Ett nytt program har dykt upp i SVT, Idévärlden, söndagar 20:00 med Eric Schyldt som programledare. Detta har självklart uppmärksammats av många tyckare i media och annorstädes. Jag tänker oaktat detta framföra synpunkter på programmet.

Detta utifrån mitt Kvistalånga-perspektiv där jag inspirerad skrapar med högerfoten i gruset på gårdsplanen blickande ut över proffs-tyckandets slagfält med en gåspenna i min hand.

Gäster i premiärprogrammet var Roland Paulsen, filosof och doktor i sociologi, Eva Udden Sonnegård, doktor i nationalekonomi och f.d. statssekreterare i den dåvarande borgerliga regeringen, och Åsa Linderborg, doktor i historia och kulturchef på Aftonbladet.

Ämnet för kvällen var ”arbete” sett ur ett vidare perspektiv, måhända också ur ett filosofiskt sådant. Paulsen nämner en av arbetskritikens pionjärer, Paul Lafarque, som redan 1883 skrev: ”Den blinda vanvettiga och mördande kärleken till arbete förvandlar den befriande maskinen till ett redskap som gör fria människor till slavar.”

Några högst intressanta synpunkter framkom när arbetslösheten kom på tal. Övertidsarbetet i Sverige motsvarar 100 000 tusen arbetstillfällen. Lägg då också till vad en förkortning av arbetstiden skulle kunna ge!

Undertecknad tog vid något tillfälle del av en artikel om dansk forskares rön. Går arbetet i grunden ut på att få tak över huvudet och mat i magen kan denne forskares rön om ”arbete” på bronsåldern i Danmark vara av intresse. Klimatet, det ska tilläggas, var vid tidpunkten ”medelhavsliknande” i Danmark. Minns undertecknad rätt skulle varje vuxen individ vid denna tid behöva arbeta 2 timmar per dygn för att få tak över huvudet och mat i magen. Behovet av ”gym” synes på den tiden ha varit överflödigt. Nödvändig motion gav säkert de 2 timmars aktivitet per dygn som nämnts ovan.

Ny teknologi med våldsam ökning av produktiviteten har inte lett till att vi idag arbetar mindre. Politiker och andra förståsigpåare menar tvärtom att vi måste arbeta mer, pensionsåldern höjas och så vidare!

Nyttan av det arbete de rikaste i Sverige uträttar kan ifrågasättas i synnerhet som de innehar 40% av den totala förmögenheten. Detta utgör måhända det verkliga problemet, inte de arbetslösa, sjuka eller andra svaga grupper som nu av välarvoderade politiker och andra sägs utgöra ett problem.  Många inom sjukvården, städbranschen, livsmedelsproduktionen och andra sektorer som utför ett verkligt och meningsfullt arbete har av någon anledning de lägsta lönerna.

Från filosofen Paulsen till kulturchefen på Aftonbladet Linderborg och nationalekonomen Udden Sonnegård. ”Opponenten” Linderborg tycktes instämma i nödvändigheten av en förkortning av arbetstiden och hade synpunkter på ”lönearbete”. Opponenten Udden Sonnegård framförde åsikten att fler arbeten måste ”skapas”! Hur dessa arbeten mer konkret skulle kunna komma till stånd syntes oklart. Detta föga förvånande med tanke på hennes bakgrund som f.d. statssekreterare i den tidigare borgerliga regeringen.

Sammanfattningsvis fick undertecknad gräsrot intrycket att doktorn i nationalekonomi och doktorn i historia inte hade mycket att komma med ställda inför filosofen Paulsens lågmälda argumentation.

Uttrycket ”att stå där med rumpan bar” dyker osökt upp i undertecknads tankar.

Till sist några rader ur Regeringsformen kapitel 1 paragraf 2: ”Särskilt ska det allmänna trygga rätten till ”arbete”, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa”.

Ronny Larsson i Kvistalånga