INSÄNDARE. I ett inlägg 17 juli ondgör sig Lars Nord över att man i Norra Skåne kallat de som larmar om jordens undergång på grund av klimatförändringar för just klimatalarmister och dessutom ”miljöstollar”. Trovärdigheten för insändaren går förlorad, menar Nord. Då måste han glömt hur han inleder sin insändare: meningsmotståndarna kallas onyanserat för ”klimatförnekare”.

I övrigt går Nords insändare ut på att en tidningsredaktör minsann inte får uttala sig kritiskt i klimatfrågan. Dessa odemokratiska tendenser yppas allt oftare av desperata förespråkare för (den numera falsifierade) hypotesen att människans utsläpp av koldioxid leder till skenande temperaturer och jordens undergång. Agronomen Johan Rockström och den miljöpartistiske europaparlamentarikern Pär Holmström (före detta meteorolog i statstelevisionen) menar till exempel att demokratin måste bytas ut mot något slags världsstyre som inte ska behöva ta hänsyn till vad folk tycker, tänker och röstar på.

Förutom det odemokratiska är Nords resonemang dessutom så långt från den vetenskapliga metoden man kan komma: en vetenskaplig fråga förutsätter fri diskussion! Naturligtvis kommer Nord inte heller med några argument i sakfrågan.

Saken gäller alltså det faktum att temperaturen ökat cirka en grad sedan ”lilla istidens” slut på 1800-talet, och i princip inte alls under 2000-talet. Samtidigt har koldioxidhalten i atmosfären de senaste 50 åren ökat från 300 till 400 miljondelar, vilket innebär att hypotesen om människans temperaturdrivande koldioxidutsläpp falsifierats. Havsnivån har de senaste 150 åren ökat med 2-3 mm per år, ingen accelererande trend har observerats. Antalet och styrkan av kraftiga stormar har inte förändrats. Polarisarna rör sig inom normal variabilitet.

Den ökade halten av koldioxid har däremot lett till att jorden de senaste decennierna blivit grönare, öknarna har minskat i utbredning, samtidigt som skördarna enligt FAO är rekordstora. Det är inte så konstigt: koldioxid är livets gas och en förutsättning för allt liv på jorden.

Istället för att kasta bort enorma summor skattepengar på skadliga och meningslösa ”klimatåtgärder” (till exempel plastpåseskatt och sugrörsförbud) borde alla som på allvar bryr sig om miljö och människor verka för att resurser används till exempelvis utveckling av vattenreningsteknik, forskning kring sjukdomar, fattigdomsbekämpning.

Ernst Herslow
Hästveda