Kräver vattenprov efter lång tystnad

Miljökontoret kräver efter många års tystnad att minst ett grundvattenprov ska tas på den förorenade fastigheten Lansen 1. Det ska redovisas senast två månader efter att saneringen är klar. Om det visar sig att föroreningar spridit sig i vattnet krävs, enligt miljöchef Sven-Inge Svensson, ytterligare åtgärder. Han befarar att dagvatten från den tidigare skrotfirman också leds ut i dagvattennätet och vidare till Finjasjön.

Miljöchef Sven-Inge Svensson. Foto: Berit Önell
Miljöchef Sven-Inge Svensson. Foto: Berit Önell

Sven-Inge Svensson hoppas att det ska räcka med den pågående saneringen av marken som är kostnadsberäknad till cirka 8,3 miljoner kronor och där över 2 000 ton förorenat avfall av högsta riskklass hittills körts till deponi. Han förklarar dock att om föroreningar nått grundvattnet måste ytterligare prover tas för att klarlägga grundvattnets flödesriktning.

– Då blir det en helt annan sanering. Hur den ska göras beror på vilken typ av förorening det är, säger han.

Han anser att det är viktigt att undersöka om föroreningarna kommit ut i grundvattnet. Miljönämnden har dock inte agerat tidigare, trots att fastigheten ända sedan 1999 funnits med på länsstyrelsens risklista över identifierade fastigheter som använts för skrotningsverksamhet. Lansen 1 har preliminär riskklass 2, vilket innebär att den bör följas upp, i detta fall bland annat på grund av kemikalier av hög farlighet och stor spridningsrisk. Enligt länsstyrelsen vilar det ansvaret på tillsynsmyndigheten, det vill säga kommunens miljökontor.

Länsstyrelsen skickade listan till både berörda fastighetsägare och kommuner 2002, samma år som kommunstyrelsen beslöt att köpa fastigheten av USmark AB utan att ställa krav på att säljaren skulle bekosta eventuell sanering. Miljönämnden yttrade sig inte.

Föroreningarna syns i marken och saneringen pågår fortfarande på den cirka 7 000 kvadratmeter stora tomten. Foto: Berit Önell
Föroreningarna syns i marken och saneringen pågår fortfarande på den cirka 7 000 kvadratmeter stora tomten. Foto: Berit Önell

– Vi fick bara en muntlig information om köpet, säger Sven-Inge Svensson.

Han var då medveten om att länsstyrelsens lista kommit in, men vidtog ingen åtgärd.

Han tycker ändå att kommunen har bidragit mycket till länsstyrelsens kartläggning av förorenade områden.

– Vi har inventerat 80 objekt i kommunen, berättar han.

Sven-Inge Svensson bekräftar att kommunen hade haft rätt att ställa krav på den tidigare ägaren att sanera alla föroreningar på fastigheten, oavsett vem som orsakat dem. Sådana är reglerna i miljöbalken som kom 1999. Dessförinnan var enbart verksamhetsutövaren ansvarig. Om en förorening uppkom före 1967 går det inte att ställa någon till svars. Då får staten bekosta sanering.

– Nu är kommunen fastighetsägare och får ta hela kostnaden. Dessutom har de visst skrivit på gentemot Dahlqvists att ansvara även för framtida sanering, konstaterar Svensson.

Året efter kommunens köp av Lansen 1 tog tekniska förvaltningen initiativ till miljöundersökning och sanering för att kunna sälja fastigheten vidare. I det sammanhanget fick miljökontoret in en anmälan om avhjälpandeåtgärd i förorenat område, en anmälan som godkändes och lades till handlingarna.

Likadant var det 2007 när kommunen för andra gången bekostade en sanering, en uppföljning av den tidigare, på grund av höga halter koppar. Miljönämnden bedömde att efterbehandlingen var tillräcklig, dock bör hänsyn tas vid eventuella framtida schaktningsarbeten. Det beslutet nämns nu i förslaget till köpeavtal som kommunen upprättat med Dahlqvists bil.

– Vi godkände utifrån den redovisning vi fick, säger Sven-Inge Svensson.

2003 togs ett grundvattenprov som gav utslag för kvicksilver. Provet hade dock inte filtrerats och kunde därför ge utslag för kvicksilver i fast form. Det togs om och värdena var då godkända. Därefter har inga vattenprover tagits och något skydd för grundvatten har inte ansetts nödvändigt.

Även i år var det andra än miljökontoret som tog initiativ till sanering. Föroreningarna med höga halter av bland annat bly och zink upptäcktes vid schaktning i december 2015 och i januari lämnades en anmälan om åtgärder in till miljökontoret som godkände. I ett föreläggande förtydligades vissa krav, bland annat att grundvattenprov måste tas. Provtagningen ska minst omfatta parametrarna metaller, alifatiska och aromatiska kolväten, BTEX (bensen, toluen, etylbensen och xylen) och PAH (polyaromatiska kolväten).

Sven-Inge Svensson konstaterar att det inte är första gången föroreningar missas, trots omfattande undersökningar, i detta fall hela tre saneringar, inräknat en mindre sanering av bly på 1990-talet.

– Det är nog tyvärr rätt lätt att missa något. Här beror det bland annat på hur tätt provrören har satts, säger han.

Dagvattnet från den förorenade fastigheten rinner sannolikt ut i dagvattensystemet och diket bredvid konstgräsplanerna på Österås.
Dagvattnet från den förorenade fastigheten rinner sannolikt ut i dagvattensystemet och diket bredvid konstgräsplanerna på Österås.

20013 kontrollerades nio provpunkter på en yta av cirka 7 000 kvadratmeter.

– Med facit i hand fanns det ju mer. Men nu har de grävt upp hela området, konstaterar han.

Sanering och provtagning har denna gång gjorts parallellt. Gropar i storleken tio gånger tio meter har grävts upp och prover tagits både på de uppgrävda massorna och botten och väggar i groparna.

Sven-Inge Svensson förutsätter att grundvattnet från fastigheten rör sig nedåt, mot Finjasjön, liksom det gör från Österås.

Åt samma håll rinner dagvattnet från området, troligen även från Lansen 1.

– Det borde gå till dagvattennätet, säger Svensson.

Hässleholms vatten grävde för några år sedan om diket som dagvattnet från området rinner ut i för att sedan fortsätta ner till dammarna vid Magle våtmark och ut i Finjasjön via Maglekärrsbäcken. Miljökontoret fick åter yttra sig, men det handlade då bara om dräneringen av konstgräsplanerna.

Berit Önell

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com