INSÄNDARE. Jag läser artiklarna om badhuset och dess fördyringar samt osäkerheten i de ekonomiska kalkylerna och funderar på om vi verkligen prioriterar rätt.
För någon månad sedan läste vi om omsorgens och skolans besparingskrav för att försöka uppnå en ekonomi i balans. Kommunens omsorgsförvaltning sköter de särskilda boendena samt korttidsboende i kommunen och har redan svårt att bemanna dessa med sjuksköterskor vilket leder till att människor ligger kvar längre på våra sjukhus då de inte har någon plats att komma till när de är utskrivningsklara. Vi pratar om vårdplatsbrist inom regionen men det handlar i verkligheten om personalbrist. Vi fattas sjuksköterskor och därför kan vi inte ha platserna öppna. Vi har arbetat länge med ”rätt använd kompetens”, ”task shifting” samt arbeta effektivare utan att springa fortare men vi kommer till en gräns där vi inte kan få verksamheten och med det menar jag omsorgen om våra patienter att fungera längre om vi inte har tillräckligt många sjuksköterskor på varje pass.
Kommunernas oförmåga att kunna ta hem sina patienter innebär att platserna på sjukhusen fylls med människor som inte behöver den vårdnivån vi erbjuder på sjukhusen men kan inte heller komma till sina hem och det i sin tur leder till att vi får svårt att erbjuda platser till de som verkligen behöver den vård vi kan erbjuda. Detta benämns då som vårdplatsbrist. Jag skulle vilja hävda att det är inte platserna som vi har brist på det finns gott om tomma sängar och avdelningar. Det handlar om människorna som skall arbeta på våra sjukhus och boende. Vi är alla delar i en kedja där ingen del fungerar fristående. Att vi inte kan bemanna eller måste dra ned på bemanningen för att spara pengar får vida konsekvenser för medborgarna och personalen som sliter hårt fysiskt och psykiskt varje dag för att kunna ge så optimal vård som möjligt utifrån förutsättningarna. Personalen slutar och går till bemanningsbolag samt privata vårdgivare där de får högre lön och kan arbeta färre timmar.
ANNONS
För mig verkar det som om vi prioriterar fel när vi lägger ytterligare besparingskrav på en omsorgsverksamhet men väljer att satsa på en simhall. Motion och social stimulering i all ära men har vi verkligen råd? Eller är det kanske tid att fundera på om vi skall höja våra skatter om vi nu vill ha vår fina simhall. Jag är säker på att de äldre i kommunen (som har betalat skatt i alla år) som behöver platserna på våra boende nog hade önskat att vi hade prioriterat dem istället för vår möjlighet att nyttja en relaxavdelning med bubbelpool i en nybyggd simhall.
Saskia Titman
