Franz Kafka (1883-1924) var en tjeckisk-österrikisk författare av judisk börd.

Jaha, och varför nämner jag nu detta?

Jo, för lite mer än ett år sedan omplacerades Norra Skåne-journalisten Berit Önell under uppseendeväckande former. Det tyckte åtminstone alla som försökte sätta sig in i vad som verkligen hänt. Uppseendeväckande därför att det uppdagades att det före omplaceringen förekommit kontakter mellan några av de ledande politikerna i Hässleholm och Norra Skånes ledning. Politikerna var missnöjda med Norra Skåne i allmänhet och Berit Önell i synnerhet för att det grävdes lite väl djupt i för politikerna mindre lustiga affärer.

De inblandade politikerna, Pär Palmgren och Lars-Göran Wiberg, förnekade först detta liksom Norra Skånes chefredaktör Mimmi Karlsson Bernfalk. Tills politikerna blev överbevisade, bland annat genom att det uppdagades ”viss” mejlväxling mellan de båda kommunalråden och såväl Mimmi Karlsson-Bernfalk som koncernens styrelseordförande Håkan Mattsson. Som av en händelse också råkar tillhöra samma politiska parti som Wiberg.

Mimmi Karlsson-Bernfalk blev även hon överbevisad, bland annat genom vittnesmål från en nyhetschef som satte den journalistiska friheten framför sin egen karriär. Men det har hon aldrig insett, eller kanske velat inse.

Och det är här Kafka kommer in i bilden. Ja, inte personligen så klart men Norra Skånes chefredaktör har hela tiden hävdat att det känns som om hon befinner sig i en Kafka-artad situation. Med detta skulle då avses att hennes situation är mardrömslik och obegriplig…

Men äter man lunch med kommunalrådet Wiberg – samme Wiberg som någon vecka tidigare skickat ett mejl till Håkan Mattsson där han ifrågasätter Berit Önells artiklar, något som han för övrigt senare kritiserades av JK för – samma dag som man verkställer omplaceringen av den, i kommunalrådens ögon, så förhatliga reportern Berit Önell, ja då har man nog själv försatt sig i denna Kafka-liknande situation. Och inte blev det bättre av att hon missbedömde nyhetschefens ”lojalitet” och berättade för honom att hon måste omplacera Berit Önell efter att ha fått ett ultimatum av styrelseordföranden.

Lojalitet ja. Vad är lojalitet i tidningsvärlden, för en journalist? Är det att vara lojal mot arbetsgivaren eller ska man visa sin lojalitet mot läsarna och mot yttrandefriheten?

Var Norra Skånes chefredaktör har sin lojalitet går väl knappast att missta sig på. Med det inte sagt att man inte ska vara lojal mot arbetsgivaren. Självklart ska man vara det. Så länge den lojaliteten inte står i konflikt med den mot läsarna och yttrandefriheten. Då är valet ganska enkelt och det tyckte nyhetschefen Anders Kauranen också. Något som innebar att han, liksom Berit Önell, fick finna sig i att bli omplacerad.

Nu har det som nämnts gått ett drygt år sedan de här händelserna. Det tändes ett viss hopp om att få ytterligare klarhet efter utslaget i Högsta Förvaltningsdomstolen vars dom innebär att mejl som raderats i strid med gällande förordningar ska återskapas.

Vad det handlar om är fyra mejl – ett mellan Pär Palmgren och Håkan Mattsson och tre mellan Lars-Göran Wiberg och Mimmi Karlsson-Bernfalk, och samtliga skickade bara dagarna före omplaceringen – som kommunen inte ville lämna ut med hänvisning till att mejlen var raderade och endast fanns som säkerhetskopior. Nu har Berit Önell, efter utslaget i förvaltningsdomstolen, begärt att mejlen ska återskapas. Då har kommunen låtit radera även säkerhetskopiorna! Dessa raderas automatiskt efter 30 dagar. Säger man. Något som dock inte nämnts tidigare under ärendets gång.

Jag tror inte man behöver vara särskilt konspiratoriskt lagd för att ana ugglor i mossen. Alla andra mejl gick att få fram för ett år sedan, men av någon outgrundlig anledning inte just dessa. Kommunens försök att dölja innehållet ter sig närmast desperata då man först försökte vägra att lämna ut dem med hänvisning till att de var privata och när det argumentet inte höll, ja då fanns de bara som säkerhetskopior och sådana behöver man ju inte lämna ut. Och när väl domen från Högsta Förvaltningsdomstolen kommer råkar även säkerhetskopiorna vara raderade. Vem tror de att de lurar?

Privata mejl förresten. Onekligen börjar man ju fundera på om det är vad vi betalar kommunalråden för, att skicka privata mejl på arbetstid…

Och visst är det oroande om det nu skulle vara så att Lars- Göran Wiberg och Mimmi Karlsson-Bernfalk är så goda vänner att de skickar privata mejl till varandra. För att inte tala om Pär Palmgren och Håkan Mattsson…

Gert Jacobsson