KRÖNIKA. I början av förra veckan presenterades en granskning av Tidöavtalet som i korthet går ut på att avtalet strider mot normer för de mänskliga rättigheterna. Rättigheter som Sverige har förbundit sig att följa enligt FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Men också mot EU-stadgan och den svenska grundlagen.
Det var hårda ord från Civil Right Defenders, CRD, en religiöst och politiskt obunden organisation med verksamhet över hela världen. Det är med andra ord inga bittra socialdemokrater eller miljöpartister som fäller omdömet om regeringens samarbetsavtal med Sverigedemokraterna. CRD är en respekterad organisation som granskar, inte bara dårar som Putin, utan också odemokratiska tendenser och brott mot de mänskliga rättigheterna i Sverige.
Granskningen koncentreras till den del av Tidöavtalet som formulerar regeringens kriminalpolitik, migrationspolitik och rättssäkerhet. All övrig politik har de ingen åsikt om eftersom det inte ingår i deras uppdrag. Om granskningen stämmer kan jag inte uppfatta den som annat än sprängstoff.
Enligt CRD är avtalet repressivt och rättighetsfrånvänt eftersom det fokuserar på fängslanden, även av barn och unga, hårdare straff, utökade möjligheter till övervakning och utvisning av människor. Åtgärder som CRD menar saknar vetenskapliga belägg för att minska brottsligheten.
Nu är det osäkert vilka av förslagen i Tidöavtalet som i slutändan blir lag. Något som CRD också påpekar, men de menar att Tidöavtalet anger en oroande färdriktning som sänder allvarliga signaler. Att avtalet visar att den globala trenden med demokratisk nedmontering också har kommit till Sverige.
Jag kan inte påminna mig att någon regering så snabbt efter tillträdet har utsatts för en liknande förödande kritik av en oberoende instans som CRD. En kritik som inriktar sig på det Sverige är känt för; värnandet om demokratin och de mänskliga fri- och rättigheterna, som om det skulle ingå i vårt nationella DNA.
Några timmar efter publiceringen av granskningen kom också de första reaktionerna. Kraftfulla sådana. Sverigedemokraternas Björn Söder och Martin Kinnunen, som båda sitter i partiledningen, krävde att staten stoppar allt ekonomiskt stöd till CRD med motiveringen att det är fel att en organisation med statliga medel bedriver politisk propaganda mot en sittande regering.
Om jag blev bekymrad över innehållet i CRD:s granskning, blev jag inte mindre bekymrad till följd av Söders och Kinnunens reaktion följt av trepartiregeringens tystnad.
Det jag har lärt mig om den liberala demokratin från min tid som folkhögskoleelev, är att den inte enbart ger medborgarna tillträde till vallokalerna vart fjärde år. Demokrati kräver oerhört mycket mer, som att civilsamhället har en grundlagsskyddad rätt att bedriva stenhård kritik mot en sittande regering. Jag har lärt mig att det är centralt för varje levande demokrati att makthavarna granskas och att ekonomiskt stöd till granskarna är avgörande.
Jag har lärt mig att politiker under inga som helst omständigheter får styra eller bestraffa civilsamhället när makten granskas. Att den skall hålla fingrarna borta från public service och annan oberoende media. Det är inte politikerna som skänker pengar till granskande media och organisationer, det är medborgarna som avsätter skattepengar för att civilsamhället skall granska politiken och makten. Som Civil Right Defenders i sin granskning av Tidöavtalet.
Gay Glans
