Kommunens mark- och exploateringschef Jakob Ruter var inte behörig att överklaga miljönämndens föreläggande om en provtagningsplan för den gamla tippen vid Sötekärrsbäcken. Kommunchef Bengt-Arne Persson skrev en fullmakt som skulle ge honom rätt ”att föra Hässleholms kommuns, tekniska nämndens, talan mot miljönämndens” beslut. Men fullmakten är daterad dagen efter överklagandet.

– Då kan det stå och falla med det, säger miljöchef Sven-Inge Svensson som dock är övertygad om att länsstyrelsen i vilket fall kommer att ge miljönämnden rätt.

Jakob Ruter vidhåller i ett yttrande över miljönämndens yttrande att tekniska nämnden inte har ansvaret och att miljönämnden inte bevisat någon olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Turerna kring den förorenade Sötekärrsbäcken nedanför reningsverket och kommunens illegala tipp i det före detta grustaget intill fortsätter. Det har nu gått mer än två år sedan de första anmälningarna om obehaglig lukt, föroreningar och en bäck som är uppvärmd och inte fryser trots minusgrader i omgivningen.

Jakob Ruter skrev sitt överklagande den 24 november. Bengt-Arne Perssons fullmakt är daterad den 25 november.

Bengt-Arne Persson låter överraskad när Frilagt frågar varför han skrev fullmakten efter överklagandet.

– Det brukar inte behövas sådana fullmakter. Men Jakob Ruter bad mig att skriva en fullmakt eftersom han inte har delegation att överklaga, säger han.

Han förklarar att kommunjuristen Magnus Gjerstad normalt företräder kommunen om det blir rättegång.

Borde inte kommunledningen snarare verka för att de här föroreningarna utreds än ta strid mot miljönämnden?

– Det är en relevant fråga, säger Bengt-Arne Persson.

Han säger att han inte kan ta ställning i ärendet, men att han ska titta närmare på det.

– Det låter lite märkligt för mig att kommunchefen behöver ge fullmakt. När vi förelägger andra nämnder är det de själva som överklagar, med hjälp av Magnus Gjerstad, säger Sven-Inge Svensson.

Cecilia Auner, jurist på länsstyrelsen, säger att ärendet är klart för avgörande och väntar på att tilldelas en handläggare, men vill i övrigt inte kommentera det enskilda fallet.

– Men vi måste inte begära in fullmakt för att ta emot ett överklagande, säger hon.

Det betyder inte att överklagandet inte kan avvisas senare.

– När vi tittar på ärendet inför att det ska avgöras bedömer vi även klagorätt, säger hon.

Hon tror dock att en fullmakt kan begäras in i efterhand.

– Den skulle kunna vara godkänd på det sättet, säger hon.

I sitt sju sidor långa yttrande avfärdar Jakob Ruter miljönämndens yttrande.

Han anser att det inte finns några som helst belägg för att den mystiska uppvärmningen av bäcken skulle kunna bero på en pågående kemisk reaktion mellan fenol och andra ämnen.

– De ämnen som miljökontoret uppger kan reagera med fenol på detta sätt är inte sådana som kan förväntas förekomma i den aktuella bäcken, skriver han och bedömer uppgifterna som orimliga.

Han menar att det är en felaktig slutsats att de fynd som miljöinspektörerna gjort vid borrning till 1,9 meters djup styrker uppgifterna från två närboende. Inspektörerna hittade avfall i form av mineralull, glasbitar och tegel. Mineralullen kan tyda på avfall från Rockwools tillverkning av isolering där fenol används som bindemedel.

Vid borrning i slänten mot bäcken kände inspektörerna också en sötaktig lukt som de kopplade till fenol.

– En subjektiv och icke tillförlitlig metod att bedöma eventuell förekomst av föroreningar, skriver Jakob Ruter.

Han anser att fler borde ha reagerat om ett kontinuerligt läckage av fenol sker till bäcken, vilket borde ge en konstant och påtaglig doft av fenol i hela området.

Enligt vittnena tippade kommunen löv, sten, byggmaterial och slam från reningsverket på deponin som drevs illegalt av kommunen. Privatpersoner slängde också avfall på tippen, bland annat skrotbilar. Fenolslam ska ha dumpats från tankbilar.

– Det som påträffats vid borrningarna överensstämmer inte med det som beskrivs i de anonyma uppgifterna. Tekniska nämnden kan även konstatera att för att uppgifterna om tankbilar ska vara korrekta så måste det röra sig om tiotusentals liter fenolslam som dumpats på platsen, skriver Jakob Ruter.

Jakob Ruter undrar varför miljökontoret inte redovisar resultatet av tidigare vattenprovtagningar i bäcken – som enligt hans uppfattning borde ha omfattat analyser av fenol.

Han hävdar att de mörka fläckarna på det flygfoto från 1957 som miljökontoret redovisat med största sannolikhet består av grundvatten och inte fenolslam som miljökontoret angett.

Tekniska nämnden fortsätter också att tillbakavisa uppgifterna om att tippen skulle ha varit i bruk efter 1969 och menar att nämnden därför inte är ansvarig. Det visar bland annat de uppväxta träd som syns på en bild från 1975. Enligt miljökontoret växer de inte på tippen utan vid sidan och finns även med på en förstoring av bilden från 1957. Men Jakob Ruter konstaterar att båda bilderna är från 1975.

Miljönämnden har inte fått möjlighet att yttra sig en gång till. Efter att ha läst yttrandet anser Sven-Inge Svensson dock inte att tekniska nämnden har tillfört något nytt i sak. Ett felaktigt årtal på en bild tycker han inte är mycket att bråka om.

– De lägger ord i vår mun när det handlar om att vi fått in uppgifter från andra. Det är inte vi som ”hävdar” att tiotusentals liter fenolslam dumpats i området. Men det ska inte behövas mer än så här för att vi ska kunna förelägga om en provtagningsplan, säger han.

Han säger att tidsaspekten inte spelar någon roll i det här läget eftersom en deponi som misstänks påverka omgivningen betraktas som en pågående miljöfarlig verksamhet.

– Vi som tillsynsmyndighet ska redan vid misstanke om påverkan på natur eller människa enligt miljöbalken ställa krav på undersökning. Verksamhetsutövaren är ansvarig för att göra erforderliga undersökningar oavsett när verksamheten bedrevs, förklarar han.

Frilagt har sökt Jakob Ruter.

Berit Önell