Hon är dement och behöver tillsyn dygnet runt. Alla hennes fem barn, 13 barnbarn och ett barnbarnsbarn bor i Sverige. Ändå ska hon utvisas, enligt Migrationsverket och migrationsdomstolen. Tills dess måste Mevlyde varje vecka anmäla sig hos polisen i Hässleholm.

Juridiska ombudet Emelie Hökfelt överklagar nu till migrationsöverdomstolen och argumenterar för att fallet liknar det med Ganna från Ukraina som för några år sedan fick stanna sedan Europadomstolen stoppat utvisningen.

Mevlyde Salihu och hennes familj kommer från Kosovo. Idag anser inte Migrationsverket att det finns grund för att ge personer från Kosovo uppehållstillstånd annat än i undantagsfall.

– Men Kosovo har ingen fungerande äldreomsorg med demensvård som i Sverige. I Kosovo bygger allt på att det finns släktingar som tar hand om sina gamla och att volontärer kan hjälpa de anhöriga, säger svärsonen Jörgen Sorsa.

Hans fru Sanije förklarar att den som är dement och inte har några anhöriga i närheten inte klarar sig i Kosovo.

Migrationsverket och domstolen anser dock att Mevlydes syskonbarn skulle kunna hjälpa henne.

– Mamma har bara en syster kvar i livet och dottern med familj hjälper henne efter en stroke. Det finns syskonbarn som mamma inte känner, några av dem har hon aldrig ens träffat. Jag tycker inte att man kan kräva av vilt främmande människor att de ska ta hand om vår mamma, säger Sanije.

Jörgen tycker att Migrationsverket lagt ner orimligt mycket resurser för att försöka bevisa att det finns viss privat sjukhusvård och rätt mediciner i Kosovo, vilket han menar ändå inte hjälper mycket om det inte finns någon som kan ta hand om Mevlyde.

Sanije betonar att hon inte vill att hennes mamma ska ligga det svenska samhället till last.

– Vi kan betala för mamma, det måste vi ändå om hon skickas till Kosovo.

Barnbarnen Diana och Adriana förstår inte varför deras farmor ska tvingas iväg.

– Jag blir ledsen och arg, hon har ju hela familjen här, säger Diana.

Idag bor Mevlyde hos sonen Zeki i en lägenhet i centrala Hässleholm. Syskonen turas om att vara där på dagarna när han jobbar.

En gång i veckan måste någon följa med Mevlyde till polishuset där hon ska anmäla sig.

– Hon blir lika orolig varje gång, det är jättejobbigt för henne, säger Sanije.

Jörgen konstaterar att dementa personer behöver lugn och invanda rutiner.

Anledningen till anmälningsplikten är att familjen tidigare gömt Mevlyde när hon fått avslag på sin asylansökan. Det var efter ett misslyckat försök till utvisning då Mevlyde kollapsade på flygplatsen och piloten vägrade ta med henne i planet. Det är sex år sedan.

– Vi kunde bara inte låta henne resa, hon har sin enda trygghet här, säger Sanije.

Efter fyra år utan att någon verkade leta efter Mevklyde preskriberades utvisningsbeslutet och en ny asylansökan kunde lämnas in. Men beslutet blev alltså återigen avslag. Enligt myndigheterna finns varken flyktingskäl, anknytningsskäl eller synnerligen ömmande omständigheter.  Synnerligen ömmande omständigheter kan vara hälsoskäl i kombination med situationen i hemlandet och graden av anpassning till Sverige.

Mevlyde ansökte om asyl första gången 2002.

Juristen Emelie Hökfelt överklagade på onsdagen migrationsdomstolens (förvaltningsrättens) beslut att neka Mevlyde uppehållstillstånd.

Hon tycker att det finns utrymme i utlänningslagen för att bevilja Mevlyde uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter och menar att bedömningen borde göras på liknande sätt som i det uppmärksammade fallet med Ganna.

– Hennes hälsa, att familjen är här och vad som händer om hon som ensam och dement skickas hem till Kosovo borde räcka, säger hon.

Emelie Hökfelt anser att anknytningen till barnen i just det här fallet måste väga tungt även om bestämmelserna om att gamla föräldrar generellt hade rätt till återförening med barn i Sverige och anknytning genom den så kallade ”sista länken” tagits bort ur lagen.

– Det borde ändå kunna inbegripas i den här paragrafen, man måste titta på helheten, säger Emelie Hökfelt.

Hon anser det också inhumant att tvinga Mevlyde till anmälan hos polisen.

– Hon får en ångestattack varje gång. Det är inte klokt att tvinga en så gammal och dement kvinna till det, säger hon.

Hon överklagade därför den delen av beslutet separat. Ett avslag kom snabbt från migrationsöverdomstolen (kammarrätten) som håller fast vid att det finns en avvikanderisk om inte uppsikten kvarstår.

– Har en person tidigare hållit sig undan kan personen tas i förvar. I detta ärende har bedömningen gjorts att uppsikt en gång i veckan är en tillräcklig åtgärd, vilket även förvaltningsrätten och kammarrätten anser, säger Pierre Karatzian vid Migrationsverkets presstjänst.

Han förklarar att regeln om synnerligen ömmande omständigheter sällan tillämpas.

– En asylsökande som inte anses vara i behov av skydd kan undantagsvis beviljas uppehållstillstånd om det finns synnerligen ömmande omständigheter, säger han.

Regeln kan i framtiden försvinna, men ersätts troligen av någon annan undantagsparagraf. Ett förslag om lagändring ligger nu som remiss hos justitiedepartementet.

Vad skiljer Mevlydes fall från det med Ganna?

– Alla ärenden prövas individuellt och kan se väldigt olika ut. I detta ärende har Migrationsverket och domstolen kommit fram till att det utifrån svensk lagstiftning inte finns någon grund för att bevilja uppehållstillstånd, säger Pierre Karatzian.

Emelie Hökfelt är beredd att ta även Mevlydes fall till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna om det behövs. Det kan dock göras först efter migrationsöverdomstolens beslut, om även det säger att Mevlyde ska utvisas.

Berit Önell