Vid det spektakulära terrängmomentet i SM i fälttävlan som ingår i helgens stora internationella hästarrangemang på Hovdala är de flesta av hindren byggda av gamla träd från trakten, bland dem två riktigt gamla ihåliga så kallade snapphaneekar.

Men sådana flera hundra år gamla träd ska skyddas och får normalt inte huggas ner.

Varken Ulla Berglund på Skogsstyrelsen eller kommunekolog Lars-Erik Williams tycker att konceptet är lämpligt ur naturskyddssynpunkt.

Hovdala Internationell Horse Trials hålls i år för första gången, dels vid Hovdala och dels på Sveland Arena i Skyrup . Ett hundratal ekipage deltar, både de mest meriterade svenska fälttävlansryttarna och internationella gäster. Samtidigt arrangeras uppvisningar, marknad, underhållning med mera.

Sportchef Mattias Gårdlund ansvarar för banbygget tillsammans med John Nicholsson från Nya Zeeland som är känd för att använda sig av naturen när han bygger hinder.

Gårdlund förklarar att tanken med att använda stockar från gamla träd är att förstärka den historiska symboliken.Det behöver också vara en viss omkrets och storlek på träden för att vi ska kunna bygga med dem, säger han.

Ett 60-tal hinder har byggts.

– Vi har nog använt cirka 30-40 gamla träd, säger Mattias Gårdlund.

Han berättar att det ena ihåliga trädets nedre del hade ett så stort hål att en fullvuxen man kunde krypa in där.

– De kallas snapphaneekar för att snapphanarna lär ha gömt sig i sådana träd, säger han.

Den övre delen av snapphaneeken som nu utgör hinder nummer 24 på terrängbanan har ett hål som är cirka 60 meter i diameter. Liksom de flesta andra av stockarna ser den nu ut att vara betsad. Här finns flera andra grova trästockar från ek. En del av en stor ask, över en meter i diameter utgör ett hinder, dekorerat med lingonris.

– Asken var 190 år gammal och vägde fyra och ett halvt ton. Det var ingen som ville köpa den. Lövträden har inget värde idag, både ek och bok går till massaved, berättar Mattias Gårdlund.

Han förklarar att många av de aktuella träden skulle ha blivit ved.

– Då är det väl bättre att vi använder dem här?

Mattias Gårdlund berättar att han under ett års tid sökt gamla träd från olika håll. Gran från stormfällen kommer från kommunen och kommunala bolaget Hibab och stormskadade lövträd från Hovdalas slottsområde. Privatpersoner och skogsbolagen Skånetimmer och Sydved har bidragit med de flesta av de gamla träden.

Han har också gallrat i sin egen skog i södra Skåne.

– De två stora ekarna kommer från Skyrup och Sydved skulle sälja dem, säger han.

Varför de fällts vet han inte.

Han har inte frågat någon varför de tagit ner de gamla träden.

– Man frågar väl inte i affären var de fått varorna ifrån?

Det gör väl kunder ibland för att förvissa sig om att tillverkningen är etisk?

– Vi har inte frågat.

Cirka 15 av hindren ska stå kvar och användas vid kommande arrangemang.

Mattias Gårdlund kan inte se att något av träden hade ett skyddsvärde, men förklarar att hanför egen del inte skulle ha tagit ner en flera hundra år gammal ihålig ek.

– Det hade jag aldrig gjort själv. Men vi tar bara tillvara på dem som redan är nedtagna, säger han.

Han tror inte att ekarna är äldre än cirka 200-250 år.

Kommunekolog Lars-Erik Williams bedömer dock att en ihålig ek måste vara flera hundra år gammal.

– Om en ek murknat invändigt och det blivit ett så stort hål att man kan gå in i det är det rejält gammalt och väldigt olämpligt att hugga ner. Men det är svårt att åldersbestämma ett sådant träd för det går ju inte att räkna årsringar, säger han.

Han har själv passerat Hovdala och sett de uppbyggda hindren.

– Jag reagerade och funderade på var de kunde ha fått stockarna ifrån, berättar han.

Han tycker att det hade varit bättre om banbyggarna använt sig av raka produktionsträd som det finns ett överflöd av i området.

– Jag kan förstå att det här ser trevligare ut, men lämpligheten kan ifrågasättas, säger han.

Han inventerade själv gamla träd kring Finjasjön för några år sedan och dokumenterade närmare 900 skyddsvärda träd på marks som ägs av kommunen eller Hibab. Han minns inte att där fanns något träd som var så stort att man kunde gå in i det.

– Men det finns några ekar vid Mölleröds kungsgård som är mellan 400 och 500 år gamla, säger han.

Ulla Berglund på Skogsstyrelsen i Hässleholm tycker också att hinderbygget låter bekymmersamt.

– Jag tycker inte att det känns bra att ha intentionen att bygga hinder av gamla träd, säger hon.

Hon förklarar att en ek inte behöver vara ihålig för att vara gammal, men att hålträden generellt är rätt grova träd som har hög ålder.

– Om de medvetet har valt sådana träd är det från naturvårdssynpunkt olyckligt, säger hon.

I vissa fall kan dock även sådana träd behöva tas ner.

– Om det bedömts som ett riskträd som stått så till att det varit på väg att rasa ihop och skada något kan det bli nödvändigt att fälla det, konstaterar Ulla Berglund.

Däremot ska de riktigt gamla träden inte fällas vid gallring, särskilt inte hålträd.

– Det finns en skyldighet att spara dem, säger Ulla Berglund.

Enligt Skogsvårdslagens föreskrifter ska grova lövträd, ovanliga trädslag, träd av mycket hög ålder, döende och döda träd, hålträd, boträd och träd som kan utvecklas till boträd samt kulturpåverkade träd lämnas kvar vid avverkning.

Trots dessa krav händer det att träd med höga naturvärden fälls. Ulla Berglund känner till fall där stora så kallade sparbanksekar huggits ner i ekonomiskt syfte vid gallringar. Om trädet står i en så kallad nyckelbiotop, det vill säga en registrerad skyddsvärd skogsmiljö, kan det leda till åtal.

– Nyckelbiotoper har ingen begränsning i areal. Ett enstaka grovt träd, med hål dessutom, kunde i sig vara en nyckelbiotop, förklarar Ulla Berglund.

Hon kan dock inte säga vilken status de träd som använts till hinderbygge på Hovdalaområdet haft.

– För att kunna säga det måste man få klart för sig varifrån trädet kommer, säger hon.

Berit Önell