Dyrt med boende för ensamma flyktingbarn

Hässleholms kommun betalar mångmiljonbelopp för att placera ensamkommande flyktingbarn i andra kommuner. Nu försöker kommunen få ner kostnaderna genom att öppna fler egna boenden. På måndagskvällen beslöt kommunfullmäktige att renovera en del av kommunägda Qvarngården i Stoby för drygt sex miljoner kronor, vilket ger elva platser. Nästa fullmäktige väntas beslut om köp av Mariagården i Vittsjö med rum för 14 barn för nio miljoner kronor.

Idag har Hässleholms kommun en överenskommelse med Migrationsverket om ett fördelningstal på 20 platser för ensamkommande flyktingbarn. Men i verkligheten har kommunen just nu ansvar för 88 barn som finns i kommunens boenden, i familjehem eller i externa placeringar i andra kommuner.

Ungefär hälften av de 88 är anknytningsfall.

– Anknytningsbarnen kan vara hur många som helst, säger nytillträdda socialchefen Sus Lantz-Eriksen som är bekymrad över situationen.

Migrationsverket flaggade dessutom i somras för att kommunerna måste ta emot fler ensamkommande flyktingbarn, oavsett överenskomna fördelningstal.

– Under bara en vecka fick Hässleholms kommun sju nya flyktingbarn, berättar Sus Lantz.

Kommunen får statligt bidrag för boende med 1 900 kronor per dygn och barn.

– När vi inte har egna platser för de barn som anvisas hit måste vi betala för att placera dem i andra kommuner. Det kostar i genomsnitt 3 500 kronor per dygn. En del är alltså billigare än så och en del är dyrare, förklarar Sus Lantz.

Idag finns bara 20 platser i Hässleholms kommunala HVB-hem (hem för vård och boende). Därutöver används alltså familjehem och externa placeringar, men även några mindre lägenheter för de ungdomar som fyllt 18 år under utredningstiden.

Behöver 40 nya platser per år

– Vi skulle behöva cirka 40 HVB-platser i år, eller egentligen 60 eftersom det tar viss tid med utredningar och man brukar multiplicera med 1,6. Sedan behöver vi utöka med 40 per år de närmaste åren om tillströmningen fortsätter i samma takt, säger Sus Lantz.

Qvarngården och Mariagården förslår alltså inte långt, där kan bara totalt 25 flyktingbarn bo. Sus Lantz befarar att kostnaderna kan skena så att en skattehöjning krävs om kommunen inte kan ordna tillräckligt många egna boendeplatser.

– Målsättningen är att skaffa olika typer av fastigheter, jämnt fördelade över kommunen, säger hon.

Det var också slutsatsen vid ett planeringsmöte för någon vecka sedan då läget och kostnaderna diskuterades utifrån att 25 barn skulle vara placerade externt till en kostnad av 3 500 kronor per dygn. Det skulle på ett år innebära 15 miljoner kronor mer för kommunen än vad de statliga bidragen täcker.

Enligt socialnämndens beräkningar avlastar köpet av Mariagården, som också behöver renoveras för cirka 400 000 kronor, och renoveringen av Qvarngården så mycket att budgeten beräknas gå plus minus noll i år.

Debatt i fullmäktige

I kommunfullmäktige blev det en intensiv debatt om anpassningen av Qvarngården, tidigare äldreboende och numera till största delen lägenheter för personer med missbruksbakgrund som behöver stöd i sitt boende.

Sverigedemokraterna yrkade avslag och argumenterade för att kommunen skulle skriva ett nollavtal med Migrationsverket. Ulf Erlandsson berättade också om SD:s förslag att satsa tio miljarder på humanitär hjälp internationellt via UNHCR.

– Jag vet inte om Ulf Erlandsson sett bilderna på drunknade barn i Medelhavet, sa Lena Nilsson (S), ordförande i socialnämnden.

Patrik Jönsson svarade att tragedierna på Medelhavet tvärtom är en följd av övriga partiers galna invandringspolitik.

– Det är ert ansvar, sa han och påpekade att FN:s intention är att de ensamkommande flyktingbarnen i första hand ska återförenas med sina föräldrar i hemlandet.

Han nämnde Skurups kommun som ett föredöme i att inte ta emot så många flyktingar.

– Jag tycker att det är vårt ansvar att minska invandringen så mycket vi kan och istället hjälpa på plats, sa Patrik Jönsson.

Bad alla hålla sig till saken

Kommunfullmäktiges ordförande Irene Nilsson (S) bad ledamöterna att hålla sig till ärendet, anpassning av Qvarngården. Även Robin Gustavsson (KD) manade till fokus på kommunens uppgift i nuläget.

– Vi kan diskutera flyktingpolitik på olika nivåer, vad FN, EU och Migrationsverket gör, sa han. Men nu gäller det Hässleholms kommun. Om vi hade ett nollavtal skulle Migrationsverket ändå fördela ensamkommande flyktingbarn hit och då skulle vi inte ha någon beredskap för att utreda deras behov, vilket vi i socialnämnden är skyldiga att göra oavsett vem som står utanför dörren. Vi skulle inte ha något familje- eller HVB-hem uppbokat. Vi skulle stå helt maktlösa när barnen kommer – för de kommer, oavsett vad vi tycker om rikspolitiken. Om vi inte brytt oss, vem skulle tagit hand om barnen som kanske stod utanför stadshuset?

Robin Gustavsson betonade att en del av Qvarngården stått tom länge och att egna placeringar blir betydligt billigare.

– Om vi inte fattar beslut här blir det dubbla avgifter och mindre pengar kvar till andra uppgifter, betonade han.

Platsens lämplighet

Björn Widmark (FV) förklarade att hans parti står bakom det förslag som ligger, men att han är tveksam till platsen, en bra bit från stan och med andra boende som har sina problem. Dessutom uttryckte han förståelse för mångas oro inför situationen med ett ökande antal ensamkommande flyktingbarn.

Thomas Rasmusson (S), ordförande i omsorgsnämnden och anställd av Svenska kyrkan i Stoby, bemötte Widmarks uttalande om Qvarngårdens lämplighet.

– Den ligger vackert och lugnt och har bra förbindelser till Hässleholm. Svenska kyrkan har ett intensivt arbete för dem som bor där nu och det kommer att utökas om flyktingbarnen kommer dit, förklarade han.

Kommunalrådet Mats Sturesson (C ) redogjorde för kostnaderna för att placera flyktingbarnen externt och uppmanade ledamöterna att tänka på hur pengarna används bäst.

Renoveringsbehovet på Qvarngården handlar främst om att ventilationssystemet är undermåligt.

Berit Önell

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com