Många av er som tar del av dessa rader känner mig måhända som en bitsk något till åren kommen gosse. Min flit sedan flera år tillbaka som kritisk insändarskribent under signaturen Ronny Larsson i Kvistalånga har väckt visst intresse. Förhoppningsvis också innehållet i det budskap jag velat förmedla.

På 1990-talet tog jag initiativet till bildandet av ett nytt lokalt politiskt parti. Partiet hade framgångar och är sedan starten representerat med flera mandat i kommunfullmäktige. Påpekas skall att min partipolitiska verksamhet nu är över.
Med erfarenheter som arbetare, tjänsteman och VD är undertecknad nu fast förankrad som hemmaman och månskensbonde här i Kvistalånga. Med ålderns vishet och med erfarenheter från samhällslivet bär jag måhända på något värt att dela med andra.

I den stora världen utanför kommungränsen hänger demokratins vara eller icke vara samman med personer och händelser kring dessa. Nedan följer, slumpvis utvalda, några namn på personer vilka förknippas med händelser av mera tveksamt slag. Kommentarer synes överflödiga.

Michael Wolf – Anders Sundström – Wanja Lundby-Wedin – Sigvard Marjasin – Margot Wallström – Bengt Westerberg – Maud Olofsson – Lars Nyberg – Laila Freivalds.

Listan skulle dessvärre kunna göras längre. Såsom av en händelse dyker i skrivande stund två för listan nya presumtiva namn upp. Dessa vars namn nu figurerar i media, i mindre trevliga sammanhang, är försvarsminister Peter Hultqvist och vd:n på Kooperativa förbundet, KF, Tommy Ohlström.

I den lilla världen innanför kommungränsen tycks raden av ”affärer” med politiska förtecken vara utan slut. Några påminns vi om nedan:
Trygghetsboendet Pärlan – Ekegården – Kaptensgården – Parkeringsgaraget – Norra Station.
Listan skulle dessvärre kunna göras längre.

En högst aktuell affär är Musikpaviljongen förknippad med en tilltänkt byggherre Jacob Karlsson. Denne med knytningar till Joakim Ollen, Kunskapsportens vd, och Erik Selin, Balders vd. Detta och mycket annat rörande kommunala affärer och vår så kallade ”representativa demokrati” finns anledning att återkomma till.

Tredje statsmakten i vår kommun är representerad av bland andra NSk. Tidningens chefredaktör och ”tillika insändarredaktör” låter meddela att tillströmningen av insändare är stor och att kölistan är lång . Alla kan tydligen inte publiceras. Är detta korrekt behöver chefredaktören, hela tidningens ledning och ägarna ta sig en funderare.

Många engagerade medborgare, som vill komma till tals, är i grunden en stor demokratisk tillgång som självfallet bör tas till vara! Insändarsidan är en av tidningens mest lästa och behöver med tanke på insändarredaktörens köbekymmer utökas! Nämnas skall att Skånska Dagbladet, NSk:s ägare, i år uppbär ett presstöd uppgående till 25 miljoner kronor. Detta presstöd bidrar således vi skattebetalare och engagerade medborgare med!

Betydelsen av oberoende journalistik och publikationer som Frilagt skall ses i skenet av vad som ovan sagts! Det finns anledning återkomma till detta och andra frågor som för undertecknad och många med mig synliggör den demokratikris som nu råder i vårt land.

Vi har kommit en bra bit in på det nya år som benämns 2016. Undertecknad befinner sig som vanligt denna tidig timme sittande i köket vid vårt gamla ekbord. Detta räddades en gång från gårdens hönshus. Nu tjänar det oss väl både vid fest och i vardagen. Många är de måltider som intagits här. Bordet är stort och stabilt. Måttet är ca 1,3 x 1,3m. Vi trivs här vilket också våra hundar Bonnie och Chip tycks göra. Deras närvaro under bordet är inte påträngande utan kan snarare på ett betryggande sätt anas. Bordet tjänar också oftast som mitt skrivbord och är från tid till annan belamrat med böcker, pärmar och den oundvikliga datorn, som är av bärbar modell. Skrivmaskinen är som bekant sedan länge avskaffad. När jag nu här i köket präntar dessa rader är världen utanför vårt köksfönster här i Kvistalånga högst närvarande.

Nå, för att komma till saken uppmanas Du nu att söka en stunds avskildhet. Lämna där för ett ögonblick sinnenas verklighet för ett besök i en annan. Tag dig tid att begrunda Ralph Waldo Emersons ord:

– Jag älskar det vanliga. Jag utforskar det välbekanta, jag sitter förväntansfull vid foten av det låga. Ge mig blott kunskap om denna dag, så överlåter jag forntiden och framtiden åt er. Vad är det vi verkligen vill ha besked om? Mjölet i tunnan, mjölken i kannan, sången på gatan, båten som kommer.

Ljuset återvänder långsamt och vi nalkas dagsmejans tid med löfte om varmare dagar. Vi ser dock svekfulla förtroendevaldas beteende kasta en mörk skugga över det vardagliga balanserade liv många av oss vill leva. Detta beteende utgör ett allvarligt hot mot vår sedan länge vacklande demokrati.

Till sist med tanke på världen utanför vårt kök, och inför vad som än kan tänkas komma, har undertecknad en hälsning och en uppmaning till er alla:

– Låt ångvisslan ljuda. Båten kommer. Sången på gatan får aldrig tystna.

Ronny Larsson i Kvistalånga