Alla biljetterna tog slut när Röke blås på annandagens kväll firade 60 år som orkester vid sin traditionella julkonsert i Norra Åkarps kyrka i Bjärnum. Ungdomsorkestern består inte längre enbart av ungdomar, men verkade vara vid god vigör. Dirigenten Ingemar Karp, som lett orkestern i nära 50 år, var också i högform och publiken informerades om att Röke blås till sommaren gör sin tionde USA-turné.
Dagen till ära medverkade tre professionella musiker: Vincent Nilsson och Ola Nordqvist, trombon, och Samuel Westin, saxofon. Helene Nordqvist var sångsolist. Även trumpetarna Tore Nilsson, medlem i Röke blås sedan 53 år, och Per Bernesson, bidrog med var sitt solo.
Konserten inleddes med Schuberts Marche militaire No 1, känd från tomtens verkstad i Kalle Anka på julafton. Därefter följde ett program på nära två timmar med mycket julmusik, bland annat Santa Claus, Winter wonderland, What a wonderful child och O helga natt samt ett julpotpurri. Dessutom ingick en hel del annat, som You raise me up, Go tell it och extranumret Oh happy day med maffigt trumsolo.
Trummisen Johannes Ivarsson höll ett jubileumstal med en historisk tillbakablick. Han avslöjade bland annat hur orkestern, med namnet Röke EFS Musikkår, startades 1955 av läraren Erik Karp i Röke.
– Han funderade på hur han skulle få fler unga till kyrkan. Ett tiotal pojkar kom med i den lilla orkestern i en by med färre invånare än hyresgästerna i det område i Malmö där jag bor nu, berättade Johannes Ivarsson, själv uppvuxen i Röke.
En av de tio var Eriks son Ingemar. Orkestern har sedan vuxit till som mest 70 personer och har idag knappt 50 medlemmar.
– Röke blås har turnerat över hela världen och spelat med många stora svenska artister. USA-resorna har betytt enormt mycket för alla oss som varit med, förklarade Johannes Ivarsson.
TV-medverkan och skivinspelningar finns också i historiken.
– Hur har allt detta varit möjligt? Jo, genom eldsjälar, men också tack vare den djupare grund som orkestern bygger på, sa Johannes Ivarsson.
Han uttryckte sin tacksamhet för gemenskapen i orkestern och konstaterade att han till och med har den att tacka för sin existens eftersom hans föräldrar träffades i Röke blås.
Ingemar Karp hyllades för sin mångåriga insats som orkesterledare och dirigent.
– Han har under alla år lett orkestern med stor glädje, engagemang och kunnande, deklarerade Johannes Ivarsson och trumpetsektionen spelade en fanfar.
Även komminister Staffan Örneskans, som höll en kort andakt, tackade Röke blås och överlämnade ett symboliskt hjärta till Ingemar Karp som han kallade ”den siste idealisten”.
Själv är Ingemar Karp ödmjuk.
Han tycker inte att allt hänger på honom. Det finns en andredirigent, Ola Nordqvist, och flera andra som kan hjälpa till.
– Jag har väl hållit på för länge egentligen. Men jag tycker fortfarande att det är kul och meningsfullt. Jag är inte trött än. Det är faktiskt minst lika kul nu som förr, säger han till Frilagt.
Det roligaste tycker han är att han fått träffa och lära känna så många ungdomar genom åren.
Han brukar inte försöka rekrytera nya orkestermedlemmar.
– De kommer själva och frågar om de får vara med, förklarar han.
Han har inte något särskilt knep för att motivera ungdomarna att kämpa på och komma till övningarna.
– Nej, men ständiga konserter gör att vi hela tiden måste se till att hålla hög kvalitet. Sedan försöker jag kolla vad ungdomar tycker är roligt att spela, säger han.
Ingemar Karp tycker att den kristna profilen är lika viktig idag. Röke blås har andakt vid varje orkesterövning och bön före varje konsert.
– Tron är en fin sak som vi kan dela med andra genom musiken. Ingen behöver vara övertygad kristen för att vara med i orkestern, det är inget tvång, men många har sagt att det betyder mycket.
Han ser fram emot att resa till USA för tionde gången. Under tre veckor, med avresa den 15 juni, turnerar Röke blås i Kalifornien, med en liten avstickare till Arizona.
– Det är en rolig grej att se fram emot. Det blir en ”celebration tour” den här gången. Vi har hjälp av min vän Dave Anderson, som är en fixare och känner mycket folk. Han har varit med och organiserat de tidigare resorna också, berättar Ingemar Karp.
Under resan blir det konserter på olika platser nästan varje dag, utom tre-fyra fridagar. Inkvartering sker mestadels i familjer.
Berit Önell
