Vivian Maier har på kort tid blivit erkänd som en av 1900-talets mest framstående gatufotografer. Hennes gåtfulla personlighet och märkliga livsöde fascinerar i nästan lika hög grad som hennes bilder. Just nu visas ett urval av Vivians Maiers bilder på Dunkers kulturhus i Helsingborg.

Det är framför allt de svartvita och kvadratiska bilderna från New Yorks och Chicagos gator, som visas på utställningen, som är stor fotografi. Det är på dessa storstäders bakgator som Vivian Maier strosar omkring på lediga stunder, främst under 50- och 60-talen. Hon visar sig vara en träffsäker betraktare som lyckas komma människor nära och hon förmår skildra vardagslivet med ett poetiskt bildspråk. Samtidigt har hon varit mån om att arbeta diskret, det har inte varit hennes mening att blanda sig i det som sker framför kameran.

Vivian Maier har lyckats bäst med sina ambitioner när hon använt sin tvåögda spegelreflexkamera, Rolleiflexen. Många bilder är tagna ur ett lätt grodperspektiv, vilket beror på att den kamerans objektiv i regel är placerat i höjd med midjan i exponeringsögonblicket. I flertalet av hennes självporträtt, hennes selfies som det numera heter, är hennes favoritkamera med på ett eller annat sätt.

När Vivian Maier under 70-talet övergår till att fotografera med småbildskamera och färgfilm, verkar hon inte på samma sätt komma människorna och skeendena nära. Smalfilmerna som ingår i utställningen når inte heller upp till samma höga klass som de svartvita bilderna. Därmed inte sagt att de är ointressanta.

Vad var drivkraften i Vivian Maiers fotograferande? Det är en gåta. Hon var en ensamvarg som inte hade några ambitioner att visa sina bilder för någon. Uppenbarligen så var hon inte ute efter att blir erkänd som fotograf, ännu mindre av att tjäna pengar på sina bilder. Det enda kända undantaget var vykort med vyer från moderns hemtrakter i Frankrike, som såldes i mindre skala.

Vivian Maier upptäcktes av en amatörhistoriker från Chicago, John Maloof, som kom över en del av hennes bildarkiv på en auktionsfirma. Det väckte hans intresse för den helt okända fotografen och hennes livsöde, vilket ledde honom att forska vidare och följa henne i spåren så långt det bara varit möjligt. John Maloof har senare letat reda på och köpt upp större delen av hennes kvarlåtenskap, hennes kamerautrustning, 140 000 negativ, smalfilmer och en stor mängd filmer som inte var framkallade.

Vivian Maier fick inte själv uppleva den framgång som hennes bilder nu rönt. Men frågan är om hon inte skulle avskytt att hamna i rampljuset? De som människor som stod Vivian närmast vittnar om att hon var mycket mån om sin personliga integritet och hur hon brukade visa att hon inte ville att någon skulle komma henne in på livet. Det framgår av John Maloofs dokumentärfilm Finding Vivian Maier (Vivians Maiers dolda bildskatt) som också visas på Dunkers. Den ger även en skymt av de mörka sidorna i hennes personlighet.

Större delen av sitt liv försörjde sig Vivian Maier som barnsköterska (nanny) hos olika familjer. I regel hade hon ont om pengar. När hon i slutet av 50-talet fick ärva en slant unnade hon sig att resa jorden runt, givetvis med kameran i hand.

2009 avled Vivian Maier, 83 år gammal. Då var hon i princip helt utblottad och bortglömd, men nu ser det ut som om hon inte längre kommer att räknas till oss vanliga dödliga, vad hon än själv må ha haft för åsikt om den saken.

Utställningen på Dunkers kulturhus visas till och med den 22 maj.

Urban Önell

För mer information om utställningen se: http://www.dunkerskulturhus.se/utstallning/platshallare-utstallning/vivian-maier/