Bilister som behöver köra den gamla vägen från Kärråkra mot Rättelöv är trötta på att komma för sent till jobbet på grund av arbetena med Region Skånes tågdepå. De tvingas ta omvägar eller sitta och vänta på maskiner som blockerar vägen genom arbetsområdet.

– Det är ohållbart, jag förstår inte att de kan få ha det så här, säger Maria Liljeberg.

Hon har flera gånger vänt sig till ansvariga för att påtala problemen och tidvis har det blivit bättre, men på torsdagen var det värre än någonsin.

Region Skånes projektledare Dan Ljungdahl beklagar olägenheterna och den bristande informationen, men förklarar att det på torsdagen var svårt att komma fram på grund av arbetena med den nya vägen som snart ska förbättra framkomligheten.

För en dryg månad sedan körde flera bilister fast i leran efter att tunga dumpers förstört vägen. Entreprenören fick då en så kallad underrättelse om att upphandlingskraven på att vägen ska hållas öppen inte uppfyllts.

Maria Liljeberg lämnar sin hund på hunddagis i Ulsala och behöver därför köra genom Kärråkra två gånger på morgonen och två gånger på kvällen. Redan i april skrev hon till både kommunen och Region Skåne om det ohållbara med alla maskiner som står i vägen.

– Hur länge ska det hålla på? Jag funderar på allvar att fly kommunen då det är riktigt jobbigt, skrev hon då.

Hon tycker att hon har blivit bra bemött av Region Skåne, men har fått nog av vägproblemen. Ibland har hon fått stå och vänta, ibland kunnat vända och köra den betydligt längre vägen om Stoby, i princip Hässleholm runt, och ibland har hon fått backa långa sträckor på den leriga och mörklagda vägen.

På torsdagsmorgonen kom hon en timme för sent till jobbet efter att ha fått vänta drygt en halvtimme i vardera riktningen på att arbetsmaskiner skulle köra undan.

– Så länge har jag inte behövt vänta förut, berättar hon.

Det blev ännu ett ilsket mejl till Dan Ljungdahl på Region Skåne. Där förklarar hon hur hon först upptäckte att det låg stora stenar på vägen.

– De slog i kofångaren och hela bilen undertill, skriver hon.

Därefter fick hon och flera andra stå och vänta, den här gången på stora lastbilar som blockerade vägen. Hon sprang ut och frågade vad som hände.

– Då sa dom att det hade varit bättre om jag hade vänt. Kunde de inte ha talat om det direkt, så hade vi inte behövt stå och vänta, säger hon.

Hon ställde frågan till en företrädare för entreprenören.

– Då säger han att han talar om det för mig nu!

Hon försökte sedan vända, men det fanns inte plats.

– Jag hamnade ute i den mjuka kanten och körde fast, fick illvarva mig upp därifrån, berättar hon.

Hon frågade om det skulle gå att köra förbi när hon lämnat hunden och fick ett ja. Men på tillbakavägen var det lika illa. När hon skulle ta sig förbi körde hon dessutom emot pinnarna vid vägkanten och repade hela sidan på bilen.

– En timmes förlorad arbetsinkomst, missade möten och jobb som jag fått dumpa över på mina kollegor, suckar hon.

Just idag hade hon dessutom tänkt utnyttja flextiden och sluta lite tidigare för att gå på bio. Men det var inte att tänka på, trots att hon betalat biljetterna.

– De måste förstå att man är i upplösningstillstånd nu, säger hon.

Dan Ljungdahl håller med om att det inte är acceptabelt att vägen inte är framkomlig.

– Absolut, det stämmer. Det är givetvis ett problem, säger han till Frilagt.

Han kontaktar både Maria Liljeberg och entreprenören PK Road och återkommer sedan via mejl.

– Vid tillfället i morse, så var starten på ett arbete med att köra in förstärkningsmaterial på den nya vägen som snart ska tas i drift, förklarar han.

Han skriver att det var en miss att Region Skåne inte informerade berörda.

– Vi skulle ha kommunicerat att detta krävde en hel del arbeten inledningsvis som innebär att det under begränsad tid blir svårt att komma förbi.

Nu har information skickats ut och ambitionen är att förbättra kommunikationen framöver, både skriftligt i förebyggande syfte och hur tredje man bemöts på plats.

– Den nya delen av vägen kommer att tas i bruk cirka i mitten på december, denna väg medför en bättre framkomlighet i norra delen av vår fastighet, skriver Dan Ljungdahl.

Berit Önell