Hundratals musslor har dött vid Finjasjöns södra strand, på östra delen av Guldkusten.
Enligt Ted von Proschwitz, förste museiintendent och doktor i evetebratzoologi vid Göteborgs naturhistoriska museum, är en möjlig orsak till massdöden akut syrebrist i vattnet på grund av läckage av näringsämnen, kanske i kombination med hög vattentemperatur och även algblomning. Musslorna tål annars ganska näringsrikt vatten eftersom de lever på alger och näringspartiklar.
– Jag tycker att vi bör åka ut och titta på det här, säger Daniel Rasmusson, miljöinspektör i Hässleholms kommun.
Ted von Proschwitz konstaterar, efter att ha fått bilder på musslorna av Frilagt, att de är av arten spetsig målarmussla. Den är vanlig i både sjöar och vattendrag i Skåne och föredrar näringsrikt eller måttligt näringsrikt vatten, men kan även klara sig där det är mindre näringsrikt.
– Massdöd av musslor förekommer ibland och den vanligaste orsaken torde vara akut syrebrist i vattnet, förklarar Ted von Proschwitz i ett mejl till Frilagt.
En del musselskal ligger i vattnet, men de flesta är samlade i drivor på flera ställen nedanför stigen och ner mot stranden. Det betyder inte att vattenståndet måste ha varit högre när de dog.
– När förhållandet i vattnet blir starkt ogynnsamt försöker musslorna förflytta sig genom att krypa och kan då hamna ganska långt uppe på land där de dör av uttorkning. En förmodan är alltså att musslorna dött både av syrebrist och uttorkning, skriver Ted von Proschwitz.
Han förklarar också att musslorna bidrar till renare vatten.
– De livnär sig på att filtrera näring ur vattnet och minskar på så sätt mängden alger och näringspartiklar. Men musslorna kan inte leva i alltför eutrofierat vatten, berättar han.
Christer Jönsson (M), ledamot i miljönämnden, ordförande i Skånes Miljö- och Hälsoskyddsförbund och vice ordförande i Helgeåns vattenråd, är ofta vid Finjasjön, men känner inte till musseldöden. Han har dock några funderingar.
– Något ligger givetvis bakom det. De kan också ha flytt från gifterna från de blågröna algerna. Gifterna är vattenlösliga och försvinner inte för att algerna försvinner, det kan ta ett helt år innan de är helt borta. Vattnet är nog betydligt giftigare än man tidigare trott, därför borde man vara mycket noggrannare och använda försiktighetsprincipen. Det är helt fel att tona ner algblomningen som miljöchefen gör, det är skandalöst, det är ju farligt, säger han.
Själv badar han fortfarande i sjön, dock inte vid Björkviken.
– Jag tittar på vattnet först, men det har försämrats kolossalt sedan det började regna för några veckor sedan, säger han.
Miljöinspektör Daniel Rasmusson arbetar själv normalt inte med Finjasjön och vill inte dra för långtgående slutsatser, men säger att musseldöd kan vara en indikation på tillståndet i ett vattendrag.
– Det är alltid svårt att säga om en händelse är en indikation på det allmänna tillståndet i vattnet eller om det är en tillfällig situation. Men vi får titta på miljön och se hur det ser ut och om det är något man kan göra något åt, säger han.
Han vill också titta på bilderna.
– En konsekvens av algblomning kan vara att syre förbrukas. Väder och vind kan bidra. Generellt ska vi undersöka när det är något storskaligt och djur har påverkats, säger han.
Han konstaterar att i en sjö med hög näringstillgång, återkommande algblomningar och syrebrist kan både fiskdöd och musseldöd förekomma.
– Tyvärr är många miljöproblem komplexa. Det tar lång tid att minska näringstillförseln, det är långsamma processer. Men det är ytterligare en anledning att ta miljöarbetet på allvar. I Finjasjön gäller det nog att minska tillförseln från både avlopp, jord- och skogsbruk och även att fortsätta med utfiskningen, säger han.
Berit Önell