I svenska akademins ordlista kan vi efter ordet revisor läsa ”granskare av räkenskaper”.
Vissa av våra tre riksrevisorer tycks ha sysslat med just det varje seriös revisor, ”granskare av räkenskaper”, bestämt skulle avråda från.

Riksrevisionen synes för närvarande företrädas av en riksrevisor Margareta Åberg då Susanne Ackum avgått och själv låtit förstå att hon gjort sig omöjlig på grund av sitt exempellösa agerande i tjänsten.

Beträffande riksrevisorn Ulf Bengtsson uppges denne för närvarande vara sjukskriven. Bengtssons hälsa har förmodligen påverkats negativt av kontakter med landshövding Margareta Pålsson i samband att hon var sysselsatt med att sparka länsöverdirektören Carl Älfvåg. Dennes avgångsvederlag som tycks ha uppgått till ett par miljoner kronor tycks i detta sammanhang ha varit på tapeten.

Utav våra tre riksrevisorer tycks således en, nämligen Margareta Åberg, vara kvar i aktiv tjänst. Hon vill inte säga något alls nu. Kan detta möjligtvis bero på att hon är strängt upptagen med att granska sina två frånvarande ”kollegor”!

Våra tre riksrevisor utses av riksdagen. Dessa tre avgör var och en var för sig vad som ska granskas inom respektive ansvarsområde!

Ansvar för det som inträffat vilar således ytterst på våra politiker som en gång utsåg en moltyst Margareta Åberg, en sjukskriven Ulf Bengtsson och en Susanne Ackum som själv förklarat sig oduglig. Hon har dock haft förstånd nog att ta sitt ansvar och lämna ”scenen”.

I detta sammanhang finns anledning att erinra om generaldirektören Ingmar Hansson på skatteverket och dennes överdirektör Helena Dyrssen som genom sitt agerande skadat trovärdigheten för denna myndighet i grunden.

De olika turer som ägt rum på skattemyndigheten tycks helt ha undgått riksrevisorerna. Detta förvånar dock knappast med tanke på det som nu framkommer om sakernas tillstånd på Riksrevisionen!

Det är dock som undertecknad och många med mig ser det, oförsvarligt att ansvariga politiker ännu inte sett till att skattemyndigheten fått ny ledning. Denna oförmåga och brist på insikt hos ansvariga politiker underminerar allvarligt det vi kallar vår demokrati.

Vi ser ovan en rad fina titlar: generaldirektör, landshövding, länsöverdirektör, riksrevisor och överdirektör. Till dessa fina titlar kan förmodligen knytas en väl tilltagen lön utgående av skattemedel. Skattemedel är som bekant resultatet av allas våra gemensamma ansträngningar. Vi hör byråkrater och politiker hävda att med ansvarsfulla uppdrag bör följa en hög ersättning. Med tanke på det som framkommit ovan tycks höga ersättningar inte ha något som helst samband med förmågan att leva upp till sitt ansvar. Det tycks också klart framgå, av de händelser som kommit i dagen, att grundläggande kompetens och kunskap lyser med sin frånvaro hos de aktörer som nu står med rumpan bar.

Byråkrater och politiker som ”klantat till det för sig å de grövsta” klamrar sig desperat fast vid sina alltför välbetalda befattningar. Det till synes självklara att själv ta ansvar för sina handlingar tycks inte vara aktuellt. Det tycks behövas ”krafttag” för att förpassa vederbörande ur deras ämbetsrum.

Till sist några rader som dök upp i minnet:
– Inre sönderfall drabbar den som inte oavbrutet övervinner sig själv, som alltså inte lär sig något och inte handlar –

Ronny Larsson i Kvistalånga