana ställen, säger hon.

Hon utesluter inte att föroreningarna kan bero på ”gamla försyndelser” som samlats i bottensediment och som kanske måste slamsugas bort. Eventuellt kan hela bäcken behöva fyllas igen.

Kartan stämmer inte

Bäcken går från Hovdalavägen mitt emot reningsverket och mynnar alltså i Finjasjön. Även dagvattnet rinner så småningom ut i Finjasjön, dock oklart hur.

-Det är ett stort problem att avgöra hur vattnet rinner i området, skriver länsstyrelsens limnologer och konstaterar att avrinningen från den undersökta dammen troligen inte sker så som det ser ut på kartan.

De kan inte heller bedöma om bäcken tillförs vatten som sipprar under vägen från avloppsreningsdammarna (i så fall närmast det så kallade våtmarksfiltret) eller om grundvatten trycks upp här. Detta måste utredas närmare.

Berit Önell

Så här såg provsvaren ut

I dammen var bakteriehalterna högst: koliforma 2 760 st /100 ml, e-coli 1 510 st /100 ml, intestinala enterokocker 11 st/100 ml och clostridium perfringens 210 cfu/100 ml.  E-colibakterier finns i avföring och både clostridium och enterokocker kan orsaka allvarliga sjukdomar, vissa stammar av enterokocker är dessutom resistenta mot antibiotika. Om det hade gällt dricksvatten hade halterna av koliforma och e-coli och blotta förekomsten av clostridium gjort det otjänligt. Hade det varit badvatten hade det varit otjänligt på grund av e-colihalten, enligt Folkhälsomyndigheten.

Svamparna i dammen var både mögelsvampar och jästsvampar. I bäcken fanns mögelsvampar och aktinomyceter.

I bäcken uppmättes extremt höga salthalter, extremt hög ledningsförmåga och en kraftig näringspåverkan, vilket tyder på att näring tillförs, trots att miljökontoret hävdat att bäcken numera bara är en ”blindtarm”. Limnologerna skriver dock att även vägsalt kan bidra till salthalterna.

Kvävehalten i bäcken var 1,2 milligram per liter, vilket är en hög halt enligt Naturvårdsverkets allmänna råd och ungefär lika hög som i Finjasjön. Totalfosfor var 81 mikrogram per liter och fosfatfosfor 60 mikrogram per liter. Syrenivån var mycket låg i bäcken, men bra i dammen.

Något förhöjda halter av koppar, nickel och kobolt hittades i bäcken. I dammen var värdena för zink och koppar förhöjda. Aluminium uppmättes också, dock inte över gränsvärde.

Kalciumhalten var extremt hög i bäcken, 84 milligram per liter, och noll i dagvattnet, vilket limnologerna misstänker kan bero på mätfel.