INSÄNDARE. Jag känner inte igen mig i Thomas Lindells insändare angående samröret mellan LO och Socialdemokraterna. Det fackliga arbetet är väldigt viktigt för den enskilde arbetstagaren och borde stå över partipolitik så som den förs i LO-förbunden. LO har total dominans som fackförbund på flera arbetsplatser och arbetsgivaren förhandlar enkom med dem av bekvämlighetsskäl. Det finns förvisso fria fackförbund också och medlemskapet är frivilligt på pappret men den enskilde tappar då hela inflytandet på arbetsplatsen. Detta gör det demokratiskt olämpligt att LO går i S ledband och vice versa. De flesta medlemmar i LO-förbunden sympatiserar inte med S eller vill vara med och finansiera dess valmaskineri såsom sker idag. Tyvärr domineras LO av socialdemokrater på distrikts – och riksnivå så det krävs lagändringar för att ändra på förhållandet. Oliktänkande medlemmar sållas bort eller hindras från att nå högre positioner i LO. Historiskt har det handlat om att ”hålla rent” vänsterut eller utesluta en eller annan moderat. Idag gäller uteslutningarna nästan enbart sverigedemokrater.
Föreningsfriheten borde absolut stärkas på den svenska arbetsmarknaden. Kanske är lagstiftning en nödvändig väg att gå. Till exempel att lagstifta om att partipolitiska donationer ska godkännas av den enskilde medlemmen. Även ett förbud mot diskriminering på politisk grund bör införas för att möjliggöra för ickesocialister att nå högre poster inom LO. Som jag tidigare skrev är åsikterna delade om vilken politik som är den rätta och LO medlemmarna är fritt tänkande individer med olika politiska uppfattningar och prioriteringar.
Lindell ger i sin insändare en socialdemokratisk syn på vår politik i SD och klangen blir naturligtvis därefter. Själv är jag sverigedemokrat men avstår från att berätta för fackförbunden vilken politik de bör föra. Ett fackförbund är först och främst till för att föra den enskildes talan gentemot arbetsgivaren genom löneförhandlingar samt att arbeta för en godtagbar arbetsmiljö enligt fastställda regler. Att ett politiskt parti använder medlemmarnas pengar till politisk propaganda är att betrakta som avskyvärt.
ANNONS
Thomas Lindell anmärker på att jag inte uttalar mig om Svenskt Näringsliv och deras ställningstagande. Men det är inte upp till mig att göra det heller. Jag är inte medlem där och mitt parti står heller inte bakom organisationen. Däremot samtalar SD och förhandlar gärna med arbetsmarknadens alla parter oavsett dessas ståndpunkt. Som det anstår ett demokratiskt parti fristående från intresseorganisationer.
Lindell feltolkar mig medvetet eller omedvetet i sitt svar angående min tidigare historiska jämförelse. Gällande Östeuropa är det tiden under kalla kriget jag åsyftar (1945 – 1989), då kommunismen styrde halva Europa och vi hade politiska partier i Sverige som i olika grad samarbetade med eller stöttade regimerna där. Skribenten hävdar vidare att jag vill utestänga arbetarrörelsen från det politiska rummet. Inte alls, men den så kallade arbetarrörelsen bör vara öppen för allas åsikter och kunna samtala med alla parter. Där är vi inte idag.
Jag håller inte alls med om att jag eller mitt parti iklär oss ”offerkofta” när vi påpekar felaktigheter och uttrycker våra åsikter. SD är och förblir ett ”gräsrotsparti” som fångar upp åsikter och kanaliserar dem vidare även om dessa åsikter är obekväma. Socialdemokraterna har suttit vid makten i så långa perioder att de ser sig själva som makten personifierad och har glömt bort att lyssna och anpassa sig efter förändrade tider och demokratisk utveckling. Då är det upp till andra aktörer att genomföra dessa förändringar. Ett viktigt steg är att arbeta för politiskt neutrala och oberoende fackföreningar.
Sven Lundh (arbetare och SD-politiker)
