Det är dags att utvärdera det år som gått. När vi blickar tillbaka är det troligt att vi finner både ett och annat som inte blev som vi hade tänkt oss. Vi gjorde misstag. Förhoppningar vi har kommer ofta på skam. Utifrån denna insikt avstår jag i princip ifrån att avge några nyårslöften.
Det är givetvis utmärkt att ha en hög ambitionsnivå, men vad vi behöver inför 2016 är minst av allt en massa vackra ord, storstilade löften och fromma förhoppningar. Om vi inte är helt övertygade om att vi kan infria våra löften är det bättre att inte lova något alls. Vi ska stå för vad vi sagt – det är en hederssak.
Om du eller jag exempelvis köpt en ny dator eller en begagnad bil som inte lever upp till vad försäljaren utlovat är det helt naturligt att gå tillbaka till affären och klaga. Då vill vi att det som blev fel rättas till, eller så förväntar vi oss att få häva köpet. Vi konsumenter har rätt att få vad som avtalats.
Under 2014 fick vi Hässleholmare till vår stora häpnad bevittna hur de demokratiska spelreglerna sattes ur spel. Min hustru Berit tvingades sluta som journalist på Norra Skåne efter politiska påtryckningar, trots kraftiga protester från allmänheten, Journalistförbundet och Sveriges publicister. I början av 2015 tilldelades Hässleholm Rullgardinen för 2014 av Föreningen grävande journalister. Priset motiverades med att ”kommunens politiker har, tillsammans med ledande företrädare för den lokala pressen, försökt minska allmänhetens insyn och försvåra kritiska granskningar”. Kommunalråden vägrade att ta emot Rullgardinen, de ville lägga Norra Skåne-skandalen bakom sig och blicka framåt. Då var det ännu inte känt att nättidningen Frilagt skulle lanseras den 27 maj.
Gång på gång har ledande politiker i Hässleholm bedyrat att öppenhet och transparens ska råda. Självfallet finns det kommunala företrädare i Hässleholm som lever upp till detta och ska ha all heder för det. Tyvärr räcker det inte. Kommunen har under hösten tillrättavisats av Justitiekanslern för raderade mail, med koppling till Norra Skåne-skandalen, och av Justitieombudsmannen för bristande diarieföring. Mycket mer behöver uppenbarligen göras för att rätta till bristerna.
När ett antal kommunala makthavare under hösten 2015 bestämmer sig för att inte inbjuda Frilagt till en specifik presskonferens är vi tillbaka på 2014 års låga nivå när det gäller respekten för pressfriheten, eller hur? De aktuella makthavarna visar än en gång att de själva vill bestämma vem det är som skall få sköta den undersökande journalistiken. Om inte annat signalerar de att de vill försvåra granskningar. Antagligen för att besvärande fakta inte ska komma till allmänhetens kännedom. Så sent som i december 2015 försvarade en ledamot i kommunfullmäktige att Frilagt utestängts från presskonferensen. Att en politiker agerar så för att en journalist upplevs som obekväm är givetvis helt i strid med demokratins spelregler.
År 2016 firar den svenska tryckfrihetslagstiftningen 250 år. Kommer våra makthavare i Hässleholm att bli bättre på att följa den grundlagsskyddade offentlighetsprincipen och respektera pressfriheten framöver? Det återstår att se. Vackra ord och högtidliga löften har vi haft nog av. Medborgarnas demokratiska rätt till insyn i kommunens affärer ska tillgodoses. Skattebetalarna har rätt att få vad som utlovats och avtalats. Punkt slut.
Urban Önell
