Stort intresse för asylpolitik på Europaforum

Nya migrationsministern Heléne Fritzon (S) och europaparlamentarikerna Cecilia Wikström (L) och Anna Hedh (S) var tre tunga politiker i den också för övrigt namnkunniga paneldebatten på onsdagens EU-forum.

Cecilia Wikström berättade om översynen av EU_s asylpolitik med nya förslag om rättvis fördelning av flyktingar mellan länderna. Fritzon manade kommunerna att ta sitt ansvar för flyktingmottagandet. Amnesty är kritisk till att fokus på mänskliga rättigheter ersätts av tal om säkerhet i meningen att stänga ute flyktingar.

Nya migrationsministern Heléne Fritzon, från Kristianstad, och Cecilila Wikström möttes i samtalet om EU:s nya asylpolitik. Foto: Lotta Persson

Onsdagens inledande seminarium om asylpolitik fyllde röda salongen till sista plats. Samtalet fördes under rubriken ”EU:s asylpolitik – blir det solidaritet nu?”. I panelen ingick, förutom migrationsministern och europaparlamentarikerna även Madelaine Seidlitz, jurist, Amnesty International, och Katarina Areskoug Mascarenhas, chef för Europeiska kommissionens representation i Sverige.

– Bakom varje asylansökan finns en människa som söker sig en ny tillvaro, konstaterade Robin Gustavsson (KD) i morgonens inledande välkomsttal.

Paneldiskussionen som följde speglade väl många av de konflikter och problem som en flykting kan möta. Både rent personligt – i olika former av otrygghet, våld, hot, bedrägeri och att tvingas ut på livsfarliga transportvägar – och också genom den byråkrati som blir ett måste i samband med en asylansökan.

Cecilia Wikström har en central och betydande roll som rapportör för översynen av EU:s asypolitik, inte minst den havererade Dublinförordningen som säger att asylansökan ska prövas i det första EU-land en flykting kommer till. Överenskommelsen sprack när mottagandet blev alltmer ohanterligt för Italien och Grekland som i de flesta fall är första asylland. Det ledde under flyktingkrisen 2015 till svåra slitningar inom EU-länderna och födde insikten att ett förnyat regelverk måste till.

Målsättningar i det nya förslaget är bland annat att det ska vara rättvist, missbruk ska motverkas och att asylsökande ska behandla så lika det går inom EU.

Katarina Areskoug Mascarenhas, chef för Europeiska kommissionens representation i Sverige.

Ett av problemen handlar om hur asylsökande ska fördelas solidariskt mellan länderna.

– EU- medborgarna förväntar sig med rätta att EU nu lyckas med att forma ett system som kan hantera den typen av kriser vi mött, säger Heléne Fritzon.

– För den svenska regeringen är det oerhört angeläget att vi får ett gemensamt och solidariskt ansvarstagande för EU:s asylpolitik, betonar hon.

Hon konstaterar att det är ett politikområde där EU-samarbetet och de europeiska värderingarna verkligen sätts på prov.

– Sverige jobbar aktivt och om alla jobbade så hade vi redan löst frågan, säger Heléne Fritzon.

Hon lovar göra allt för att förhandlingarna ska gå i lås. Men påminner om att den svenska hållningen är ett paket.

– Ingenting i förhandlingarna är klart förrän allt är klart, säger hon med eftertryck.

– Vi vill inte se en ordning där man bockar av akt för akt och så har vi till sist kvar den viktigaste frågan olöst: hur löser vi det solidariska ansvarstagandet för att detta ska fungera på ett bra sätt i praktiken, förtydligar hon.

Cecilia Wikström berättar hur hon jobbar för att få till resultat. Stora skillnader mellan medlemsländernas förutsättningar och inställningar till problemen gör dem svårlösta. Cecilia vill lösa det med majoritetsomröstning och rak demokrati.

– Det är ingen kris egentligen, det är en situation att hantera, som har varit tuff men absolut inte omöjlig, konstaterar hon.

Hennes förslag till en övergångsperiod om fem år för de länder som behöver det, tror hon kan bidra till att förslag accepteras. Över 40 samtal med de tuffaste motståndarna har hon haft.

– Ni kan inte ana vad som sagts i min soffa på mitt kontor av vissa av de här ministrarna. Men det måste gå, säger hon bestämt.

– I förslaget sätts en prislapp på 250 000 euro i pannan på varje flykting, det är oetiskt, säger Cecilia Malmström.

Det är den summa per flykting som länder som inte anser sig kunna ta emot sin kvot skulle betala till det land som får ta över.

Samma fyra länder som vägrar ta emot asylsökande är dock samma fyra länder som är EU:s största nettobidragstagare. Därför ser Cecilia att det kan gå att påverka dem genom att hota med indragna bidrag om inte avtalen om flyktingomhändertagandet sköts.

– Cash is queen, konstaterar hon.

För att ge en mer begriplig bild av vad fördelningen för EU-länderna egentligen handlat om, gav hon ett exempel på vad en solidarisk fördelning av de 1,5 miljoner flyktingar som kom 2015 skulle ha betytt för ett samhälle med en storlek på 10 000 invånare.

– Det hade betytt att man tog emot 20 personer, säger Cecilia.

Anna Hedh berättade att hon upplevt flyktingfrågan som den svåraste av alla frågor under hennes 13 år som Europaparlamentariker.

Anna Hedh ger en stark bild av hur det kan vara att arbeta med flyktingpolitik.

– Under mina 13 år som Europaparlamentariker så är flyktingpolitiken det jävligaste, sorgligaste, vidrigaste och svåraste jag arbetat med, säger hon.

– Det har krupit under skinnet på mig och upptagit min tankeverksamhet 24-7 ända sedan 2014 när det började rulla på, vittnar hon.

Hon uttalar också en stor frustration över hur långsamt det går att hitta lösningar och att det inte redan lyckats.

– Under tiden fortsätter människor, barn, att dö på Medelhavet.

Att familjer splittras och regelverket till och med förhindrar återförening upprör henne.

– Det är bara att gå till sig själv; det handlar om mänsklighet.

– Jag är bekymrad – det är jättebråttom – allt detta skulle varit löst. Och detta är inte den sista flyktingströmmen, det kommer fler, säger Anna Hedh.

Att skapa humanitära visum ser hon som en dellösning.

– EU bygger murar, höga murar och det är skamligt, avslutar hon.

Amnestys jurist Madelaine Seidlitz befarar att mänskliga rättigheter sätts åt sidan när EU-länderna fokuserar på att stoppa flyktingar vid gränserna.

Amnestys representant, juristen Madelaine Seidlitz, är starkt kritisk till mycket i förslaget till revision av EU-asylpolitiken. Framför allt gäller kritiken att förslaget i vissa stycken strider mot FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna.

– Tyvärr är inte Amnesty med och beslutar, säger hon, men vårt fokus är på mänskliga rättigheter. Vi utgår ifrån den internationella flyktingrätten och från folkrätten, det vill säga de regler som stater och institutioner har en skyldighet att respektera och att följa.

Amnesty förkastar kompromissförslaget att man ska kunna köpa sig fri från jobbet och ansvaret att ta hand om asylsökande.

Seidlitz oroar sig också över retoriken som gått från rättigheter till att allt mer går ut på att tala om säkerhet men, som Amnesty anser, i själv verket istället urholkar asylrätten. Amnesty anser att EU uppmuntrar andra länder att hålla flyktingar borta. Det talas öppet om att stänga och stoppa migrantrutter. Då stoppas också flyktingar.

– Det är vanskligt när man är ute i tassemarkerna när det är kopplat till mänskliga rättigheter, säger Madelaine Seidlitz.

Den solidariska fördelningen av flyktingar inom Sverige är inte heller en okontroversiell eller lätthanterad fråga. Helen Fritzon inskärper att alla kommuner måste ta sitt ansvar.

– Gå hem och kolla om din kommun har tagit emot sin andel, uppmanade hon seminariets åhörare.

Onsdagen handlade inte bara om den ofrivilliga rörligheten i Europa. Den fria rörligheten belystes också. I förmiddagens andra seminarium fick åhörarna se in i hur den fungerar idag.

Eftermiddagens båda seminarier tog upp trender. Första seminariet diskuterade vilka underliggande trender som finns i de fyra stora EU-länderna: Italien, Frankrike, Tyskland och Storbritannien. Och om vi redan nu kan se framtida trender som en följd av att Storbrittanien lämnar EU. Sist samtalades det om frågan: ”Vart tog populismen vägen?”.

EU-forums seminarier finns att ta del av på webben.

Lotta Persson

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com