Fysisk aktivitet åt alla

eje2015-02-05 var psykiatrikern David Eberhards föreläsare vid en konferens i Växjö, där deltog en mängd lärare, skolchefer, rektorer och skolpolitiker från hela landet inklusive gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic. Aida Hadzialic ville höja lönerna för att läraryrket ska klättra uppåt på statusstegen, men där fick hon bara delvis medhåll av föreläsaren, och här belystes också flera andra dagsaktuella och viktiga skolfrågor.

David Eberhards ställde bl a frågan: Hur kan det komma sig att det annars så välorganiserade Sverige tillåter de så kallade snorungarna att härja som de gör i skolan?

Jag ställer mig själv den frågan också. Jag frågar mig gång på gång: Varför diskuteras inte frågan om vikten av mer fysisk aktivitet dagligen i hela skolans värld?

Varför skriver jag detta och vem är jag? Vad har jag för rätt att lägga mig i skolfrågor?

Jag heter Eje Johansson och jag är skattebetalare, pensionär, fd fritidschef, fd gymnastiklärare, fd tränare i ishockey, fortfarande instruktör i svensk ishockey, fd scout i NHL hockeyn och föreläsare.

Som tränare, gymnastiklärare och instruktör känner jag väl till vikten av färskvaran – kondition och styrka.

Varför tränar idrottare i princip varje dag?

Jo, naturligtvis för att bli bättre, kunna göra sitt bästa och bli ett vinnande lag.

Vad är det som förbättras? Då är jag säker på att de flesta säger, bättre kondition och styrka och det är alltså helt rätt, men det är långt ifrån allt.

Forskningen visar också på en hel del andra mycket viktiga förbättringar, som också är viktiga i skolans värld, ja, mycket viktiga i hela samhället, som att eleverna /arbetare mfl blir piggare, gladare, aktivare i att engagera sig och att minne, inlärning och koncentrationsförmåga också förbättras genom nybildning av celler i hippocampus, att mindre stresshormoner avlastar hjärtat och förbättrar både humör och sömn och att detta också ger:

  • Förbättrad psykisk hälsa och allmänt välbefinnande
  • Bättre självuppfattning och självförtroende
  • Ökad inlärningsförmåga
  • Stimulans i barns sociala och mentala utveckling
  • Bättre koncentrationsförmåga
  • Bättre samarbetsförmåga
  • Ökad energi och bättre sömn
  • Bättre kroppsuppfattning
  • Ett bättre mod
  • Bättre livskvalitet
  • höjd intellektuell kapacitet

I forskningen redogörs också för vad som sker i kroppen och hur det kan komma sig att detta är en möjlig väg för att hjälpa eleverna till bättre betyg.

Vad är det som gör att jag nu engagerar mig i mer fysisk aktivitet i hela skolans värld?

Naturligtvis är det utifrån den utbildning jag själv fått, när jag läste till gymnastiklärare och även allt jag fått inom idrottssidan som spelare, tränare, ledare och instruktör.

När jag själv gick i skolan hade vi fyra schemalagda timmar i veckan med fysisk aktivitet, vi gick, cyklade, åkte skidor till skolan och själv spelade jag också som 13-åring i Åseles seniorlag i hockey och började som 16-åring att prova på som tränare. För att jag även skulle få så bra betyg som möjligt i skolan, så sa min pappa att om jag inte fick bra betyg skulle jag få sluta att spela i A-laget – så det blev en extra morot för mina studier.

När jag jobbade som gymnastiklärare i Tyringe under 60-talet hade det skett minskning av schemalagda fysiska aktivitetstimmar och fram till idag har det minskat ytterligare, samtidigt som vi kan konstatera att betygen kraftigt totalt försämrats i Sverige.

Jag har gått in på internet och surfat runt frågan om mer fysisk aktivitet i hela skolans värld. Jag har skrivit till talespersoner för skolan på högsta politiska nivå i Sverige, Baylan, Björklund och Fridolin, och även statsminister Löfvén, i förhoppning om att få höra att de nu skall schemalägga fysisk aktivitet under varje skoldag i hela skolans värld, men nej.

Jag frågade också dessa politiker vilken forskning som skolan hänvisar till och fick svaret att det var IFAU. Efter kontakt med den berörda på IFAU fick jag svaret att de inte forskat runt mer fysisk aktivitet i skolans värld, men att detta skulle vara intressant. Detta svar gör ju att man kan förstå varför det inte har blivit mer fysisk aktivitet i skolans värld.

Naturligtvis har jag även varit i kontakt med barn och utbildningsnämndens ansvariga i hemkommunen Hässleholm, både förra och nuvarande ordföranden, men inte fått något matnyttigt från någon av dem eller information om tänkta förändringar.

Efter svenska skolans betygstapp skulle jag tycka att nu borde de ta beslut att återigen öka de fysiska aktivitetstimmarna och göra dessa schemalagda under varje skoldag.

På internet finns delgivet massor av forskning och fina projekt i frågan, såväl betydelsen av idrott för att få bättre betyg, som hjärn- och idrottsforskningen vittnar om och som visar och förklarar det positiva med fysisk aktivitet när den bedrivs under alla skoldagar.

Jag har också följt skolfrågan på SVT Forum och lyssnade även på den hearing som anordnades för politiker och skolvärlden – den finns inspelad och kan hämtas på http://www.svtplay.se/…/utfragning-om-idrotten-i-skolan. Där informerades det om att kroppen älskar rörelse, att våra kroppar är byggda för rörelse, att kroppens system kommer igång som en motor, att blodcirkulationen ökar och cellerna tar upp mer syre och har då lättare att ta hand om förhöjda blodfetter och stresshormoner som då avlastar hjärtat och förbättrar både humör och sömn och därmed också betygen.

Två elever har skrivit en insändare vardera:  ”Hässleholmspolitiker! Varför inte mer idrott i skolan?” och ” Idrotten viktig för unga!” Dem kunde man läsa i Norra Skåne hösten 2010, den som skrivit den första var Sanna Stihl – en tjej på 15 år från Linnéskolan i Hässleholm. Hon hade tankar, synpunkter och frågor angående skolornas syn på och kunskaper om vikten av bättre idrott i skolans värld och nyligen skrev en annan elev Jeff Oxelmark, 16 år, om samma sak. Ingen av dessa skrivelser har blivit besvarad av deras skolledare, rektorer eller BUN-ansvariga – det om något visar vilket dåligt intresse det finns bland beslutsfattare i vår kommun när det gäller att lyssna och besvara elevfrågor.

När jag inte sett något svar från de ansvariga, skrev jag själv en insändare där jag hänvisade till ungdomarnas skrivelser och även hänvisade till forskningen som det satsas mångmiljonbelopp på och som kan läsas på internet – inte heller jag fick några svar eller synpunkter.

I min förvaltning inom kommunen – Hässleholms Fritid- gjorde vi i slutet av 90-talet och början av 2000-talet många projekt själva eller tillsammans med bl a Region Skåne, Svenska kommunförbundet och Riksidrottsförbundet som också visade att en bättre kondition och styrka är oerhört viktigt för vad som nämnts ovan. Vi ordnade informationsträffar runt om i kommunen och deltog också i föreläsningar från Köln i söder till Piteå i norr. I Sösdala var det ett 4-årigt osteoporosprojekt med mer fysisk aktivitet i skolan som också visade på glada, aktiva och engagerade elever som fått bättre kondition och styrka och även bättre betyg, samma projekt pågick samtidigt nere i Bunkeflo i Malmö och  fick där samma resultat.

Jag frågar mig fortfarande gång på gång: Diskuteras frågan om vikten av mer fysisk aktivitet dagligen i hela skolans värld?

Med tanke på betygstappet är ju den frågan av yttersta betydelse.

Eje Johansson

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com