INSÄNDARE. Moderaterna har tagit ställning för att utreda om det går att bygga två nya spår på gamla Södra stambanan mellan Lund och Hässleholm i stället för en ny höghastighetsbana. I första hand för att skydda Skånes natur för stora ingrepp. Det upprör oppositionsrådet Lena Wallentheim (S) i Hässleholm (11/3).
Tydligen har det gått henne helt förbi att Region Skåne efter en demokratisk medborgarskapslag redan påtagit sig att utreda fyrspår Lund-Hässleholm på gamla Södra stambanan som alternativ. Att moderaterna som princip är emot höghastighetsbanor är ju också väl känt. Så ingenting är nytt.
Om det går att uppgradera Södra stambanan till fyrspårig snabbtågsbana så blir den enda skillnaden att man får fyra spår för 250 km/t i stället för ett spår för 320 km/t och ett i den nuvarande gamla standarden. Hur det skulle påverka övriga förslag i Skånebilden är svårt att begripa. Som oberoende skribent och dessutom utombys vill jag ogärna lägga mig i den rent politiska dispyten om järnvägen i Skåne. Men jag har följt debatten om höghastighetsbanorna i över 30 år och kan inte låta bli att reagera på den faktabrist som råder bland de politiker som ska besluta i frågan.
Det har således också gått Lena Wallentheim helt förbi att Region Skåne räknat ut att med höghastighetsbana skulle Södra stambanan vara så gott som fullbelagd redan 2040. Därmed skulle man alltså genom att bygga höghastighetsjärnväg skapa en en flaskhals för lokal- och godstrafik för de närmaste hundra åren. En prognos för den planerade höghastighetsbanan visar att den samtidigt endast skulle vara belagd till 21 procent av banans kapacitet. Medan lokal- och godståg får köa på gamla Södra stambanan skulle alltså närmare 80 procent av kapaciteten på den nybyggda höghastighetsjärnvägen ligga outnyttjad.
Man brukar räkna med att en dubbelspårig järnväg motsvarar en 16-filig motorväg. Det skulle innebära att transportkapacitet motsvarande en 13 motorvägsfiler skulle ligga oanvända 2040 då höghastighetsbanan inte kan ta gods- och lokaltåg från gamla banan. Samtidigt som det skulle vara spårbrist på sträckan.
Den enda nackdelen med fyrspårslösning skulle vara att genomgående persontåg skulle genomsnittligt få två-tre minuter längre körtid Lund-Hässleholm. Men det uppvägs av att man kan få ut en avsevärt högre kapacitet än vad en höghastighetsbana skulle ge, genom att utnyttja alla fyra spåren för alla trafikslag.
Det skulle inte minst gynna framtida pendlingsmöjligheter, medan det påverkar fjärrtågen mycket marginellt. Sådana fakta borde styra samtliga partier på kommun- och regionnivå – om man inte blint följer sina respektive parti på nationellt plan.
Håkan Norén, Nyköping, oberoende järnvägsdebattör
