Varför rubba balansen?

INSÄNDARE. I rubriken ”Vargplågan förskräcker” kan man undra om rubriken är hans egen eller om den är satt av redaktören på NSk. I den konkurrerande nättidningen är rubriken något mildare ”Antalet vargar tillräckligt”. I mitt svar på ”Vad har djurrättsaktivisterna missat” av Lars-Ivar Ericson försökte jag framhålla Rumänien som ett föregångsland när det gäller inställningen till att bevara en hotad art. Någon kommentar från honom lyckades han inte åstadkomma. Jag ber om ursäkt till läsarna och Lars-Ivar, då jag angav att det fanns tio gånger fler vargar i Rumänien. Det finns nästan 20 gånger fler eller 5800. 
Nu ska villigt erkännas att siffran kan vara en grov uppskattning. Då de svenska vargarna är betydligt större och behöver mer föda, så kan vi nöja oss med 3000 i vårt land. Sätter vi skogsarealen i relation till länderna i sin helhet, så består Sverige av 70 procent skog och Rumänien av endast 28 procent. Problematiken människa – rovdjur är inte överdrivet stor i Rumänien, så vårt land skulle utan vidare kunna härbärgera det antalet. Ett tag skulle vargarna reduceras till endast 210 till antalet, vilket skulle varit ett direkt hot för inavel. 
I Lars-Ivars mest lästa skrift (antar jag), står det att vi människor ska ”härska” över djuren. Jag antar att han lever bokstavligt efter den devisen. Något senare står det att: ”Vi ska bruka och vårda med omsorg”, vilket enligt min tolkning inte ska låta ”utrota” så många djur som möjligt. Rovdjuren behövs för balansen i naturen. Den balansen har vi tyvärr rubbat (i vår egoism) och alltfort rubbar, var än de vilda djuren befinner sig i luften, i vatten och på land.
Nyligen blev en varg påkörd och dödad utanför Vaggeryd och nu har Lars-Ivars 365 vargar reducerats till 364. När vintern är över lär tjuvjägarna tagit hand om resten 64. Sedan återstår endast 300.


Lars Nord Fritänkare och outsider

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com