Jag minns fortfarande frustrationen under de förhandlingar jag som facklig representant var med på för snart tio år sedan. Motpart var förstås min dåvarande arbetsgivare – varför kommer jag att tänka på stora stygga vargen just nu? – och jag kan se hur han med ett (varg-)leende viftade bort våra invändningar med ett svepande: ”Förändringsprocesser!”
Förändringar är ofta resultatet av tekniska innovationer. De gör det möjligt att förändra produktionsprocessen, och företagaren/arbetsgivaren är inte sen att utnyttja detta. För när vi talar om att förändra en produktionsprocess så betyder det aldrig att fler personer ska anställas utan oftast tvärtom. Och för arbetsgivaren smakar detta mumma – arbetskraften är oftast hans största kostnad och om han kan sänka den så blir han nöjd och glad. Han kallar det ”ökad effektivitet” och för honom är det alltid något positivt.
Inte sällan talar han också om ökad konkurrens och minskande lönsamhet, att företaget för att säkerställa sin överlevnad måste ”anpassa kostymen”. Detta är den private företagarens rättighet och det är inlagt i vårt system. Ett privat företag måste gå med vinst. Sedan går det att diskutera om företagsledningens lojalitet bör ligga främst hos de anställda eller hos aktieägarna.
Förändringar är ofta något som hotar vår trygghet. Även om en förändring, kanske på sikt, kan innebära något positivt, så betyder den när den kommer att vi tvingas ge upp den vardag som vi vant oss vid. Vi måste tänka i nya banor, ändra våra handlingsmönster och det är jobbigt.
I dagens samhälle kommer förändringarna tätare än någonsin och det kan lätt infinna sig en känsla av att vi aldrig kommer att få lugn och ro – vilket förmodligen är alldeles sant! ”När ska vi få arbetsro?” har till exempel lärarkåren gång på gång frågat sig efter den femtioelfte nya läroplanen på lika många år. Svaret är att den aldrig kommer att få det. Våra osynliga hjul snurrar fortare och fortare, och att de skulle sakta ner och stanna upp verkar inte sannolikt.
Detta är en utveckling som gynnar personer, rörelser, partier som försöker förespegla att de kan lotsa oss tillbaka till ett läge där det blir ”som det brukade vara”. Vilket de förstås inte kan, eftersom varken de eller någon annan kan vrida utvecklingen tillbaka – alldeles bortsett från att var och en av oss kan ha sin egen definition av hur det egentligen ”brukade” vara. Påverka? Ja, det kan vi möjligen, men inte vrida tiden tillbaka.
För förändringar är nödvändiga – ett nödvändigt ont, om du så vill. Hade vi inte genomfört förändringar så hade vi fortfarande varit kvar på stenåldern, i ett jägar- och fiskarsamhälle.
Vi hade inte haft några mobiltelefoner med vilka vi kan surfa på Internet. Vi hade så klart inte haft Internet alls, och inga datorer. Vi hade inte haft någon tvättmaskin, inget kylskåp, varken tåg eller bilar, varken värme i husen eller luftkonditionering.
Vi hade inte haft elektricitet eller kranar med rinnande vatten, ej heller toaletter med avloppssystem. Vi hade inte haft vaccin mot livshotande sjukdomar, inte heller bedövningsmedel vid operationer. Vi hade inte kunnat klara livet på en födande kvinna och hennes barn när komplikationer tillstötte.
Vi hade givetvis inte haft någon skola som lärde oss förstå världen.
Jaja, kanske någon säger, men vi behöver inte alla de där sakerna. Egentligen. Vi behöver inte sitta och surfa på Nätet, vi kan prata med varandra istället. Umgås, i eldens sken. Och inte behöver vi varken tåg eller bil, vi kan hålla oss på den plats där vi är födda. Tvättmaskin? Det går väl bra att vaska kläderna i bäcken! Och uträtta våra behov bakom en buske.
Skola? Om världen är enkel, så enkel som på stenåldern, så förstår vi den redan.
Livet skulle bli mycket mer naturligt. För vad är egentligen ”naturligt”? Det är ju som det var i någon sorts urtillstånd, då människan – enligt Darwin – fortfarande var en apa, ett djur. Naturligt är med andra ord motsatsen till civiliserat.
Men de allra flesta av de uppfinningar, upptäckter, landvinningar som mänskligheten har gjort, har tillkommit från en önskan att göra livet bättre, säkrare, lättare – ja, till och med roligare. Bara ett litet fåtal av allt vi åstadkommit har gjorts enbart för att tjäna pengar.
Så förändringar behövs, och förändringar kommer att fortsätta prägla våra liv.
Men förändringar, särskilt sådana som påverkar vanliga människors vardag, måste ske varsamt och föregås av relevant information. Detta är politikernas ansvar – ett ansvar som de inte alltid tar. Marknaden kommer inte att ta detta ansvar. Marknaden har inget hjärta, hjärtat måste finnas hos våra folkvalda.
Det finns mycket som tyder på att dagens samhälle inte kan bestå så länge till – om inte annat, så för att vi tar ut mycket mer av naturresurserna än vad som tillförs dem. Men lösningen är inte att gå tillbaka till någon tidigare punkt i historien, utan att gå framåt; ändra riktning men gå framåt. Mot en livsstil som är både mer hållbar och mer rättvis.
Det är en förändring att hoppas på.
Anders Lord
