Generaldirektören Ingmar Hansson, överdirektören Helena Dyrssen och exkabinettsekreteraren Frank Belfrage har förutom sina ”imponerande” titlar det gemensamt att dom nu alla står med rumpan bar.
Generaldirektören Hansson och överdirektören Dyrssen tycks ännu inte kunnat ta till sig att man måste lämna skattemyndigheten. Belfrage lär få mycket svårt att lämna sin plats i skamvrån.
Nu i deklarationstider lär få av oss vanliga medborgare förvänta sig ett telefonsamtal med ett varningens ord från skatteverket. Belfrage blev varnad men med resultatet att han tillsammans med Hansson och Dyrssen nu grävt ner sig än djupare i dyngan.
Politikeretablissemanget tycks stå handfallna inför den allvarliga situation som uppstått. Samma etablissemang som har lyckats åstadkomma ett av världens högsta skattetryck. Detta har man försökt motivera med våra, som man påstår, väl utbyggda välfärdsystem. Problemet är bara att dessa till stora delar har nedmonterats inte minst under alliansregeringen. Det höga skattetrycket har dock överlevt samtidigt som politikers arvoden och ersättningar skjutit i höjden.
Ett samhälle som vill kalla sig demokratiskt men där förtroendet för lagar och myndighetsutövning skjutits i sank lever farligt.
Det råder ingen tvekan om att vi i dagens Sverige har en privilegierad grupp människor dit också politiker sällat sig. När dessa tror sig kunna agera utan hänsyn till lagar och förordningar måste vi alla reagera.
De maktcentra och ämbetsverk av allehanda slag som trängs i Stockholm tycks befolkade av mindre nogräknade personer med framförallt den egna plånboken i fokus.
Huruvida det var dessa personer Anna Kindberg Batra (M) åsyftade när hon tyckte att ”Stockholmare är smartare än lantisar” får var och en försöka räkna ut. Själv har undertecknad och många ”lantisar” med mig räknat ut att den granskning av våra deklarationer skatteverket nu 2016 skall göra kan komma att lämna mycket övrigt att önska. Med anledning av detta finns anledning att fortsättningsvis granska skatteverkets sätt att granska.
På tal om ”smartare än lantisar” begrundar vi till sist Albert Einsteins ord om penningar och rikedom:
– Guldet fostrar endast egennytta och lockar alltid oemotståndligt till missbruk.
Vem kan föreställa sig Moses, Jesus eller Gandhi, lastad med Carnegies guld? –
Ronny Larsson i Kvistalånga
