SD:s verkliga ansikte exponerat

INSÄNDARE. Jag vill tacka SD-politikerna Sven Lundh och Patrik Jönsson för att de genom sin insändare ”Räddhågset att inte försvåra för IS-återvändare” så tydligt har exponerat SD:s verkliga ansikte. Man blir inte demokratiska bara för att man sätter Demokrati till partinamnet. Det finns ett engelskt talesätt som är relevant här, fritt översatt lyder det ”En gris med läppstift är fortfarande en gris”. Med sin insändare klargör man att man ser diskriminering som ett naturligt medel att driva sin politiska agenda, vilket överenstämmer med den erfarenhet vi har från nationalistiska partier.

Lundh/Jönsson vill utesluta vissa personer, i nuläget IS-återvändare, från allmän samhällsservice. Detta strider mot såväl grundlag som förvaltningslag! Om dessa personer har gjort sig skyldiga till någon typ av brott, så har vi en juridisk process att objektivt ta hand om detta problem. Det finns en gammal juridisk princip som lyder: ”Inget brott utan lag, inget straff utan brott”. Man kan inte som dessa herrar, diskriminera personer på personliga grunder.

Erfarenhetsmässigt vet vi att nationalistiska partier har problem att verka med allmänna demokratiska värderingsgrunder. Exempel på detta är Jimmie Åkesson som i en TV-intervju öppet tillkännagav att han ville inskränka Sveriges Radios möjlighet att sprida liberala åsikter. Nationalism, som den framstår inom ultrakonservativa rörelser som SD, bygger på hierarkiska värderingar av olika grupper, därav är diskriminering en naturlig följd av dess politik. Vilken grupp som står längst ned på den hierarkiska stegen kan skifta, i Tyskland på 30-talet var det judar, som sedermera utökades till handikappade och andra minoritetsgrupper, medan vi idag ser att det är människor från Mellanöstern, särskilt muslimer.

Vi vet alla Sverigedemokraternas historia och ursprung, en historia som man försöker att bagatellisera. Vi ser även med jämna mellanrum hur det uppdagas att någon SD-politiker aktivt verkat inom nynazistiska grupper eller stött en sådan grupp. Man måste därför fråga sig hur ett demokratiskt parti kan känna sig tillfreds med att ha sådana medlemmar inom sina led? En större fråga är hur en person med tydliga nynazistiska åsikter kan känna sig hemma i detta parti och verka inom dess ”demokratiska” ramar under lång tid?

Stanley Hallström
Vittsjö

Läs SD:s insändare:

Räddhågset att inte försvåra för IS-återvändare

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com