Bakterierna borta men algerna hotar sjön

Björkvikens badvatten är tjänligt igen. På måndagen fick miljökontoret besked på det omprov som gjordes i förra veckan sedan förhöjda bakteriehalter uppmätts.

Varningsskylten får dock sitta kvar vid bryggan eftersom algblomningen fortsätter och nu påverkar hela sjön.

– Nu har algblomningen varat sju veckor i rad, det är länge sedan det var så illa, säger Christer Jönsson, biolog, moderat kommunpolitiker och ledamot i Helgeåns vattenråd.

Den 16 juli kom analyssvaren som visade att badvattnet var tjänligt med anmärkning på grund av E-colibakterier. Även entestinala enterokocker uppmättes, dock precis på den mätbara nivån. Båda bakterierna förekommer i avloppsvatten. Vad den här föroreningen berodde på är dock oklart.

– Troligtvis var det något tillfälligt, säger miljöinspektör Jenny Olsson.

Inga ytterligare åtgärder

Miljökontoret kommer inte att vidta några ytterligare åtgärder med anledning av de förhöjda värdena. Däremot tas ett nytt ordinarie prov, antingen nu på onsdag eller nästa vecka, som blir det sista för säsongen om ingenting anmärkningsvärt upptäcks.

Varningsskylten vid Björkvikens badbrygga sitter kvar så länge eftersom algblomningen fortsätter. Foto: Urban Önell
Varningsskylten vid Björkvikens badbrygga sitter kvar så länge eftersom algblomningen fortsätter. Foto: Urban Önell

När miljöinspektör Kristin Kröyer uttalade sig om de förhöjda bakteriehalterna i Frilagt den 17 juli sa hon att algblomningen var över och att varningsskylten därför skulle tas ner, trots bakterierna. Men den sitter alltså kvar fortfarande och när hon tog omprovet den 21 juli konstaterade hon algblomning vid badplatsen.

– Den får sitta kvar så länge, vi har inte hört något annat, säger Henrik Samevik på fritidskontoret som ansvarar för skyltningen.

Jenny Olsson betonar att det inte är bra att få i sig vattnet när det är algblomning och att det därför kan vara olämpligt att bada, åtminstone för små barn och hundar.

Christer Jönsson tar dock ett dopp vid Björkviken varje morgon.

– Det var mycket klumpar av alger i morse, men jag sväljer inte vattnet, säger han.

Han är mycket bekymrad för Finjasjöns hälsotillstånd.

Kritisk mot utfiskningen

– Jag är mycket kritisk mot dem som tror att det går att restaurera sjön genom utfiskning. Det går inte att bota sjön på det sättet. Det hjälper väl något lite, men med tanke på hur situationen ser ut i år, trots allt fiske, kan vi se att det inte fungerar. Vi har fått ett bakslag, säger han.

Han vill använda de pengar som utfiskningen kostar till andra åtgärder och han ser situationen som akut med tanke på att befolkningen troligen kommer att öka de närmaste åren.

– Vi står inför en utveckling med nya spårsatsningar och förtätning av staden. Då kan vi inte ha sjön på det här viset, det duger inte. Den måste vara attraktiv för bad och friluftsliv, förklarar han.

Reningsverkets utsläpp

Reningsverkets utsläpp är en del av problemet.

– Sjön är fullständigt oduglig som mottagare av avloppsvatten. Det går inte att fortsätta så här om den ska överleva, säger han.

Han ser egentligen en flytt av utsläppspunkten som enda möjligheten, men menar samtidigt att det inte går. Det blev också stopp för planerna på att flytta den till Almaån, vilket egentligen var ett krav för att reningsverket skulle få byggas ut på 1970-talet.

– Almaån har ett känsligt djurliv med fisk och sällsynta musslor, det är otänkbart att släppa ut avloppsvattnet där, säger Christer Jönsson.

Han tror därför att det krävs andra åtgärder i första hand.

– Reningsverket uppfyller kraven, men släpper likaväl varje år ut cirka 500 kilo fosfor i sjön. Totalt belastas den med cirka 3 000 kilo fosfor. Av dessa måste 60-90 procent avlägsnas så att de aldrig når sjön, om Finjasjön ska tillfriskna, säger han.

Christer Jönsson är medveten om att det är svårt att nå ett sådant mål.

– Det är nästan omöjligt, men man får aldrig ge upp, säger han.

Nya våtmarker

Tillförseln av fosfor kommer också från tillflödena, andra reningsverk, exempelvis det i Sösdala som belastar Tormestorpsån och från skogsbruket, det som Christer Jönsson kallar ”hyggesbruket”.

Han har funderat på om det skulle gå att omvandla fyra procent av området kring tillrinningsvattendragen, cirka tio kvadratkilometer, till våtmarker. Genom de här åtgärderna skulle vattnets rörelse mot sjön bromsas in. Genom att vattnet behålls längre tid på land kan mer av fosforn tas upp längs vägen. Av samma anledning vill Christer Jönsson att rensning av marker och små vattendrag ska upphöra.

– Det svåraste är att minska utsläppen från reningsverket. Det fungerar lite sämre för varje år och det filter som ska bytas ut i höst ger inte bättre rening, säger Jönsson.

Han är också upprörd över det läckage från en gödsellagun på ett lantbruk i Adseke som pågick under mer än ett år.

– Det tillförde mer än 500 kilo fosfor på ett år, alltså mer än reningsverket. Det är oförlåtligt. Men regelverket är för dåligt. Det skulle inte vara tillåtet att lägga en sådan gödsellagun direkt på backen utan att gjuta under.

Berit Önell

På Havs- och vattenmyndighetens hemsida uppdateras provresultat från badsjöarna samma dag som miljökontoret får dem. Där anges också eventuell algblomning.

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com