INSÄNDARE. Brott förövas. Anmälan görs men går inte till någon som helst adekvat åtgärd utan ”läggs ner”. Och det är ingen enstaka förekomst; det är ett mönster. En förnuftig människa konstaterar att svenskarna nu utsätts för upprepade övergrepp och en generaliserad orättvisa, och det kan inte undgås att han till sist frågar efter ansvar och avsikt.

Lokaltidningen rapporterar: En åldrig hässleholmare har blivit hotad och slagen till marken. Vid flera skilda tillfällen. Av en gärningsman som offret menar sig känna igen. Det är nämligen vid samtliga tillfällen fråga om samma person. Ett motiv kan också anas. Gärningsmannen har nämligen själv omtalat skälet till sitt våld mot den åldrige svensken: Offret har politiska sympatier som gärningsmannen ogillar. 

Offret har vid upprepade tillfällen anmält de mot honom begångna brotten. Och en pappersvändare på polisen har vid samtliga tillfällen avvisat dem. 

Det som den här hässleholmaren råkar ut för är ingen enstaka förekomst; det är en detalj i ett mönster. Mönstret är det, att vi inte har en fungerande polis i Sverige längre. En polismyndighet finns. Individer rullar omkring i bil, tittar och fyller i protokoll. Kolleger bläddrar i protokollen och underkänner dem. Enstaka ärenden når fram till åklagare, men åklagarna lägger i regel ner dem, för de vet att man i domstolarna inte fattar att man har till uppgift att skipa rätt; inte att rätta protokoll med rödpenna. En organisation finns, och den ägnar sig med iver och metod åt att på olika sätt sabotera det som alla inblandade hävdar vara dess uppgift: att gripa in mot och beivra brott. Den gigantiska organisationen har en ledning. Och vad gör den? Ja, den sitter väl i möten. Det är sådant som ledare gör i Sverige. Men polisens ledning ägnar sig åt annat också; man lever tonårsliv, komplett med hor, korruption och underliga dödsfall.

En kristen är en som tror på Logos. Logos, det är Gud, ordning och förnuft. En kristen tror alltså inte på staten. Han tror inte på systemmedier och inte på politiska partier. En kristen konstaterar i det här sammanhanget att den polis som finns i Sverige ägnar sig åt sabotage mot rätten, och han ställer sig oundvikligen frågor om ansvar och avsikt. Han låter inte heller skrämma eller skambelägga sig att inte också till sist fråga: Sker detta med avsikt? Är det rentav någon som önskar en systemkollaps i Sverige? 

Mats Loman