Miljökontoret ska försöka utröna orsaken till att vattnet är varmt i Sötekärrsbäcken nedanför reningsverket i Hässleholm.

– Vi ska titta på något sätt att undersöka vad det beror på, säger tillsynschef Carina Westerlund.

Frilagt berättade i fredags att vattnet i bäcken var sju grader varmt, trots att alla andra vatten i närheten var frusna och det var flera minusgrader i luften. Länsstyrelsen bedömde att det måste handla om att antingen avloppsvatten från reningsverket eller något annat tillförs bäcken och krävde att miljökontoret skulle undersöka orsaken.

Miljöchef Sven-Inge Svensson tog upp frågan vid personalens arbetsmöte på måndagen och olika undersökningsmetoder diskuterades.

– Vi tittade på kartor och pratade om tre olika teorier: att något tillförs bäcken utifrån, att uppvärmningen sker genom en kemisk reaktion eller att varmare grundvatten kommer upp underifrån, berättar Carina Westerlund.

Hon tycker att det hela är mystiskt.

– Vi måste hitta någon förklaring, säger hon.

I nuläget är det inte aktuellt att förelägga Hässleholms vatten att vidta åtgärder. Därför ska miljökontoret först undersöka saken mer.

– Vi vet att de inte vill ta ansvar för det som finns i bäcken. De har redan undersökt om det finns felkopplade dagvattenledningar som mynnar ut i bäcken, konstaterar Carina Westerlund.

Färgpulver skulle visa flödesriktningar

Det var länsstyrelsen som vid ett möte i juni uppmanade miljökontoret att med hjälp av färgpulver undersöka flödesriktningarna och om det kunde läcka från reningsverkets så kallade våtmarksfilter, även benämnd Sjörrödsdammen, dammen mitt emot Sötekärrsbäcken på andra sidan Hovdalavägen.

Miljökontoret lät istället Hässleholms vatten göra undersökningen. Bolaget använde färgat vatten för att se flödesriktningar i ledningsnätet och slutsatsen var att dagvatten inte rann ut i Sötekärrsbäcken. Eventuell infiltration från våtmarksfiltret till Sötekärrsbäcken undersöktes dock aldrig.

Enligt Carina Westerlund kan det nu bli aktuellt med ytterligare färgpulver.

Tror inte på några tillflöden

Processingenjör Per-Åke Nilsson på reningsverket är övertygad om att det inte finns några tillflöden till bäcken.

– Reningsverket har inte heller någon förbindelse med den. Jag vet inte vad det här kan vara, det får miljökontoret undersöka, säger han.

Han säger sig inte känna till någon driftsstörning de senaste veckorna, förutom att vatten från Finjasjön på grund av det höga vattenståndet rann baklänges in i reningsverket den 27 december och ledde till en bräddning av biologiskt renat vatten ut i våtmarksfiltret.

Detta inträffade trots att en lucka stängdes ett par dagar före jul just för att förhindra sådant efter ett möte om översvämningsrisken.

– Jag vet inte exakt vad som hände eftersom jag har varit ledig, säger Per-Åke Nilsson.

Tyder på lakvatten

Han säger att Sötekärrsbäcken under många år har tagit emot dagvatten från staden och ännu längre tillbaka fungerat som avloppsdike. Däremot känner han inte till att lakvatten från någon soptipp skulle ha hamnat här. Länsstyrelsens analysresultat från i våras med tungmetaller och höga salthalter skulle dock kunna tyda på att så varit fallet.

– Höga kloridhalter är vanligt i tippvatten, säger Nilsson, men nämner också vägsalt som en möjlig förklaring.

Men även brunnar i närheten har höga halter av salter och tungmetaller. Både bäcken och brunnarna har dessutom extremt höga kalciumhalter, något som Per-Åke Nilsson inte heller kan tänka sig kommer från avloppsvatten.

Redan när reningsverket byggdes ut på 1970-talet, innan den nya tippen i Vankiva byggdes, beslöts att reningsverket skulle ta emot lakvatten från tippen. Det var tillåtet till och med 2014, men ska inte ha skett senare än 2013.

– Men jag tror att allt från början släpptes ut i tuben 800 meter ut i Finjasjön, säger Per-Åke Nilsson.

Så skulle det också vara, enligt reningsverkets tillstånd från 1973. Numera ska utsläppen ske via Maglekärrsbäcken till Finjasjön.

Frilagt har förgäves sökt Sven-Inge Svensson för en kommentar.

 Berit Önell