Du vaknar förhoppningsvis inte till ljudet av briserande granater som får din säng att skaka dina rutor att skallra och fruktan gripa tag om ditt bröst. Måhända är det istället så att du uppfattar ett dovt fjärran muller från det världens stridslarm som utan uppehåll synes pågå.

Det är svårt att värja sig från den ständiga ström av den ondska världen tycks rymma. Människor lemlästas, torteras och plågas oavbrutet.

Vi ser mäktiga stater med ledare talande maktspråk, omvälvda av religionens rökelse och i en eller annan guds namn skickande ut sina härskaror för att ta livet av sina systrar och bröder.

Maktstater sitter med sin vetorätt i en fredsorganisation som inte är värd namnet. Dessa mäktiga stater sysslar istället med att förse stridande parter i olika läger med fler och effektivare vapen att lemlästa och döda medmänniskor med.

Ledaren för omtalade fredsorganisation missbrukade sin ställning och avslöjades som sysslande med nepotism. Han saknar då förstånd att omgående lämna sin post. Han sitter kvar med de mäktigas goda minne.

Generalsekreteraren Ban Ki-Moon som enligt Inga-Britt Ahlenius, fd chef för FN:s internrevision, genom sin bristfälliga ledning av FN allvarligt skadar organisationens verksamhet. Vice generalsekreterare i nämnda organisation är Jan Eliasson, svensk socialdemokrat. Eliasson kan knappast vara omedveten om FN:s tillkortakommanden och sin ”oduglige” chef. Ahlenius använder ordet oduglig, inte exempelvis inkompetent. En inkompetent ledare kan möjligtvis skaffa sig kompetens.

Sverige tar den 1 januari 2017 plats i FN:s säkerhetsråd. Detta efter att med hjälp av skattemedel tävlat och drivit ”kampanj” för att uppnå detta mål. Sveriges utrikesminister Margot Wallström kallar detta en seger och en bragd.

Undertecknad skulle föredra att använda ordet pyrrhusseger.

Sverige hamnar nu som gisslan mellan maktstater med vetorätt. Detta kallar Wallström en seger och en bragd. Hon förefaller mer än lovligt naiv när hon nu blickar ner från segerpallen. Låt oss ta del av några rader ur Albert Einsteins ” Min världsbild”:

– Särskilt starkt kännbar är bristen på individualiteter inom konsten. Måleri och musik visar en tydlig avmattning och har förlorat sin resonans hos folket. I politiken är det inte endast ledare som fattas; inte heller medborgarnas andliga självständighet och rättskänsla står längre på sin förra höjd. Den demokratiska, parlamentariska organisation som har denna självständighet till förutsättning, har flerstädes börjat vackla; diktaturer har uppstått och tolereras, emedan känslan av personlighetens värdighet och rätt ej längre är levande. –

Ronny Larsson i Kvistalånga