INSÄNDARE. Vart är vi på  väg när det gäller omsorgen om djuren?  Frågan ställdes till mig under en fikapaus för 18 år sen. Det var några riksdagskollegor som vill diskutera djurens rätt och någon påstod på fullt allvar att han var beredd att släppa ut höns i full frihet. En annan tog upp minknäringen och sa att de hade det bättre ute i naturen.

Tyckte att jag kunde bemöta deras naiva påståenden men förstår nu att de i vår tid har efterföljare som har liknande tänkesätt och även använder  våldsmetoder i sin aktivism.

Genom rubriker i massmedia som ”Minkfarmarens dotter hotad  – en kula skall genomdriva din hjärna”,  ”300 djurproducenters barn mår dåligt genom djurrättsaktivistrenas hot”, ”hånflin mötte bonden när han bad dem lämna gården” framstår en verklighet som känns obehaglig.

Att  förstöra eller stjäla någon egendom är felaktigt och att dessutom hota  med våld är sånt som måste beivras. Dessa brottsliga handlingar respekterar inte organisationer och lantbrukare som verkar för ett bra djurskydd. Många efterlyser att straffskalorna skärps när det gäller olaga hot och skadegörelse.

Djurrättsaktivisternas agerande genom våld och hot är ett hot mot våra svenska bönder, en hårt arbetande yrkesgrupp som håller våra landskap öppna, bidrar till biologisk mångfald och medverkar till en levande landsbygd.

Lars-Ivar Ericson C, Tyringe