Vid senaste kommunfullmäktige fanns en motion om skolavslutningar i kyrkan som ett oppositionsparti stod bakom. Denna fråga har varit uppe så sent som 2011, då genom ett annat partis försorg. Man kan undra varför det finns en sådan förkärlek till detta ämne, som för övrigt inte fullmäktige har någon som helst anledning att lägga sig i. Det är en fråga som endast berör skolan och dess ledning och att motionera om den vittnar bara om en politisk klåfingrighet och dåligt omdöme av motionären. Motionen borde ha förpassats till papperskorgen av kommunstyrelsen, med hänvisning till att frågan redan har behandlats av fullmäktige. Minnet synes vara kort hos de styrande. När kommer nästa motion i samma ämne?
Det faktum att närvaron inte ifrågasätts vid dop, bröllop och begravningar legitimerar inte en obligatorisk närvaro i kyrkan vid skolavslutningar, det argumentet är en logisk kullerbytta. Det är fullkomligt frivilligt att avstå närvaro vid dessa ceremonier och det är dessutom helt fritt att avstå från att arrangera dessa i en kyrka. Det kan göras på annan plats och utan religiösa inslag. Kongruent med vad motionären hävdar, så skulle det vara fritt för en elev, som inte känner sig bekväm med att gå till kyrkan vid avslutningen, att få avstå detta besök. Men den frivilligheten lyser med sin frånvaro i motionen. Dubbelmoral!
Om jag inte missminner mig, så tog förre utbildningsministern initiativet till att utreda ett utökat religiöst (kristet) inslag vid skolavslutningarna. Ett steg tillbaka mot religionsofrihet, nu när staten äntligen gjort slag i saken och skilt sig från kyrkan. Som tur är tycks utredningen ha förpassats längst ner i en okänd skrivbordslåda. Den hade förmodligen inte heller gått igenom Lagrådets granskning.
Vid nämnda kommunfullmäktigemöte medverkade undertecknad för att dela ut en julhälsning från Gruppen för Oberoende Press till ledamöterna och en påminnelse om att 2016 firar tryckfriheten och det fria ordet 250 år. En viktig påminnelse inte minst här i Hässleholm. När jag delade ut hälsningen till en före detta riksdagsledamot, så rev hon sönder denna i min åsyn. Att man suttit i riksdagen är med andra ord ingen garanti för att man värnar och uppskattar tryckfriheten. Man borde visa större respekt och uppskattning för denna lag. Den är i dag en självklarhet i en fungerande demokrati och vår viktigaste grundlag.
Lars Nord
