Finjasjöns ekologiska status tillstånd försämrades 2018. Det visar rapporten ”Utvärdering nätprovfiske Finjasjön 2018” som Hushållningssällskapet gjort på uppdrag av Hässleholms kommun.
– Det är läge att kraftsamla och ta tag i problemen. Det finns en mängd åtgärder att ta till idag, skriver fiskerikonsulent Carl-Johan Månsson som ser stora skillnader mellan sjöns västra, mer välmående, sida och den östra där reningsverket har sitt utlopp, med svavelberikade bottnar.
Han föreslår att vattnet förbättras innan det når Finjasjön, med effektivt reningsverk och fosfordammar. Även ett ökat fiske efter braxen behövs, men enligt rapporten räcker inte enbart reduktionsfiske för god balans i sjön.
Syftet med nätprovfiske är att uppskatta fisksamhällets artsammansättning och struktur och även enskilda arters täthet och storlek i en sjö. Det ger information om effekter av miljöstörningar, bland annat eftersom fiskarterna är olika känsliga för förändringar.
Rapporten utvärderar de nätprovfisken som gjorts i Finjasjön sedan 1990 med fokus på att jämföra 2018 med tidigare års resultat. Totalt har 14 provfisken utförts under åren. Mellan 2007 och 2018 följdes en standardiserad metodik. 2018 lades totalt 32 bottennät ut med start den 6 september.
Undersökningarna är också underlag till det så kallade vattendirektivets statusklassning. Finjasjöns senaste klassning är ”dålig status”, trots god status vid provfiske 2012, vilket berodde på bedömningen av växtplankton. Enligt vattendirektivet ska alla sjöar uppfylla god status.
Finjasjön är mycket fiskrik och fångsten 2018 var extremt stor, vilket inte betyder att sjön mår bra. Tvärtom ger fyra av åtta indikatorer för så kallad ekologisk kvalitetskvot tydliga signaler på att sjön är övergödd. Bland dessa finns både hög medelvikt och jämn fördelning av olika arter. Statusen är sämre än 2017, hamnar ändå på gränsen till en tvåa som betyder ”god”, men får en trea, ”måttlig”.
Carl-Johan Månsson förklarar att varje enskild indikator i detta fiskindex måste jämföras om man ska få en bild av om det föreligger någon förändring och vad denna består i.
Tio olika fiskarter är positivt och över genomsnittet. De är abborre, björkna, benlöja, braxen, gers, gädda, gös, mört, sarv och sutare. Abborren är mest förekommande, har ökat och har större andel 11-20 cm stora exemplar än vid något tidigare provfiske. Gösbeståndet är också mycket stort. Braxen, som tillsammans med mörten ska hållas nere med reduktionsfisket, gick dessvärre också kraftigt upp 2018.
Carl-Johan Månsson föreslår att reduktionsfiske av framförallt braxen utökas. Cirka 50 kilo fisk per hektar sjöyta har hittills tagits upp vid reduktionsfisket. Målsättningen bör hellre vara 70-80 kilo per hektar.
Rapporten konstaterar att biomassan för växtplankton och blågrönalger har haft en minskande trend sedan 2008, men 2017 mer än fördubblades den jämfört med 2014-2016. Carl-Johan Månsson citerar analysföretaget Regitos rapport från Finjasjön för 2017.
– Sammantaget visar flera uppmätta parametrar att vi under 2017 åkte tillbaka ca sex–sju år i restaureringsarbetet. Detta är mycket allvarligt och orsaken till detta bör Hässleholms kommun med alla medel försöka komma tillrätta med, skriver de.
Carl-Johan Månsson refererar till den musselinventering han gjorde i Finjasjön i somras och menar att skillnaderna mellan olika delar av sjön är slående. I den östra finns mycket sediment som han föreslår ska tas bort genom lokal muddring.
– Det finns god teknik för detta idag. En metod är så kallad lågflödesmuddring som tar upp de översta sedimentlagren på ett skonsamt sätt, skriver han.
Han beskriver också de fosfordammar som 2018 anlagts kring sjön Nimmern i Östergötland och som skulle kunna vara en storskalig åtgärd för Finjasjön.
– Det krävs nu omfattande insatser, där man samarbetar mellan olika enheter, för att få till förbättringar, skriver han.
Han konstaterar att det under 2018 rapporterats om att det fortfarande läcker ut mycket näring i sjön via flera punktkällor. Bland annat gäller det de avloppspåverkade dagvattendammarna.
– Detta bör tas på allvar och kan påvisa att det är ett pågående problem med näringstillförsel. Näringen lagras på olika platser i sjön och späder på den interna belastningen, skriver han.
– Om den ansträngning som lagts ner på fiskbeståndet ska ge något långsiktigt måste nu till konkreta miljöåtgärder.
Carl-Johan Månsson anser dock att det finns goda förhoppningar om att de stora bestånden av abborre och gös ska kunna bidra till att hålle nere mört och braxen.
Ett annat positivt tecken är hans fynd av en ovanlig snäcka i sydvästra delen av sjön i samband med musselinventeringen. Denna är nu artbestämd till flodhättesnäcka, en art som har höga krav på rent och syrerikt vatten.
Berit Önell
