”Samma procedur som förra året? Samma procedur varje år, James”. Många av oss log igenkännande när vi såg sketchen om grevinnan och betjänten, som Sveriges Television sände på nyårsafton. Grevinnan och betjänten upprätthåller traditionerna, år efter år, trots att den gamla damens vänner inte längre verkar vara i livet. Situationen blir tragikomisk när betjänten tvingas rycka in och agera ersättare för vännerna och skåla i deras ställe.

Rent generellt är det givetvis inte fel att hålla fast vid traditioner. Många svenskar firade antagligen in det nya året under ganska traditionella former. Många av oss hade också tv:n på för att kunna lyssna till Tennysons Nyårsklockorna när den lästes från Skansen.

I originalversionen fokuserar dikten på det kristna framtidshoppet. Den version som Sveriges television bjuder på uttrycker en förhoppning om att fred och rätt ska prägla världen. Oavsett livsåskådning hoppas vi att det nya året ska bli bättre än det gamla. Att vi hoppas och längtar efter en rimligare värld är en god vana som hör till nyårsfirandet. Det vore olyckligt om vi övergav den, även om det finns problem i världen vi har svårt att se någon lösning på. ”Prova att ge upp – och se om det blir bättre”.

Dessvärre är det inte mycket som talar för att tillvaron är på väg att bli vad den borde vara, men vi får försöka att jobba på det, så att åtminstone några av våra förhoppningar kan infrias. Vi får försöka påverka så mycket som det bara går. Under inga omständigheter kan vi acceptera det som vi tycker är fel. Vi måste protestera när vi ser att maktfullkomlighet och bristande ledarskap hindrar samhället från att röra sig i rätt riktning.

För att vi ska kunna påverka behöver vi vara välinformerade. Därför är den grävande journalistiken så viktig. Så fortsätt att stödja Frilagts angelägna granskningar i Hässleholm.

I 2016 års artiklar har vi bland annat fått inblick i ett antal tveksamma kommunala affärer. Miljonerna fortsätter att rulla. Tomter och fastigheter köps dyrt och säljs med förlust på ett sätt som inte hade varit möjligt om privatpersoner eller företagare fattat besluten. Liksom när det gäller grevinnan och betjänten är det till stor del samma besynnerliga procedurer, för att inte säga ovanor, som återkommer år efter år.  Det verkar ha utvecklats en kultur vars mönster inte går att ändra på. Vem som för tillfället sitter vid makten verkar vara av underordnad betydelse.

Ibland känns det hopplöst för en vanlig medborgare att försöka förstå logiken bakom dessa affärer. Trots att det är vi skattebetalare som förväntas stå för notan. Den misstanke som ligger nära till hands är att det finns bakomliggande orsaker till dessa affärer, som endast diskuteras i slutna rum. Beslutsfattarna signalerar ibland att de har ett behov av att hålla medborgarna utanför. Om det är så spelar inte makthavarna med öppna kort. Vad är det i så fall som du och jag inte får veta?

I en demokrati har vi all rätt att kräva alla fakta på bordet innan kommunala beslut fattas. Både politiker och tjänstemän är också skyldiga enligt lag att vara tillmötesgående när verksamheten granskas. Vi medborgare behöver det strålkastarljus som Frilagt riktar mot våra beslutsfattare. I synnerhet när det ser ut som om makthavarna vill mörka vad de håller på med. Skulle det å andra sidan inte finnas någon dold agenda i de affärer som granskas – så har makthavarna ingenting att frukta. I vilket fall som helst har demokratin allt att vinna på att medborgarna ges full insyn i hur våra gemensamma intressen förvaltas.

Urban Önell