INSÄNDARE. K-fastigheter bygger skyskrapor i Hässleholm. Varför det? Tja, för att man känner för det. Och kommer undan med det. Och tjänar på det.
Fisken ruttnar från huvudet.
Så säger kineserna. Och de har rätt.
Vi svenskar har ett styre som inte är vårt eget. Det är inte ett rätt styre. Det är inte ett svenskt styre. Det är ett styre sådant som våra amerikanska herrar tillåter oss att ha: ett fjärrstyrt styre som är tjänligt i första hand för dem själva.
I en sådan fjärrstyrd och korrumperad struktur som staten Sverige uppstår snart en dålighet i toppen som sedan fort sprider sig uppifrån och neråt genom bjälklag, väggar och golv. Strukturen står nämligen kvar och ser ut som på 1800-talet. Nåja. Som i ”folkhemmet”, då. Den är sig i alla fall rätt lik. Utifrån sett. Det ska helst se ut som om vi vore kvar i det gamla hederliga Sverige.
I en sådan struktur har vi myndigheter som inte utövar myndighetsmakt. De är inte tvungna till det. De kommer undan med att låta bli. Och de skaffar sig snart annat att tänka på än sina uppgifter och sitt ansvar. Politik, till exempel. Har ni inte sett regnbågsflaggorna? Det är det de betyder. ”Här jobbar vi inte. Det är coolare med politik.”
I en sådan struktur blir det inställsamhet, lättja, godtycke och revirstrider i direktionsrummen. Och maktvacuum, klickbildning och gruppvåld i våningen inunder.
Se där de förhållanden som råder där de svenska mellanskikten har sin vardag numera. Och mellanskiktarna svarar med ängslan, konformism och en ivrig förtäring av amerikanska läkemedel.
I stater sådana som den här omtalade påträffar man alltid tilltagsna och fräcka typer som Jakob Karlsson.
Jakob Karlsson vill bygga skyskrapor i Hässleholm. Det är egentligen ett dödfött projekt. Urspårat, oanvändbart, meningslöst och skadligt. Men i den ruttna fiskens stat går ett sådant självdött projekt bra ändå. Det går till och med strålande. Ju mer fantasipräglat desto bättre.
I den ruttna fiskens stat kan en entreprenör som Jakob Karlsson få veta av styret att han håller på med något som han inte får. Det är förbjudet. ”Det står faktiskt här”. Men i fiskstaten säger en ”do-er” som Karlsson i sådana fall bara: ”Stor sak i det! Jag gör väl för faan som jag vill. Jag och mitt team. Vi vill ju bara sätta orten på kartan. Vad vore ni utan oss.”
Vi svenskar finner oss i att leva i den amerikanska surströmmingens stat för att vi tror att USA räddade judarna undan Hitler och alltså är den goda sidan i historien. Men mest, egentligen, för att USA gav oss kylskåp, bil och teve. Och ”sexuell befrielse”. Och ”IT”. Vi är lantisar och har inte fattat att Hitler var ett anglosaxiskt projekt. Vi har inte fattat att Hitlers inspiratörer, handläggare och finansiärer satt kvar efter kriget och fortsatte att styra. Vi har förstås inte heller fattat att det är den amerikanska oligarkin som är ytterst ansvarig för att vi dras med ett ruttet och fjärrstyrt styre och ett ”näringsliv” som föröder vårt land och vårt folk. Ett ”näringsliv” som under skryt och buller ägnar sig åt att bygga Manhattan i svenska provinshålor och försvarar sina brott mot lag, heder och anständighet med sanslöst fräcka fraser som ”Vi är trygga med att vi har rätt…”. En kulturfientlig antinomism och nihilism fullt i klass med Hitler. Med god förtjänst, på allmän bekostnad.
Mats Loman
