Extrema provsvar i Sötekärrsbäcken

Regitos provsvar tyder på att både avlopp och andra föroreningar tillförs Sötekärrsbäcken, men fiskarna tros ha dött av naturlig syrebrist. Foto: Berit Önell
Regitos provsvar tyder på att både avlopp och andra föroreningar tillförs Sötekärrsbäcken, men fiskarna tros ha dött av naturlig syrebrist. Foto: Berit Önell

Kan det möjligtvis finnas någon installation som läcker avloppsvatten till Sötekärrsbäcken? Det undrar Helene Annadotter och Johan Forssblad på analysföretaget Regito i sin preliminära rapport efter undersökningen av fiskdöden i bäcken i fredags.

Proverna visar extremt höga fosforhalter som tyder på tillförsel av avloppsvatten och extremt hög konduktivitet (ledningsförmåga), något som beror på höga salthalter och troligen betyder utsläpp av föroreningar. Men fisken dog troligen av syrebrist.

De flesta av de döda fiskarna syntes vid bron där Skåneleden går över bäcken.
De flesta av de döda fiskarna syntes vid bron där Skåneleden går över bäcken.

Regito föreslår nu att bäcken fylls igen, alternativt rensas så att bottnen lutar nedåt mot Finjasjön och vattnet inte blir så stillastående, men också att miljökontoret försöker utreda orsaken till den höga fosforhalten och konduktiviteten vidare.

– Vi har aldrig påträffat någon så hög konduktivitet under de senaste fyra åren vid någon av de tio punkter som vi mäter i omkring Finjasjön minst varannan vecka, skriver Regito.

Konduktiviteten var högst vid bron över Sötekärrsbäcken, 78,6 mS/m.

Annadotter och Forssblad påpekar att Maglekärrsbäcken, som tar emot vatten från reningsverket och Magle våtmark den 11 maj hade en totalfosforhalt på 0,102 mg per liter. Sötekärrsbäcken, som tog emot avloppsvatten förr i tiden, men inte ska ha någon funktion idag, hade den 13 maj fosforhalter som var omkring dubbelt så höga.

– Lite märkligt, skriver de.

Som mest, närmast reningsverket, var det till och med 0,253 mg fosfor per liter, alltså en och en halv gång så högt.

Enligt rapporten ska det inte finnas någon avsiktlig eller känd förbindelse från Hässleholms vattens anläggningar till Sötekärrsbäcken.

De vitgråa trådarna visade sig vara en bakterie som trivs särskilt bra i syrefattig och näringsrik miljö.
De vitgråa trådarna visade sig vara en bakterie som trivs särskilt bra i syrefattig och näringsrik miljö.

Vid utflödet i Finjasjön undersökte Regito de vitgråa och trådaktiga sakerna i det grunda vattnet. De visade sig vara en bakterie, Sphaerotilus natans, med visst inslag av kiselalger. Bakterien indikerar högt näringsinnehåll i vattnet och trivs särskilt bra vid låg syrgashalt.

Heléne Annadotter och Johan Forssblad beskriver i rapporten att de kände en stank av giftig svavelvätegas, som bildas vid syrebrist, och kände sig tydligt påverkade i huvudet efter en timme vid bäcken. Stanken var som mest kväljande vid utflödet i sjön.

Kvävehalten var mycket hög, totalkväve 2,3 mg per liter vid bäckens början vid Hovdalavägen, närmast reningsverket. Syrgashalten var där 0. Även i övrigt var syrehalterna låga, 2,94 mg per liter, och enligt Regito kan det ha varit orsaken till fiskdöden.

Prover togs även i dammen på andra sidan Hovdalavägen, Sjörrödsdammen som tidigare kallades våtmarksfiltret, där avloppsvatten kan tas emot, men även dagvatten. Här var totalfosfor marginellt högre än i Sötekärrsbäcken medan kväve ar något lägre och syrgashalten något bättre.

Regitos teori om fiskdöden liknar den som miljöchef Sven-Inge Svensson hade redan på fredagen. Fiskarna kan ha gått upp i bäcken när vattenståndet var högre och sedan blivit instängda när vattnet sjunkit undan, temperaturen ökade, stora mängder organiskt material bröts ner och syrgashalterna  minskade.

– Fisken har sannolikt dött på grund av naturlig syrebrist, skriver Regito.

Rapporten ska nu kompletteras med analyser av fosfatfosfor, ammoniumkväve och sulfat.

Berit Önell

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com