God eller god?

Ordet god är mycket intressant; när svensken talar om en god kaka, trækker danskeren på smilebåndet; för en dansk innebär nämligen detta en moralisk värdering av kakan: En god kage gør ikke alle andre kager noget ondt.

Den svenska ordleken om kannibalen, som lovordar en ovanligt god missionär, fungerar alltså inte på danska.

I det svenska uttrycket ”En god sås reder sig själv” uppstår en språklig glidning av god mot dådkraftig. En annan nutida betydelseförskjutning finner vi i det juridiska begreppet god man, där ordet alltmer kommit att betyda bedräglig.

Däremot knyts ordet ofta till pengar både i svenskan och i danskan. Det verkar som om pekuniära tillgångar, särskilt ärvda förmögenheter, har en sällsam, förfinande inverkan på människor och de blir genuint goda:

Så sägs någon vara av god familj. Den eller den är god för flera miljoner. Man komparerar rent av ordet: Någon är av bättre familj eller man talar om bättre mans barn.  De gamla grekerna använde till och med superlativen bäst om dem, som roffat till sig mest och som följaktligen hade makten: Aristokraterna. ( Av aristos = bäst, kratein= härska).

Ett svårförklarat faktum är, att det inte praktiseras mycken godhet i t ex rikemansenklaven Djursholm i Stockholm, trots att många är goda för hundratals miljoner kronor; journalister, förklädda till tiggare, erhöll minst pengar där.

Svensk överklass håller sig tydligen för god att dela med sig av sitt överflöd till samhällets olycksbarn.

Per L. Christensen

författare

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com