INSÄNDARE. Vi har onsdag 24 november upplevt en både historisk och kaotisk dag i Sveriges Riksdag. En statsminister som blir vald och avgår samma dag. Ett uppenbart politisk spel utspelade sig i direktsändning på TV.

Efter att ha följt debatten angående budgetalternativ, som var den utösande faktorn för kaoset, finns det några reflektioner. Det som stod ut var Elisabeth Svantessons, Moderaternas ekonomiska talesperson, inlägg. Hon förordade ”arbetslinjen”, d v s att alla som kan arbeta skall arbeta, inte ha bidrag, som exempelvis arbetslöshetsersättning. Hon menade att arbetslöshetsersättningen var för hög och inte motiverade folk att arbeta, bl a uppgav hon som exempel en arbetslös kvinna som fick 32 000 kronor i månaden från a-kassan. Hennes argument att a-kassa är högre än lön från arbete, borde väcka tanken på att lönerna är för låga, inte att a-kasseersättningen är för hög. Enligt Arbetsförmedlingens web-sida så är ersättningen från a-kassa 80 procent av den lön man hade innan arbetslösheten, dock maximerat till 26 400 kronor per månad. Detta visar att Elisabeth Svantesson ljög och vidarebefordrade en konservativ myt, om att människor hellre lever på bidrag istället lön. Om löner inte kan konkurrera med bidrag visar det på ett fundamentalt problem i vår ekonomi och arbetsmarknad.

Bakom denna myt ligger att Moderaternas så starkt värnar om företagen och företagarna, på bekostnad av oss övriga. Låga löner och skyldighet att jobba för låga löner ligger i Moderaternas  och deras väljarbas intresse.

Om en arbetslös får en a-kassersättning på 20 000 per månad, innebär det att personen hade en lön på 25 000 per månad innan hen blev arbetslös. Personen har en ekonomisk och social situation baserat på sin inkomst före arbetslöshet. Enligt Moderaterna och deras allianskollegor är en nedgång med 5 000 kronor per månad, i inkomst, för personen ifråga inte tillräckligt. Det borde vara mer så att personen tvingas till att ta ett underbetalt jobb, oavsett utbildning och tidigare erfarenhet. 

Om Moderaterna vore så bekymrade för bidrag till arbetsföra personer så borde de kanske verka för avskaffandet av inkomstgarantin för riksdagsledamöter, som kan uppgå till 66 procent av riksdagsarvodet i upp till 15 år.

Det finns två klasser i samhället; de som får mer än de förtjänar och de som förtjänar mer än de får. (Jackson Holbrook)

Stanley Hallström
Partipolitiskt Oberoende