När riksdagens konstitutionsutskott i fredags hade ett extra sammanträde för att förhöra riksrevisorerna om de oegentligheter som avslöjats av Dagens Nyheter informerades utskottet också om skrivelsen från Ronny Larsson i Kvistalånga. Det meddelade utskottsassistent Tony Holmstedt samma dag i ett mejl till Larsson.

Ronny Larsson uttryckte i sitt brev till KU stark oro för att demokratin är på väg att undermineras och betonade att alla ansvariga måste avgå. Men han fick inget gehör hos KU.

– Jag tror att många väntat sig en ordentlig markering. Men den uteblev fullständigt, säger han.

Han är mycket besviken efter att ha sett delar av KU-sammanträdet på tv.

– Min skrivelse var en slags demonstration för att belysa den demokratiska aspekten. Konstigt att ingen av de 16 ledamöterna hört av sig direkt till mig. Istället sitter de i stort sett och mumlar tillsammans med riksrevisorerna som de ska förhöra. Ett fruktansvärt obehagligt skådespel, säger han.

Han förstår inte alls varför riksrevisorerna får sitta kvar.

– Nu vill KU påskina att riksrevisorerna ska skyddas för att kunna vara oberoende. Men det är bara att lägga ut dimridåer. Alla tre borde självklart avgå, säger han.

Han håller dock med om att det inte ska vara lätt att avsätta riksrevisorer.

– Det är klart att de ska ha ett starkt skydd och inte tvingas avgå för att de som granskas är missnöjda. Men här ser det ut som om våra riksdagsledamöter kan ha valt de här tre riksrevisorerna på grund av deras menlöshet. När Inga-Britt Ahlenius var chef för Riksrevisionsverket var det annat. Men henne ville man bli av med. Nu ska tre personer dela på chefsskapet och de ska tydligen vara uddlösa så att de inte gör för mycket väsen av sig, säger Ronny Larsson.

Befarar att många fler är inblandade

Han befarar att många fler är inblandade i den vänskapskorruption som uppdagats och borde ställas till svars.

– I allra högsta grad. Hela det politiska etablissemanget tycks ha drabbats av något mycket obehagligt. Det verkar vara en skara som ska skydda varandra. Jag tyckte att det var alldeles häpnadsväckande när jag fick veta att riksrevisorerna också var i Almedalen, säger han.

Han förstår inte heller KU:s slutsats att revisorerna inte låtit utomstående styra granskningarna, trots att riksrevisorn Susanne Ackum lät bekanta ha synpunkter på granskningar och riksrevisorn Ulf Bengtsson ”hjälpte” Skånes landshövding Margareta Pålsson så att kritiken mot henne dämpades när hon bad om det. Även riksrevisorn Margareta Åberg lade sig i ärendet med landshövdingen.

Ackum anställde dessutom 18 tidigare kollegor på finansdepartementet, i strid mot Riksrevisionens reglemente, och Riksrevisionen använde biståndspengar till chefspensioner istället för till att lära korrupta länder god revisionssed.

– KU hade haft möjlighet att inför media och folket uppmana riksrevisorerna att självmant avgå på grund av det som hänt. Det är ofattbart att man inte försökte med det, säger Ronny Larsson.

På sätt och vis tycker han därför att Susanne Ackum är värd mest respekt av de tre.

– Hon har i alla fall förstått något av demokratin, säger han.

Vid FN hade det kallats korruption

Ronny Larsson är inte ensam om att vara besviken på KU:s hantering av skandalerna på Riksrevisionen. KU:s slutsats har upprört flera experter. Bland dem finns Inga-Britt Ahlenius som också tidigare i somras sa att alla riksrevisorerna bör avgå.

– Beskedet är anmärkningsvärt, säger hon efter KU-förhöret till Dagens Nyheter.

Inga-Britt Ahlenius anser att KU har misslyckats med rekryteringen av riksrevisorer.

– Hade rätt personer rekryterats hade den här situationen inte uppstått. De har agerat som om de basar över en privat konsultfirma. Inte över den grundlagsreglerade statsrevisionen, säger hon.

Enligt Ahlenius bör regeringen ta fram en etisk kod för tjänst i staten.

– Exempel på den typen av kod finns i OECD och det handlar om lojaliteten i uppdraget att arbeta ”i medborgarens tjänst”. Det är häpnadsväckande att en myndighetschef inte har koll på exempelvis hur man ska rekrytera personal och att det ska vara en öppen process. Om revisorerna hade varit anställda vid FN hade det här kallats korruption, säger hon.

Grävande journalister och renhåriga tjänstemän

I en kommentar i Svenska Dagbladet med rubriken Riksrevisionen var hederlighetens sista bastion, ger Jenny Nordberg en dyster bild av tillståndet i demokratin. Men hon påminner också om det som gör att demokratin inte behöver räknas ut riktigt än. Hon skriver:

”Just när PR-konsulter står och häller champagne över politiker i Almedalen och resten av Sverige har försvunnit på semester ger sig två undersökande journalister på att granska den myndighet som ska vara lite bättre än alla andra. De gjorde det med hjälp av renhåriga tjänstemän – som med risk för repressalier på sin egen arbetsplats – slagit larm till reportrarna.

Att göra sitt jobb. Och att våga säga ifrån när något inte stämmer.”

Berit Önell

Läs tidigare artiklar i ämnet:
7/7 Riksrevisor hjälpte landshövdingen
27/7 Ronny Larsson skriver till KU om demokratin